Det är alltid kämpigt att få barnen iväg till dagis. Speciellt då en är ivrig att få komma iväg och hoppar och stampar och den andra samtidigt försöker tjata sig till att få stanna hemma. (Jag tycker bilden nedan talar om ganska tydligt vem som är vem).

 

Snön som föll och smälte bort hann göra mig påmind om ytterligare en kommande utmaning, nämligen vilket helvete det var att dra vagnen till dagis, varje dag, förra vintern.

Så i år tänker jag inte göra det. Jag tänker låta vagnen stå och träna barnen till att gå.

Anton är förstås van, han har inte fått suttit i vagn sedan vi hade dubbelvagnen. Men för lilla primadonnan är det något nytt att inte bli skjutsad runt.

Men som hon har imponerat!

I en veckas tid har vi nu gått och Tilde knatar på och har inte ens så mycket som nämt vagnen. Hon gillar att gå längs parkvägen och hålla min hand och småbubbla om det ena och det andra.

Kan nog bli bra det här, om bara Anton ville vara med på noterna.