Kärringen mot strömmen, det kan vara jag. Det kan också vara min dotter.

Just nu är allt som förbjudet, just det som lockar.

Säger man nej till något putar hon truligt med underläppen och nickar trotsigt med huvudet.

Vantar och mössa vill hon inte på sig utomhus. Däremot är det en evig kamp att få henne sluta hämta sina skor och ta på sig dem – inomhus. Liksom mössan.

När vi andra vill sova, då är hon som piggast.

Eller favoriten att skita ned sig just efter att ha badat.

Serveras hon en annan mat än Anton, då vill hon ha hans. Får hon den vill hon ha tillbaka sin gamla.

Ja, ni förstår… Kärringen mot strömmen!