Morfar (min pappa) fyller år idag och det ville vi såklart fira.
Tilde verkade må bättre men jag ringde ändå till mamma för att rapportera läget.

”Jamen det är klart att ni ska komma, det blir så mysigt. Vad gör det om vi blir lite sjuka!”

Nu är jag inte så säker på att de andra gästerna som var där för att fira pappa tyckte att det var lika mysigt att vi var där då Tilde kräktes upp hela middagen på köksgolvet.

Hon hade i alla fall hyfs nog att både äta och vänta tills alla andra ätit upp, så det kan man väl säga var det fina med situationen.

Att vi däremot var helt oförberedda på det och inte ens tänkt på att ta med oss ett klädombyte till Skruttan kändes mindre fint. Så nödlösningen blev att transportera hem henne i bilen iklädd ett par av morfars rutiga skidstrumpor, stora nog att täckta hela benen, och hennes lilla fina rosa ”damkappa”.

En stil för sig.

Men hem kom vi i alla fall och kunde pyssla om Tilde innan vi alla totalt utmattade däckade och sov för natten.

Tilde på väg till morfars kalas...