Då kidsen tar upp det mesta av ens tid finns det inte mycket tid kvar för annat. Men ibland måsta man helt enkelt göra sig tid för att hinna med sina vänner också. Så när jag fick reda på att en gammal vän som jag inte träffat sedan gymnasietiden flyttat till samma område var jag helt enkelt tvungen att se henne och ta igen lite förlorad tid. Så då Anton lämnats på dagis och Tildis fått i sin lunch tog jag med henne och åkte (en omväg) hem till henne. (Ja, man kan ju tycka att jag borde hitta i mitt eget område, som jag dessutom bott i under i stort sett hela mitt liv. Men neeej…)

När vi väl möttes var det som om tiden stått stilla fast att vi själva på något märkligt sätt blivit äldre. Vi var fortfarande samma gamla virrpannor, fast jag gått och blivit tvåbarnsmamma och hon gått och gift sig.

Helt galet att denna bild är tagen för snart tio år sedan!!

Tiden rann iväg och plötsligt var det dags för mig att springa och hämta Anton från dagis.
Så ’up, up and away’ mot nästa äventyr.

Vid dagis mötte jag upp min syster, mitt hjärta, och hon följde med mig och kidsen hem på varm choklad och mackor. Mums!

Men då jag även bokat upp mig för en middag hos mamma och pappa dröjde det inte länge innan ytterkläderna åkte på igen och vi flängde iväg på nytt.

Som vanligt bjöds det på god mat och till och med den matpetiga sonen åt med god aptit. Efter det bjöds det på dansmoves i form av Let’s dance, men framför allt av Anton som gav järnet i någon crossover dans mellan rock och hillbilly twist. Om jag, mot förmodan, skulle få för mig att rösta på någon av alla dansare så skulle han i alla fall få högsta poäng. Noll poäng för taktkänsla, men 10 för inlevelse och innovation.

Då han dansat sig trött och även Tilde däckat i mormors knä satt jag kvar en stund och pratade med mina päron, tills även de började gäspa. Då tog jag för sista gången denna dag och packade iväg oss hemåt.