Direkt efter att ha avslutat en lyckad första inskolningsdag drog vi vidare mot nya äventyr. Bara hem och packa om och så iväg mot Tornparken för att möta upp Ida och sysslingarna Nova och Henny.

Vilken fin park! Fast de var svårt att hålla koll på tre ungar som alla gav sig iväg på upptäcktsfärd i egen riktning. Men vi stannade inte så länge då magarna började kurra. Så det blev istället en kort promenad hem till sysslingarna, dit Fredrik strax därefter kom hem.

Kidsen började genast röja runt medan jag försökte hjälpa Ida med att laga till en lasagne. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen, någon mästerkock är jag inte. Men det visste såklart inte Ida då hon gav mig ansvaret att tillreda ostsåsen. Men det gick ganska bra tyckte jag och rörde och rörde. Fast tjocknande gjorde den förståss aldrig. Då fick jag ett tips – att sätta på plattan!

Gott blev det i alla fall och Jonas slängde i sig säkert halva lasagnen utan att skämmas. Anton hade såklart inte tid och äta utan ville hellre busa med Henny. Så de två sprang istället iväg och lekte.

Efter en kort stund kunde vi höra Hennys söta stämma och hur hon bestämt regisserade leken.

”Anton! Sätt dig nu ned på stolen så jag kan hamra dig i huvudet!”

Då tyckte jag att det var ett bra tillfälle att titta till dem. Fast de lekte så fint så. Anton satt lydigt på stolen medan Henny försiktigt bankade honom i huvudet.

”Vi leker fitör!” förklarade Anton.

Frisör alltså…

Sedan bytte det plats medan jag självfallet var tvungen att springa för att hämta kameran.

Trötta efter en heldag tackade vi efter maten för en trevlig kväll och gick mot bilen.

”Var det roligt att leka med Henny?” frågade jag Anton då han hoppade in i bilen.

”Ja, vi är två riktiga busungar!” svarade han nöjt.

Jag kan inte annat än  med ett leende hålla med!