Idag var Anton helt med på att bada i havet. Jonas hade dessutom köp honom en snorkel som han var sjukt taggad på att få pröva då Jonas förklarat att man kunde andas under vattnet med den på.

Så vi gick samma strandpromenad som igår bort till grannhotellet där vi slog oss ned under en parasoll. Sen dröjde det cirka trettio sekunder innan Anton försvann under vattenytan med sin snorkel, och där stannade han tills vi var tvungna att dra upp honom.

Till sällskap fick vi en hund som plötsligt bara dök upp och tycket att vi såg trevliga ut och hängde med och badade. Sedan lade han sig, som det vore givet, under vårt parasoll i skuggan.

Enligt kidsen var det troligen en hemlig agent.

 

Lunch åt vi vid det närliggande hotellet och till efterätt fick kidsen varsin glass. Tilde fick som vanligt mer på sig än i sig och jag bad henna att torka av sig.

”Varför?” frågade hon trotsigt.

”För att annars kommer getingarna tycka att de är söt och go!” svarade jag.

Tilde blängde på mig som om jag vore helt koko.

”Men jag är ju redan SÖT!”

 

Anton kunde däremot inte sitta stilla och ville bara kasta sig på nytt ut i havet. Snorkeln hade magiskt fått honom att glömma alla rädslor för sjöodjur och att han inte hade några flythjälpmedel utan fritt simmade som en riktig mästare.

 

På kvällen gick vi till bargatan och på vägen dit fick Jonas en ny kompis – Allan, en äldre herre som glatt berättade om sina livs äventyr.

Middag blev på ett ställe som hette Hippos och tyvärr var riktigt dåligt.

Så vi när vi ätit upp valde vi att gå tillbaka till The Rose Tree, där vi åt igår, för efterätt och drink.

 

Medan vi sitter och mumsar börjar plötsligt en grönt ljusstråle fara runt bland oss och de andra restauranggästerna.

”Inte är någon så dum att de skjuter med grön laser”, mumlar Jonas.

Men efter en stund förstod vi nog att det var så, och att de kom från någon som var på väg mot oss. Så Jonas laddade upp för att ge idioten en rejäl utskällning med en uppläxning i form av allt från sönder brända ögon till flygplan.

När ljuset var så nära att vi kunde se vart de kom ifrån, var det bara en liten grabb, kanske 13-14 år som gick med sina föräldrar.

Jonas förstod förstås att han inte kunde ge sig på honom utan vände sig till pappan för att upprört förklara alla konsekvenserna av den farliga ”leksaken” kan orsaka.

Under tiden sitter Tilde som förtrollad och tittar på.

”Vad är det Tilde?” frågade jag.

Tilde drar en djup suck.

”Den där killen”, sa hon och pekade på killen med den gröna lasern, ”Jag tycker han är så cool att jag nästan blir helt kär!”.

 

Jag skrattade så jag grät!

Jag har hört att 6-års åldern ska kallas för ”Lilla tonåren”. Men vår 4-åring kan inte vara mer av en liten tonåring!

 

Note to myself: Tilde kommer som tonåring kära ner sig i den typ av killar som inte går hem hos pappa (…och släpp inte iväg Tilde till Kavos om 12år).