Det är lite lurigt med Tilde när det gäller att bedöma om hon är sjuk eller inte. I lördags kräktes hon i bilen för att i nästa sekund må bra, sedan feber på kvällen, för att på morgonen därpå vara okej. Sedan feber igen till natten följt av en sömnlös natt.

Jag tycker alltid att det är bättre att ta det säkra för det osäkra och därför fick hon och Anton vara hemma idag. Men inte uppvisades det några sjukdomssymtom då heller. Nejdå, kidsen löpte snart amok i vardagsrummet av tristess. Så för att slå ihop nytta med nöja tog vi en cykeltur upp till Apoteket i centrum.

På vägen dit gjorde Anton plötsligt en tvärbromsning och hoppade av cykeln.

”Titta mamma, blommor! Vill du att jag ska plocka några till dig?” frågade han och sprang ut på ängen utan att invänta något svar.

Med ett stort leende kom han sedan med famnen full.

”Är de inte vackra mamma?”

”Jovisst…”

”De är till dig!” sa han och räckte över dem.

”Tack hjärtat!”

”Vad heter blommorna?”
”Maskrosor hjärtat, maskrosor…”