Anton Kingston har redan myntat en hel del uttryck och levererar ständigt sköna repliker. Här kommer bara några av veckans;

Ute på promenad när en äldre dam cyklar förbi oss.

 ”Mmm, vilken läckerbit!”

På tunnelbanan in till Slussen;

”Det luktar aphus här!”

Middagen är serverad och den unga herrens TV-tittande måste därför avbrytas;

”Men varför gör ni såhär mot mig?”

På båten vid barnbingon vänder sig flickan som sitter framför honom sig om och ropar och vinkar till sin mamma som sitter bakom Anton.

 ”Jag är inte din mamma, jag är Anton Kingston!”

Till alla han möter…

”Tjena, tjena, mittbena!”

Man ser denna bild och tänker vilka söta små änglar. Till och med jag själv, fast jag vet hur denna promenad urartade…

En tripp till Barneshus för att köpa en ny bilbarnstol till Anton blev till en riktig pers med två galna barn som varken ville lyssna eller uppföra sig. Det dröjde inte länga innan vi åkte hem igen. Men en ny stol fick vi och lite fattigare blev vi och ganska så upprörda på kuppen. Men det är också ett sätt att spendera sin semester på.

Jodå, nu ska Lilla E som redan är världens finaste bli ännu finare!

Jag som är duktig på att förutspå saker kände på mig redan då Ebba låg i magen på faster Anna att de var en riktigt fin flicka de väntade. Så jag kunde inte hålla mig från att redan då köpa pekboken ”för lite finare barn”. I vilken man kan titta och peka på allt från champagne (champaaanj), skaldjur (skaaaljuuur) och sportbil (spååårtbiiil).

Å nu, några månader senare, skickade Anna denna bild. Se själva, har ni sett något finare?

Då vi klev upp möttes vi av ännu en solig dag på ön. Idag blir det kortkort tänkte jag nöjt och drog på mig klänning, bara för att upptäcka att mina ben ser ut som sommarbenen på en åttaåring. Fulla av myggbett, blåmärken och skarpsår. Vilket jag självklart började beklaga mig över.

”Mamma jag tycker du är vacker!” avbröt då Anton.

Så var dagen genast underbar på nytt.

Efter att ha ätit frukost lämnade jag och Jonas över Tilde i trygga händer hos farmor och farfar, medan vi tog med oss Anton i lilla båten till andra sidan ön för att se om han ville ta del av den traditionella fotbollsträningen som erbjöds alla kids som ville.

När vi kom fram till ängen var de några småkillar som redan var igång att turas som att stå i mål och skjuta bollar mot varandra.

Men Anton, som vanligtvis är väldigt framåt började då, bokstavligen, gå baklänges.

”Vad är det Anton? Vill du inte vara med på fotbollsträningen?” frågade Jonas.

Anton svarade inte utan stirrade bara ned i gräset.

Vi försökte uppmuntra honom, men han verkade ointresserad.

”Klart du ska vara med!” sa jag.

”Eller inte..!” sa Anton.

”Jo, det blir jätte kul” insisterade Jonas.

”Eller inte…!” svarade Anton på nytt.

Så vad gör man? Jo, man får helt enkelt ta sin treåring och åka tillbaka.

På väg till fotbollsträningen...


Glad och uppspelt på fotbollsängen strax innan ågren kom…


Så vi fick vända och åka tillbaka...


Istället spelade vi ”låtsas boll”, en sport som Anton kommit på själv och som består utav att man
vevar med racket mot varandra, utan bollar eller regler. En sport och som han alltid lyckats vinna.


Fast lilla ladyn gick hellre på promenad runt, runt med en liten handväska hon hittat.


Vi passade också på att i värmen njuta av sol och fläktande vindar på bryggan.


Å så lite nakenbad för prinsen!

Det finns mycket bra med landet, men det bästa med det är nog farmor och farfar. Det tycker i alla fall Anton, men som nu börjar få hård konkurrans av lillesyrran när det gäller uppmärksamheten.

Tilde vill ständigt vara hos farmor, uppe i knät och gnaga på hennes goda halsband eller hålla henne i handen och gå på små promenader genom trädgården. Som tur var har farmor ett stort hjärta som rymmer både två, och fler därtill.

Så jag kanske inte fick med mig min älskade kamera, men som sagt, ett ynkligt problem!

Dessutom gör sig landet fint till och med genom min skruttiga mobilkamera. Se bara…

Ibland har man det bra. Lite för bra kanske för att inse hur bra man faktiskt har det…

När vi idag kom ut till landet – som bara det är en lyx att kunna åka ut till – så insåg jag att jag glömt minneskortet till min kamera hemma i datorn. Vilket störde mig något enorm!

Jag vart irriterad på mig själv och på situationen och gick jag sedan ältade det om och om igen. Något sådant fick ju bara inte hända! Det var något fruktansvärt vad jag tyckte synd om mig själv..!

Sedan fick jag höra på radion om dåden i Norge och plötsligt ställdes allt i perspektiv till det.

Här är jag ute på landet med mina älskade, Jonas, barnen och dessutom världens finaste svärföräldrar. Alla är vi friska och mår bra, solen sken och vi hade inte ett problem – förutom mig och mitt minneskort!

Samtidigt som det inte långt härifrån har skett en katastrof som är så hemsk att jag knappt kan ta till mig att det verkligen har hänt!

Det är då man inser hur bra man faktiskt har det och aldrig någonsin vill gnälla över småsaker eller ta någon eller något för givet…

Mina tankar går till alla offren i Norge och deras sörjande ♥

Dessa bilder nedan kan dock beskrivas med en mening; Tre mammor, tre söner, en båtresa…

Men ni som känner mig vet såklart att jag inte kommer nöja mig med att bara visa några bilder utan självklart måste få ned de där tusen orden ändå...

Klockan fem ringde väckarklockan och jag smög upp och väckte en trött Anton. Men då han insåg att det var idag vi skulle åka båt med Elias och co så vart det genast fart på de små spindelbenen.

Snart var vi på väg mot tunnelbanan och då den kom klev vi på samma vagn som Elias och mamma Tina redan satt på. Till en början satt killarna lugnt och fin bredvid varandra och pratade, men snart tog busgenen över och de fick svårt att sitta stilla. Men de sköte sig ändå fin och vi kunde utan problem ta oss till Viking Line terminalen där vi mötte upp Jenny och hennes (också treåriga) son Milton.

Väl ombord på Isabella tog vi oss direkt till frukostbuffén där det fanns massor av gott för både stora och små, även om killarna var mest intresserade av att stå i fönstret och titta ut. Lagom till att vi ätit upp började kidsen bli rastlösa begav vi oss till Knatteland, ett drömställe för treåringarna där det även fanns plats för oss mammor att sitta ned och samla krafter. Vilket vi skulle behöva för att orka springa i taxfree och efter godishöga söner.

Sista stunden på båten innan vi anlände till Mariehamn (där vi skulle byta båt) spenderade vi på soldäck där solen verkligen sken. Med glajorna på och med vinden i håret avnjöt vi en cider, jag den dryckesmyndiga delen av gänget det vill säga, medan den andra delen lyckligt lekte med varandra.

Då vi bytt båt till Amorella som skulle för oss tillbaka till Stockholm var vi alla en aning tröttkörda och i behov av att tanka lite energi i form av mat och dryck. Men enligt biljetten skulle buffén serveras först klockan tre så det var bara att hålla ut.

Men då klockan var tre stod vi först i kö till restaurangen – vilket vi tyckte var lite konstigt, men inte tänkte mer på. Det var först då värdinnan bakom disken informerade oss om att vi var sena som vi förstod den uteblivna väntetiden. Det visade sig att det var klockan tre finsk tid, som vi hade bord till.

Men, men… Det var bara att snabbt lassa på så mycket som möjligt på tallrikarna och vräka i sig allt vad man kunde innan de bokstavligen kom och visade ut oss.

Förutom det lilla missödet så var det en toppen resa! Kidsen var i extas av hela upplevelsen och vi mammor njöt av att se dem så glada och åt varandras sällskap. Detta måste vi göra igen!

Det har dessutom både Anton och Elias redan bestämt!

- Så tack igen fina Tina för att vi fick följa med

Nu, låt mig presentera...

Anton...


Elias...


Milton...


och mammorna, (fr v) Sofia, Tina och Jenny.


På båten fanns det massor att se och uppleva...


Bollhav!


Hoppborg!


En trollkarl som utförde trick och blev BFF med Anton.


Det fanns även en massa olika spel...


och leksaker!


Men bäst av allt var ändå sällskapet!


I baren fick även boysen en barndink...


Med "coola" tillhörnade lysrör som kunde förvandlas till armband.


Men roligast på båten var nog ändå soldäck...


Där fanns det massa ställen att undersöka, som man inte fick.


Det fanns även plats för både meditation och bus!

Å godiset, det fick visst plats i fickan, tyckte Milton.


Två trötta tillbaka i Stockholm efter en härlig dag!

Efter att ha tagit det lugnt på morgonen, packat och gjort oss klara var det dags att tacka för oss och åka hem i regnet som öste ned.

Va?! Åka hem? Nää..!

Imorse strax efter att Tilde vaknat och placerats mellan mig och Jonas i sängen, smög katten in och lade sig bekvämt tillrätta på Jonas mage.

Därefter var det slut på morgonron. Tilde började gnälla och gny på ett nytt, högt och ganska egendomligt vis och det spelade ingen roll vad vi gjorde, hon bara fortsatte. Det var först då hon sträckte på sig så att nappen åkte ut i ett försök att få tag på katten och klappa den, som vi förstod att hon jamade.

Å som hon jamade!

Sedan slutade hon plötsligt, stannade till i en frusen rörelse med pekfingret riktat mot Tindra och sa ”kisse” (för första gången).

Så medan hon fortfarande visar tecken på att hon inte riktigt är bekväm runt hundar, är tydligen katter en annan femma.

Medans det, även idag, bjöds på en fantastiskt god middag bjöd Izak på underhållning. Senaste grejen är att ”fnysa” med kraftig in- och ut andning samtidigt som han kör en badass min med kisande ögon och utputande läppar.

Något som vi alla sedan gick runt och gjorde.

Anton spenderade sin kväll i hasorna på hunden Djim, som han funnit sin tvillingsjäl i.
När Djim blev utvisad från altanen var det som att Anton fick flashbacks från sina egna ”time-out’s” på hallmattan hemma.

”Snälla kan jag få vara med Djim, snäääälla…” bad han då vi skulle äta om och om igen, tills även han utvisades.

Middag!


Middagsunderhållningen!


Djim och jag...

Tilde och Jonas.


Max och Izak.

Igår, mitt i natten, fick Max för sig att han skulle baka
en blåbärspaj. Jodå, snubben kan baka!

Vi skämtade lite om det, men plötsligt var Max borta.
Det visade sig att han på fullaste allvar hade gått för att
plocka bär. Så Jonas joinade honom, medan jag och Linnéa
satt kvar på altanen och snackade.

Men så värst många bär fick de inte ihop i natten. Så därför
tog vi tag i projektet idag istället.

Jag och Anton tog en hink och gav oss ut för att ”fånga” blåbär
som Anton kallar det.

Vi hittade ett riktigt bra ställe och det dröjde inte länge innan
hinken var fylld med säkert någon deciliter stora fina blåa bär.

Men efter att jag nöjt just konstaterat detta för mig själv var de
i nästa sekund borta. För då hade Anton stoppat dem alla
i munnen.

Så papporna fick själva slutföra det de påbörjat igår
och resultatet blev en fantastiskt god paj!

Blåbäret med blåbär!


The blåbärspaj!

Det blev en sen kväll igår. Efter att kidsen somnat en efter en satt vi kvar ute på altanen och njöt av en riktig sommarkväll med allt som hör därtill; goda vänner, gott att dricka, livliga diskussioner och så en och annan mygga såklart.

Jonas var som vanligt den första som började gäspa och Linnéa gick strax därefter in för att ta hand om Izak som vaknat. Men jag och Maxen, nattugglorna, vi satt såklart kvar och pratade om allt mellan himmel och jord… Kungar, uteliggare och mördare debatterades tills dess att inte ens jag orkade hålla ögonen öppna och var tvungen att säga till mig själv att gå och lägga mig.

AK överlycklig över att få sova i våningssäng, som han snabbt förvandlade till en koja.

Till middag bjöd värdparet på hemmagjorda och grillade hamburgare vilket fick våra (min och Jonas) gamla vanliga tacomiddagar att blekna.
Men då vi bjuder igen lovade Jonas att styra upp något storslaget. Förmodligen hämtmat.

Självklart ville han kliva ur när vi var ombord på färjan och göra mig nervös genom att hänga vid relingen. Men det gick bra. Efter en kort båtfärd körde vi upp på ön och förbi en stor skylt.

”Vad stod det på skylten?” frågade Anton ivrigt.

”Rindö” svarade Jonas.

”Å, va hemskt!” sa Anton med ett plötsligt bekymrat tonfall.

”Vad är hemskt?” frågade jag.

”Att dö…”

(Rindö, Rin-dö).

Men så fort han fick syn på Max vid sin båt var det glömt.

Framme vid stugan möttes vi inte bara av härligt väder utan två små solstrålar i form av Linnéa och Izak. Vi hann även hälsa snabbt på Max föräldrar innan de gav sig av därifrån och sedan var det full fart.

För kidsen var det som att komma till ett nöjesfält. De kunde bada i badbalja på altanen, gå ut med hunden i skogen och hoppa studsmatta på tomten.
Vilken inte bara Anton utan även Tilde slängde sig på så att det studsade så högt att de for ned med sådan kraft att de nästan tappade andan samtidigt som de kiknade av skratt.

Jag blev lite nervös över att de hoppade som galningar så nära varandra och kanten.

Men Anton försäkrade mig att ”det är ingen fara mammis”.

Men då Max efter ett tag visade fyrhjulingen vart även jag som ett barn. Men den lyckan tog snabbt och abrupt slut då det visade sig att fartdåren i mig och den nervösa morsan inte kan samarbeta på en fyrhjuling. För då Anton började störtgråta då jag skulle backa ut gjorde jag en panikbromsning, med gasen… Inte så farligt tyckte jag först, eftersom det bara tog en sekund och ett litet skutt, innan jag insåg vad som var galet. Men då jag fick syn på Max sammanbitna min, Jonas förskräckta uppspärrade ögon och Anton som slutat skrika men som stod som förstenad fortfarande med öppen mun, förstod jag att jag nästan skrämt ihjäl dem.
Så vi bestämde snabbt i samförstånd utan att egentligen behöva säga något att det var slut på åkandet den dagen och att jag, med Anton som relativt svag konkurrent, tog hem titeln dagens dåre.

Som tur var verkade den yngsta charmören på stället inte bry sig om att jag var en dåre. Mys ♥

Idag firar jag och Jonas förlovningsdag, femte året. Ja, vi vet att man ska gifta sig inom ett, men vi gjorde andra saker. Ett, två barn och annat skoj…

Men för att fira tog vi därför idag med oss båda kidsen in till staden för att äta gott på restaurang.

Men det är klart att vi inte på hela kvällen fick ett enda ögonblick att ägna åt varandra.

För försök ha ett normalt samtal då sonen hela tiden avbryter för att tala om ninjor och dottern i ett försöker sno åt sig ditt vinglas eller roar sig med att kasta kniv.

Restaurangen var dock barnanpassad och erbjöd till och med kritor och en ritbok till varje unge. Fast Antons kritor hamnade bara på golvet och Tildes i munnen, så det var snarare en enerverande än lugnande sysselsättning.

Men jag älskar vår dysfunktionella galna lilla familj!

Fast jag tror vi väntar fem år till innan nästa restaurangbesök…

Idag styrde vi upp ett mindre och ganska spontant grillparty. Det blev en skön blandning vänner och deras kids som vi käkade gott tillsammans med. Då kidsen somnat satt vi sedan kvar ute på altanen och snackade långt in på natten.

Tillbaka i staden, och eftersom ninjasvärden lämnades kvar på landet gäller det ju att vara innovativ om man ska överleva som ninja. Därför kom Anton snabbt på att han vid middagsbordet kunde uppgradera till att bli mästare Shifu (Kung Fu Panda), med hjälp av lite spagetti.

-  O, du vise mästare!

Ser ni likheten?


Även Tilde tycker jag gjorde en ganska bra imitation.

Idag fick kidsen FF på landet då jag och Jonas åkte hem för att få en kväll med vänner. Istället var det farmor som gjorde heder åt hennes titel som barnvakt då vi tajmade in att lämna henne ensam med båda kidsen, samtidigt som det var ångbåtsinvigning vid bryggan där farfar skulle spela.

Medans ninjan bytte kariärr till hopp-i-landkalle och pratade med Kapten och alla andra ombord ville den lilla ladyn a.k.a Tilde, ständigt och nyfiket knata åt motsatt håll än sin bror.

Efter middagen satt jag och Tilde på altantrappen (Tildes favoritplats) och tittade på medan killarna lekte med den radiostyrda bilen medan solen sakta gick ned. Mys…

Ja, igår kväll åkte vi alltså ut mot landet, där vi för första gången kunde sova allihopa i den nyrenoverade lillstugan (Jonas var ju inte med på Midsommar). Himla fint har det blivit i alla fall och ännu mysigare kommer det nog bli då alla inredningsdetaljer kommer på plats.

På morgonen möttes vi av härligt solsken på ön. En perfekt dag för att lägga sig på bryggan med en bok och bara njuta av värmen. Fast ligga stilla när man tagit med sig en ninja, det kommer ju inte på frågan. För idag, liksom igår och hela förra veckan var Anton den muterade ninja sköldpaddan Leonardo.

Han var så inne i sin lek att varken jag eller Jonas kunde låta bli att bli nostalgiska av våra egna barndomsminnen av Turtles, vilket inspirerade oss att hjälpa honom att bli en fulländad ninja.

Jonas satte igång att tälja ett par svärd och jag gjorde en ögonbindel av ett blåblommigt tyg som farmor hade. Med ett Pringlesrör och lite fantasi fick han även ett hölster till svärden att knyta fast på ryggen och det var alltså så Tyfö fick sin egen Turtle.

Jag antar att vi får skylla oss själva… Det var ju vi som introducerade Teenage Mutan Ninja Turtles för Anton för en vecka sedan. Å sedan dess är han en ninja, hela tiden!

Idag gick vi upp till centrum för att inhandla lite saker till landet, som vi åker till ikväll.
Tilde tog det lugnt i sin nya vagn och till och med Jonas var helt med på att gå runt i några affärer.
Men Anton, han var en ninja. Han hoppade runt och flaxade som om han hade sai-svärd i händerna och gjorde plötsliga utfall och rop. Inte heller svarade han då man ropade hans namn, utan endast vid sitt nya fiktiva namn Leonardo (sköldpaddan med den blåa masken). Då och då försvann han också helt så man hann bli riktigt nervös för att sedan hoppa fram med ett ”Cowabunga!” och skrämma slag på en och även alla andra i närheten.

Tillsägelser och hot var lönlösa för att få honom att skärpa till sig, så Jonas bestämde sig för att försöka vara lite pedagogisk. Han berättade att ninjor förutom att bekämpa faror även mediterar, och så visade han honom hur. Ett ganska smart drag tyckte jag. Men Anton, jag menar Leonardo, var inte intresserad av att meditera. I alla fall inte just då…

Det var först då vi gav upp och han fick sätta sig på cykeln för att vi skulle hem som han i nedförsbacken från centrum plötsligt släppte styret och slöt ögonlocken.

”Men vad gör du? Är du galen?” sa Jonas och rusade fram till undsättning.

”Nej, jag mediterar”, sa Anton/Leonardo knäppte sina händer.

Men som sagt, vi får väl skylla oss själva.

Idag fick vi en härlig dag med härligt väder och härligt sällskap.

Medan Jonas fick en dag ”tjänstledigt” från papparollen och lekte med grabbarna tog jag med kidsen och mötte upp finaste Tina och hennes goa busungar vid plaskdammen i Ådalen.

Anton och Elias for genast ut i bassängen och det dröjde inte länge innan de var helt uppslukade i lek.

Skönt, tyckte jag och Tina och slog oss ned på en filt och trodde att vi skulle kunna sitta där och koppla av utan att bli nedstänkta.

Men småttingarna ville också i och om Tilde varit en baddare på att plaska fann hon nu sin mästare i Emil. Han plaska och skratta och plaska och fick en kalsup och skratta ännu mer – goa lilla skit, blöta blev vi.

Efter ett tag fick vi sällkap av det ena bekanta ansiktet efter det andra. Både Anton och Elias fann snart dagiskompisar som plaskade runt och vi deras nedblötta familjer som stod bredvid.

Förutom några små missöden med omkullputtade syskon, stöd av en frisbee  och lite revirpink på picknickfilten så skötte sig treåringarna exemplarisk. Helt klart att fint umgänge ger fint resultat.

Anton och Elias for i och ur bassängen helt inne i sin egen värld.


Ibland var det svårt att se vem som var vem, men här tror jag visst att vi har Anton till vänster och Elias till höger.


Småttingarna vill också plaska.


Mest Emil!


Tina passade också på att pröva uppsugningsförmågan på Emils blöja, med ett mycket bra resultat på nått kilo sådär!


Tilde spenderade största delen av dagen med att nöjt suga på en bulle eller peka ut flygplan för de som var intresserade.

Grabbarna här hemma har varit lite i luven på varandra de senaste dagarna. En trött pappa och en trotsig son är ingen bra kombination. Så idag var planen att de skulle hitta på något kul ihop. Det bestämde sig för bio och den nya Fung Fu Panda filmen i 3D. Så vi drog iväg hela gänget till Kista och jag och Tilde lämnade dem vid biografen för att kolla lite i affärer under tiden.

Men innan filmen var slut ringde Jonas och frågade var vi kunde mötas, i något irriterat tonfall.

Det visade sig att bio inte alltid är roligt och avkopplande, i alla fall om man har vår treåring som date.

Efter att ha sparkat på stolen framför, haft svårt att sitta stilla och pratat oavbrutet, började pappa tappa tålamodet. När sedan Anton brast ut i tårar (då något hände med Pandans mamma – jag ska inte avslöja för er som vill se filmen) och började ropa efter mamma då fick det vara nog.

Å det var alltså strax efter det som jag och Tilde mötte dem.

”Mamma, min mamma, jag saknade dig!” ropade Anton och slängde sig runt halsen på mig.

Är det inte typiskt? Hela dagarna är det pappa hit, och pappa dit som gäller och ett ständigt pockande efter pappas uppmärksamhet. Men då han får pappas fulla uppmärksamhet då är det plötsligt mamma som gäller..!

Mobilfoto: Kung Fu Panda 2 - 3D.

Så gick vi och köpte en till gå/sparkbil så att kidsen skulle ha en varsin och slippa kivas. Men det är klart att då lillsyrran fick en sprillans ny röd Blixten McQueen bil, då blev den gamla sönderkörda ”taxi” bilen inte lika intressant.

Det har alltså mest varit Anton som suttit vid ratten. Men vilken tur att coola lilla T tycker det är lika kul att putta på därbak medan brorsan kör. Full fart och snabbt går det, så det gäller att se upp. Men deras glädjetjut gör det till en väl värd investering.

Till lunch kom Max och Izak förbi och Izak visade upp sin krypteknik som är nästintill fulländad.

Anton krypteknik som liten var att hasa baklänges på rumpan, Tilde kröp mest i smyg, som en militär och Izak puttar på med huvudet – inget konstigt med det. Hur tar sig era barn fram då?

Sedan visade Tilde och Izak sitt intresse för varandra. Lovande det här om vi nu ska vara för arrangerade bröllop, Tilde med Izak och Anton med Emilia, (Magda & Johans lilla sötnos). Som sagt, säkra kort för vackra barnbarn!

Tilde & Izak ♥

Jag kanske har fått solsting, men nu vill jag ha en cykel. Jag vill verkligen, verkligen ha en cykel.

Men inte vilken cykel som helst, en riktig stylish. Nä, inte någon sådan där dyr värsting cykel.
Som fungerar…

Jag vill ha en gammal skruttig damcykel som jag kan pimpa. Kanske måla den i guld eller i rosa och smycka den med en ringklocka i form av en nyckelpiga (jag har sett att de finns!) och en färgglad flätad cykelkorg med pärlor.

Jonas var helt med på att även jag borde få mig en cykel. Tills jag nämnde min just hur min drömride såg ut.

”Men ska du cykla runt så? Folk kommer ju tro att du är en knäppskalle!” var hans spontana respons.

Men jag antar att jag är en knäppskalle, för jag vill verkligen, verkligen ha en sådan cykel.

Någon annan knäppskalle som vet vart man kan införskaffa sig en sådan?

Snodd bild, som ni säkert förstår...

Idag skickar vi ett grattis till faster Anna och Calle som firar ett år som gifta.

Kommer ni ihåg bröllopet, vilken fin dag och vilket fint par!

I sitt tal nämnde Jonas en instruktionsvideo för att tillverka fina barn. Men det måste man ju säga att de klarade sig bra med utan, då lilla Ebba nu förgyller världen!

De skönaste brudarna är de som kan göra precis samma sak som en dude, fast med lite mera stil…

Lilla T är helt klart en skön brud!

Efter att T kämpat själv i tjugo minuter med att få på sig dräkten hjälpte vi till.
Helt klart veckans snyggaste outfit!

Idag ägnandes dagen åt shopping. Först införskaffade vi en ny liten vagn till Tildis, så att vi kan låta dubbelvagnen stå (sorg den dag vi måste sälja den!).

Sedan storhandlade vi med Tilde i nya vagnen och Anton iklädd Spindelmannen outfit.

Mobilfoto: Ny vagn och Spindelmannen som kör den - inte illa!

Medan Jonas jobbar och sliter med sin sista dag på jouren, var jag i kidsen i centrum och satte sprätt på lite pengar. Låter inte helt okej nu när jag ser det i print. Men, så var det i alla fall…

Vi kan kalla det för ”sommarpresenter”. Lite kläder till oss alla och annat smått och gott.

AK blev i alla fall överlycklig över sina nya blåa hörlurar och hade dem på resten av dagen och sjöng glatt med till Latin Kings "Fint väder".

Sedan blev det Donken för oss, då Jonas meddelade att han hade massor av jobb och skulle bli sen. Men som sagt, en dag kvar, sen; SEMESTER!!

Mobilfoto: "Fint väder!" sjunger AK medan Tilde sörplar välling och sparkar av sig skorna.

Då var det dags för Blogg awards 2011, så ta chansen att nominera en blogg du gillar
- Min, någon annans eller varför inte vara lite ego ;)
Det kan du göra här!

Hemma på vår gata i stan… Ja, det var där vi spenderade vår eftermiddag i strålande sol.

Så kul att se hur Anton och Tilde nu verkligen kan leka tillsammans – och gillar det!

Men då och då avbröt Anton deras lek och hoppade upp på sin cykel och tog några varv runt gården. Medan Tilde undersökt gården och desperat försökte klättra på varje cykel i hennes size som hon knatade förbi (och de finns en hel del).

Sedan upptäckte de att fontänen mitt på gården även kan fungera som plaskdamm, med betoning på plask!

Tilde är verkligen helt galen när det gäller vatten! Det dröjde inte länge innan hon var genomblöt, men otroligt lycklig. När hon dock fick för sig att hon skulle klättra upp och i fontänen fick jag sätta stopp för galenskaperna.

”Dumheter…” kommenterade Anton och skakade förståndigt på huvudet.

Sedan plockade han upp en stor sten från gatan och sulade den allt vad han kunde ned i fontänen.

”Dumheter!” varnade jag.

”Typiskt…” muttrade han och tittade under lugg.

Pricken över i:t var dock då pappa meddelade att han inte hade något jobb för tillfället och kunde komma hem en stund. Så vi mötte honom och ”bajsbilen” på parkeringen vilket gjorde båda våra pappa- och biltokiga kids saliga.

AK och hans ride.



Roligt tillsammans!


Tilde och hennes gester – det går snabbt mellan att posera som dam till att vråla som huligan.


Plask!


Bada?


"Bajsbilen" is da shit!

Jonas har jouren, som sagt, men lite lättare att stå ut är det då man vet att då den slutar väntar en lång semester.

För Anton har sommarlovet redan börjat då dagis har stängt nu och sju veckor framöver.

Detta betyder att jag har både galningarna hemma och då gäller det att aktivera dem. Som tur var skiner solen och då är det så mycket lättare då man kan gå ut och rasta dem.

Idag blev det en tur till plaskdammen i parken.

Tilde kämpade hårt för att lära sig att simma och plaskade så att alla som kom i hennes närhet fick sig en dusch.

Anton tog det lite mer chill och lånade badringen som vi egentligen tagit med till Tilde och gled runt i. Men det dröjde inte länge innan han fick ännu en liten beundrare. Så fort hon fick syn på honom sprang hon emot honom och sedan var han hennes.

Anton verkade först ointresserad, sedan en aning störd. Men då hon efter en lång stunds kämpande för hans gunst började tappa intresset då var det plötsligt han som började spexa och göra sig till för att hon skulle återfå det. Inte ett helt okänt mönster…

Trötta och varma efter att ha varit i solen hela dagen gick vi sedan hem och åt middag, vilken Jonas lägligt fick en paus i jobbet att komma hem och dela med oss.

Sedan kom Angelica över och då vi fått kidsen i säng satte vi oss på balkongen med en drink och blev sedan kvar där snackandes till klockan två på natten.
Å vad det är härligt med sommar!

Varma dagar som denna åker badbaljan ut på balkongen, vilket båda kidsen älskar!

Men fast man håller ögonen på dem hela tiden så lyckas de ändå på något sätt hinna med att hitta på saker som man missar att se. Som detta ögonblick som jag inte lade märke till då, men som kameran fångade.

- Ovetande om varandra har båda kidsen snott den andres dricka… Å se vilken lycka!