På morgonen berättade Jonas för Max och Linnéa hur vi brukar köra klassikern "killarna mot tjejerna" hemma. Det kan handla om att ta på sig skorna först eller äta upp maten eller egentligen vad som helst.

Han påstod också att killarna är bäst, men det där måste han fått om bakfoten…

Dessutom är det där dagisfasoner. Men eftersom detta ändå är en barnblogg kan jag väl lika gärna fortsätta med dagisfasonerna och demonstrera att tjejer faktiskt är bäst!

 

Detta samtal utspelas i vår stuga på förmiddagen;

Jonas: Jag och Max drar och åker lite bräda nu, men vi är tillbaka till lunch.

Sofia: Men hinner ni det? Klockan är ju elva nu!

Jonas: Jaa, det är lugnt!

 

Samtidigt utspelar sig ett annat samtal i den andra stugan som går ungefär såhär;

Max: Jag och Jonas åker till backarna nu, så vi är väl framme där om en halvtimme.

Linnéa: Men det tar ju knappast en halvtimme att åka dit?

Max: Jo, vi tar bara en bil så det går fort.

Linnéa: Det går väl inte fortare för det? Det lär minst ta en timme!

Max: Nejdå, vi är tillbaka till lunch.

 

Nästan exakt en timme efter att de åkt ringde grabbarna och meddelande att de var framme.

Jag och Linnéa tittade på varandra och himlade med ögonen.

Vid lunchtid ringde grabbarna på nytt och meddelande att de nu stod i liftkön redo att ta sig upp för sitt första åk.

Igen tittade jag och Linnéa bara på varandra utan att säga något.

Först klockan fyra var de tillbaka och då var solen nästan på väg att gå ned och liftarna stängda.

Ingen bräda för oss tjejer alltså. Men, men… Man kan ju alltid trösta sig med tanken på att man i alla fall är bäst!

Detta var det närmaste jag kom att åka bräda idag…