Man skulle kunna trott att vi var på väg till Blåkulla där vi kom farandes – visserligen med bil och inte kvast – men det var nog också det enda som saknades i vår annars fullkomliga påskutstyrsel.

Jag och kidsen sminkade med röda kinder och fräknar. Anton och pappa i påskhattar prydda med fjädrar och Tilde i traditionellt förkläde och huckle.

Men ska man göra något ska man göra det ordentligt och ska man på påskmiddag så ska man komma som en påskkärring/påskgubbe!

Så tänkte i alla fall vi när vi var bjudna hem till farmor och farfar på skärtorsdagen.