På väg till dagis.

Tilde sitter i vagnen och viftar av sig vantarna och Anton går bredvid och släpar benen efter sig, mumsandes på ett äpple.

Helnöjd med livet och vår promenad.

Men så småningom upptäcker han att jag glömt att plocka bort den lilla klisterlappen som talar om vad det är för sorts äpple. Detta gör att han snabbt förlorar han fokus på att gå och panikartat börjar leta efter en papperskorg.

Jag förklarar att vi måste skynda oss.

”Mamma har ett möte, jag kan inte komma försent idag, igen.”

Men Antons fokus ligger bara på (den förbannade) klisterlappen.

Efter att tjatat och praktiskt taget dragit honom längs parkvägen får jag tillslut syn på en papperskorg.

”Där har du en papperskorg!” sa jag en aning bitter då stressen och pressen på att komma fram i tid nu är klart påtaglig.

Anton och vänder sig mot mig och ler sött.

”Tack mamma, och tack för livet!”

Det är min underbara knäppa lilla unge det!