Så var det söndag och vi kunde för första gången på länge vakna upp hemma hela familjen. Underbart! En bra start på morsdag för en trött och sliten mamma.

 

På eftermiddagen var Anton (för första gången!) bjuden på kalas hem till dagiskompisen Axel. Något som Anton sett fram emot att gå på ända sedan han fick inbjudningskortet.

Eftersom Anton fortfarande inte riktigt var i form var vi först tveksamma till att gå, dessutom spenderade han två timmar bakom en gardin i ren trots mot att klä på sig. Men vi trodde att det skulle göra honom gott att få leka med sina kompisar, så då vi lyckats lura på honom kläder cyklade vi över till kalaset.

 

Det blev en ny upplevelse inte bara för Anton utan även för mig och Jonas som föräldrar. Vilket kaos! Vem visste att småttingar kunde festa så hårt! Stureplan är ingenting mot fyraårskalas!

Höga på tårta började de likt rockstjärnor kasta ut pryl efter pryl ur Axels rum tills det var ett enda virrvarr av leksaker i hela lägenheten. Vid fiskedammen puttades det och trängdes det likt ingången till någon exklusiv nattklubb och då det var dags för filmvisning av Spöket Laban utbröt ett slagsmål över de bästa platserna.

 

Fördelen med att Anton var lite ur gängorna var att han inte deltog i något av detta utan nöjd satt uppkrupen i en fåtölj och åt ur sin uppfiskade godispåse.

 

Efter en timme såg Axels föräldrar så slutkörda ut att vi bestämde oss för att taka för oss och Anton tackade för sig och gick belåtet därifrån med kalashatten på svaj.

 

Sedan följde nästa kalas hos mormor och morfar dit även farmor och farfar och Maja och Henke var bjudna.

Vi hyllade våra mammor med varsin fotobok med bilder på kidsen. De blev så fina att jag funderar på att göra en till oss själva också, men en mycket uppskattad present var det så det kan jag varm rekommendera – Fujis fotoböcker.

 

Efter en god middag var jag så trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna och både jag och Jonas konstaterade att de här sjukhusdagarna verkligen har tagit på krafterna och säkerligen kommer ta ett tag att återhämta sig ifrån. Det märkets på Anton att han också var trött och han fick även ett mindre sammanbrott då alla kläder åkte av igen. Vad är det för nudistfasoner han håller på med?!

Så efter att Jonas läst en saga för att lugna ned kidsen tackade vi för oss och åkte hem.