När alla kalasgäster gått lämnade även Jonas oss för att dra till träningen.

Anton satte djupt koncentrerad med ett pussel och jag försökte plocka undan de sista spåren av kalset medan Tilde följde efter mig som en svans.

”Vad vill du göra då?” frågade jag henne.

”Blam”, svarade hon utan att tveka.

”Blam?” sa jag frågande.

Tilde nickade.

”Jag vet inte vad det betyder?” sa jag.

”Blam!” upprepade hon.

Jag ryckte på axlarna.

”Blam!” sa Tilde bestämt och gav mig en ilsken blick.

”Ja, ja gå och lek med blam , det går jätte bra!” sa jag för att inte få sessan på dåligt humör. Fortfarande utan att förstå vad hon egentligen menade.

 

Tilde försvann in i köket och jag fortsatte att plocka. Någon minut senare gick jag ut i köket. Där satt Tilde med ett gäng färgpennor hon fått i present utspridda runt sig och i full gång med att färglägga köksgolvet.

”Tilde Noelle!” utbrast jag.

Tilde tittade snopet på mig.

”Vad gör du?” sa jag anklagande.

”Bä bä blam!” svarade Tilde med stora rådjursögon.

 

Jag suckade och lyfte bort henne därifrån.

 

Efter att ha skurat och fått bort graffitin från golvet ägnade vi oss åt lite mer civiliserad målning. På papper och placerade vid ett bord på en stol.

Med total inlevelse fyllde Tilde papper efter papper med stora och små krumelurer som hon sedan granskade innan hon lade till några sista detaljer.

Så roligt att se att även hon verkar ha ärvt intresset av att måla och skapa och hon var så söt där hon satt att jag såklart var tvungen att kameran.

 

Det var först då jag genom linsen zoomade in på pennorna som jag gjorde en upptäckt.

De var prydda med massor av små färgglada lamm. Lamm… Blam!

- Bä bä blam!

 

Där hade jag gormat om att hon tagit fram pennorna när hon faktiskt upprepade gånger försökt förklara att de var just dem hon ville leka med.

Blam, blam, blam!

Dessutom hade jag gett henne tillåtelse till det genom att säga att det gick jätte bra.

Dumma mamma!