Anton har alltid varit kräsen när det gäller mat. Men just nu har det kommit till en helt ny nivå. Varje mattillfälle har blivit till en riktig pärs.

Han vill inte äta något annat än ”frukost” med vilket han menar macka, yoghurt eller frukt. Knappt favoriträtten pannkaka fungerar längre eller att muta med någon god efterrätt.

 

Till och med lillasyster börjar tröttna på hans fasoner.

”Anton, glöm inte att äta!” manar jag vid lunchen.

”Anka” ropar Tilde vilket är hur hon tilltalar Anton.

Anton tar en halv köttbulle men glömmer sedan bort tallriken.

”Anton!” säger jag bestämt.

”Anka, An-kaa!” gastar Tilde som redan ätit upp.

Anton hör inte utan har redan drömt sig långt bort.

”Anton, ät nu!” säger jag barskt.

”Anka, nam-nam!” härmar Tilde.

Ingen reaktion.

”Anton!” ryter jag.

”Anka, Anka, An-kaa..!” sjunger Tilde glatt.

”Tilde du hjälper inte”, säger jag och vänder mig mot henne.

”Tille!” bekräftar hon glatt och klappar sig själv på bröstet med sin ketchupdränkta hand som lämnar ett rött avtryck på tröjan.

                                                              

Förstår ni att man blir galen? Hjälp, tack, någon..?