Idag var det min tur att få en liten sovmorgon. Så när Tilde väckte mig och Jonas vid halv sju (vilket är sent för att vara henne), gick han snällt upp med henne. Själv kröp jag ned under täcket igen för att somna om. Men, vilket snart visade sig vara omöjligt!

Jag kunde inte förstå varför, jag som annars är en zombie på mornarna. Fast nu när jag kände efter så kände jag mig inte som vanligt. Jag hade någon konstig känsla i kroppen som jag inte riktigt kände igen. Vad var det jag kände?

Tillslut kunde jag konstatera vad det var; jag kände mig pigg!

Hur kunde det komma sig?!

Sedan slog det mig att jag inte varit upp en enda gång i natt. Inget barn som hade behövt hjälp med toalettbesök, eller tröstas på grund av mardrömmar, eller skrikit efter napp eller vällingflaska.

Detta har inte hänt så länge vi haft kids i huset. Inte när jag varit gravid heller för den delen. Så det måste alltså ha varit fyra år sedan detta senast inträffade; att jag kunde sova ostört en hel natt.

Magiskt!

Utvilad klev jag därför upp istället och hjälpte Jonas med kidsen. Detta gjorde att vi var färdig med morgonbestyren extra tidigt och kunde ge oss iväg på en picknick till Björklundshage.

Det blev sedan en riktig härlig dag med sommarvärme i parken. Som pricken över i:t fick vi sedan sällskap på eftermiddagen av Max, Linnéa och Izak.

Dagen avslutades tillsist med en grillkväll hos mormor och morfar.

Anton gjorde heder av sin outfit.

Anton stod i kö i en evighet (har aldrig sett honom stå stilla så länge!) allt för en fem minuters ponnytur.

Men det var det värt!


Anton var jätte lycklig hela dagen, men av någon anledning har han lagt till sig ett nytt fakesmile.

Picknick mys!


Anton försöker hjälpa oss vuxna att arrangera ett foto med alla tre kidsen tillsammans.
- Hatten syrran!

- Aja baja Izak!

Sådär ja! Småkidsen tillrättavisade och klara då drar vi på med fakesmilet.