Efter att ha låtit kidsen busa runt i Ådalen en bra stund efter ordinarie läggtid var det trötta och de syntes. Men tro inte att de ville gå hem för det. Men efter att Anton blev lovad en tur hem på pappas axlar lät han sig tillslut övertalas. Något som resulterade i att han somnande i Jonas famn innan vi kommit hem. Även Tilde och Izak sussade snart sött i sina vagnar.

Så jag, Jonas, Max och Linnéa slog oss ned i soffan med gott att dricka och en överfylld skål ostbågar. Som vanligt växlade samtalet sedan mellan seriösa moralfrågor till skämtsamma pikar och från prat om gamla minnen till planer om att tillsammans skapa nya.

Nästa gång blir det i alla fall grillning tack vare att Max och Linnéa i födelsedagspresent gått och köpt oss en grill! Tack igen ni fina generösa galningar!

Izak ♥

Väl på jobbet flöt dagen på ganska fort och visst känns allt lite lättare då man är inställd på halvdag. Så efter lunch fick jag lov att smita och jäktade tillbaka till dagis.

Både Tilde och Anton var ute på gården och lekte, fast det mer såg ut som om de hade varit nere i någon gruva och arbetat, täckta av smuts från topp till tå. Men helnöjda själva, såklart.

Hemma blev det dock genaste stoppade i badkaret för att skrubbas rena innan våra middagsgäster anlände. Vilka var inga mindre än Max, Linnéa och Izak.

Vi hade det som vanligt väldigt mysigt medan vi åt och pratade. Vid åtta började vi sedan göra oss i ordning för att gå ned till brasan i Ådalen. En promenad som estimerat borde ta kanske tio minuter. Om det inte vore för kidsen.

Att Anton skulle gå var en självklarhet, men ska han ska hon, alltså hon den lilla, systern ni vet. Å tro då inte att Izak ville sitta i vagnen och titta på. Klart att han också ville upp och knata.

Men de har så korta ben och de ska då stanna och titta på allt. Gulliga och hopplösa på en och samma gång liksom.

Vid nio var vi tillslut framme och brasan hade brunnit ned till sizen av en lägereld. Himla tur att det fanns så mycket annat och titta på och så många att hälsa på. Tilde som bestämt vägrat att hålla någon i handen under hela promenaden fann Tina och försvann bort med henne hand i hand. Anton hittade både Elias och Lukas och blev såklart överlycklig över att båda hans bästisar var på plats och de sprang iväg på bus. Själv sysselsatte jag mig mest åt att försöka hålla klanen någorlunda samlad. Vilket man inte kan påstå att jag lyckades med. Inte heller lyckades jag få till några fina bilder trots att jag självfallet hade kameran med mig. Uppenbarligen har jag inte lärt mig hur den nya blixten fungerar.

Men de här korteten på Elias med Anton i bakgrunden fick jag i alla fall till och de tycker jag blev riktigt fina. Så nu blir det till att träna på att fota. Fota, fota, fota!

Bästa Elias!

”Vi syns i Blåkulla!” fick jag som svar utav en av kollegorna då jag i måndags tackade för mig och önskade trevlig Valborg.

Det var först någon minut senare som vi båda reagerade och insåg att Blåkulla nog inte är the place to be på Valborg.

Dit åker väl påskkärringarna på skärtorsdagen?

Fast jag trodde ändå inte att vi var helt ute och cyklade och hävdade att Valborgsmässoelden också hade med häxor att göra, och våren. Våren och häxor.

Men hur det hängde ihop hade jag ingen bra förklaring på.

Jag passade även på att dra historien om min namnmugg som jag hade när jag var liten. Enligt den så betyder namnet Sofia visdom, vilket också stod på muggen. Följt av texten ”Förr i tiden brändes kloka kvinnor på bål”, och så var det en bild på en glad häxa.

Jag undrar vem som gav mig den där muggen?  

Inte en helt okej present att ge till en grubblande och inte helt bekymmersfri unge kan jag tycka. För nog måste det ha varit tack vara den som jag under en längre period var totalt övertygad om att jag förr eller senare skulle brännas på bål.

Hur som helt tog jag mig sedan tid att kolla (googla) upp vad Valborg egentligen står för och varför man tänder eldar.

Det visade sig faktiskt att det handlar om våren och häxor! Se där!

Ursprungligen tändes nämligen eldarna för att skrämma bort häxor, vargar och övernaturliga varelser så att det skulle vara säkert att släppa ut djuren på vårbete.

Visste ni det?

Om inte så har Sofia den vise härmed delat med sig av lite visdom, varsågoda!

Valborg 2011.

Så var det Valborg, igen.

Tänk att för ett år sedan vid den här tidpunkten var Tilde en liten skrutt som ännu inte lärt sig gå, och året dessförinnan låg hon i min mage!

Den Valborgsmässoafton var jag lagom munter. Fem dagar över tiden hade jag gått och kände mig tung och hade ont precis överallt.

Men i år var jag taggad. Trött. Men taggad.

Dagen började med att jag släpade med mig mina precis lika trötta Mini-Me’s till dagis. För att där få förklarat av personalen att jag faktiskt anmält att kidsen skulle vara ledig idag. Jag hävdade bestämt motsatsen till dess att jag fick pappersanmälan stucken under näsan med min egen signatur på. Heja mamma!

För inte hade jag då anmält mig själv ledig till jobbet.

Som tur var fick jag ändå lov att lämna kvar dem och jag kunde lagom skamsen och en aning stressad jäkta vidare till jobbet.

Tilde Noelle - Valborg 2011.

Ibland då man sitter där vi middagsbordet och tjatar och suckar över hur lång tid det tar för Anton att peta i sig maten och hur kladdigt det blir då Tilde kastar i sig sin. Då får man påminna sig själv om att allting faktiskt inte var ”bättre förr”.

Snarare tvärtom! Vilket jag tycker bilden nedan på Tilde från förra året är ett fantastiskt bevis på.
Observera maten på väggen i bakgrunden!

Tildes tvåårsdag närmar sig och lik Anton då han blev två har vi tänkt att hon ska få en juniorsäng i present. Som jag har nämnt tidigare tycker jag att det är jättefint med antika ”växasängar” och länge haft utkik efter en. Men ofta är de dyra eller behövs målas om eller så är det svårt att hitta en ny madrass med samma mått.

Så lite motvilligt har jag släppt tanken på en antik säng och istället tittat på nyproduktion fast med en klassik look.

Till min lycka och med hjälp av farmor Anka hittade jag tillslut inte bara en, utan två, och nu står det mellan en slädformad barnsäng och en superfin växasäng.

Hjälp! Vilken tror ni sessan sussar bäst i..?

Idag hade Tilde tid hos BVC. Så efter att vi lämnat Anton på dagis tog vi tunnelbanan dit.

Efter att hon blivit vägd och mätt konstaterades det att hon är en ganska liten tjej, men att hon ändå ”följer sin kurva”.

Som snart två år är hon 85,5 cm lång och väger 10,9kg.

Sedan frågade barnmorskan om vi fortfarande var oroliga över hennes tal, vilket jag glömt att vi ens varit. Visserligen tog det ett tag innan hon började prata och visst är hon fortfarande väldigt tyst i sällskap som hon inte riktigt känner. Men hemma och kring familj och vänner bubblar hon ju på non stop. Vilket jag också berättade för barnmorskan.

Jag tyckte att hennes blick sa mig att hon var en aning skeptisk, vilket kanske inte var så konstigt då Tilde inte sa ett ord under de nästan fyrtio minuter vi var där.

Men jag försäkrade henne om att så fort vi kom ut därifrån så skulle Tilde börja babbla.

När vi en stund senare tackade för oss och gick ut mot väntrummet sa jag till Tilde att hon varit duktig och jag skulle köpa henne en bulle.

Genast började Tilde prata om bullen för att sedan börja pladdra på om hennes skor då jag hjälpte henne på med dem. Därefter vagnen då hon placerades i den.

Då kom barnmorskan ut till oss.

”Ja, nu hör jag faktiskt vilken liten pratkvarn hon är”, sa hon och log mot Tilde som genast tystnade.

 Lilla Tilde!

Idag var det dags för nästa aprilbarn att fylla år, och inte vem som helst utan världens bästa och snyggaste Angie!

Tilde ville hylla Gudmor med en sång och nedan är resultatet av ett försök till ”Ja må hon leva”.

Låter det inte lite som en jamande kattunge?

Jag ber om ursäkt för den fruktansvärd dåliga kvalitén på klippet vilket beror på att det är inspelat med minsta möjliga upplösning för att kunna skickas som ett MMS.

Det är som sagt många födelsedagar att fira nu i april, där ibland Antons bästa kompis från dagis Lucas femårsdag, och idag var både Anton och Tilde bjuda på hans kalas.

Även jag och Jonas välkomnades in på kaffe och det slutade med att vi stannade där hela eftermiddagen. Tilde klamrade sig till en början fast vid mitt ben medan de övriga större barnen, fyra- och femåringarna, röjde runt. Men efter att ha blivit bjuden på en bulle och tagit lite mod tills sig var även hon i gång.

Lucas gulliga mamma berättade att Anton var något av en hedersgäst på kalaset då Lucas konstant pratade om Anton där hemma. Hur mycket han tycker om honom och hur snäll han är och hur roligt de har ihop och hur ledsen Lucas är de dagar då Anton är hemma från dagis.

Som mamma känns det såklart jätte gott i hjärtat att få höra att ens barn är så omtyckt.

De visade sig också tydligt vilka bra kompisar de var då de ständigt höll sig vid varandras sida under hela kalaset och busade och fnissade.

När kalaset började lida mot sitt slut ville Anton inte gå och det ville inte heller Lucas. Så Lucas föräldrar erbjöd Anton att få stanna på middag vilket Anton såklart ville.

Så vi fick enbart med oss partyprinsessan som hög på socker sprang hela vägen hem i sin rosa tyllkjol och boots.

Att döma av Tildes ”fotosmile” har jag visst framkallat ännu en linslus.

Under dagen hjälptes vi alla åt för att förbereda inför kvällen födelsedagskalas. Tilde sopade golvet, Anton blåste ballonger och jag och Jonas hjälptes åt att duka och göra i ordning middag. Strax efter klockan sex ringde det på dörrklockan.

”Nu kommer gästerna!” ropade Anton glatt och sprang och öppnade.

Å där stod dem, mormor, morfar, farmor, farfar, moster Maja, Henke och farbror Victor.

Tilde och Victor började nästan genast busa med ballonger och Anton ställde inte helt oväntat upp som assisterande presentöppnare för de blommor och paket som vi blev bortskämda med.

Efter att ha ätit upp middagen, som om jag får säga det själv blev riktigt god, så drog Anton igång underhållningen som denna afton bestod av Just dance PS3 Move.

Från att tittat på från tryggt avstånd i soffan så rycktes vi en efter en med och snart battlade både jag och syrran och alla grabbarna Löf.

”Asgrymt!” för att citera Anton.

Förgäves har jag tjatat på Jonas om hur roligt det vore om han ville göra ett blogginlägg.

Men icke!

- Det är inte hans grej.

Däremot har han börjat facebooka som en galning och då tycker jag att det är helt okej för mig att sno hans material därifrån.
Eller hur?

För hur glad blir man inte då man kommer hem efter att ha jobbat sent en måndag och blir bemött att två små kockar som tillsammans med pappa lagat middag till en trött och hungrig mamma!

Guldstjärna för det!

Snodda bilder från Jonas Facebook, mohahaha...

Det här går inte..!

Inte får det vara mer fokus på att jag avslutat bloggen än det faktum att jag faktiskt fyller år idag!

Men tanke på alla de undrande och oroade sms jag fått med frågor om varför jag valt att stänga ned bloggen så är ni uppenbarligen några stycken som tar er tid att kika in här.

Jag har nog inte riktigt insett att bloggen växt till att bli något större än bara mig och mitt intresse för att skriva ned mina små anekdoter om och till kidsen.

Men jag förstår nu att även familj och vänner har inkluderats och engagerats.

Måste också erkänna att det kändes lite vemodigt att stänga ned sidan.

Tycker att det varit ett himla mysigt sätt att kunna lagra alla fina minnen.

Dessutom har jag sagt att den dag jag stänger ned bloggen är den dagen då någon lämnar en elak kommentar – och så är inte fallet, tvärtom!

Så nu funderar jag på om jag tagit ett lite förhastat beslut…

Hur som helst, fokus nu, för idag är det min födelsedag!

Jag och mamma på min 3årsdag (x antal födelsedagar sedan)… :)

.

Trots att den stora lekhörnan på övre däck var stängd, till min stora besvikelse, flöt allting på väldigt lätt under hela båtresan.

Kidsen busade runt och underhöll i stort sätt sig själva. Tina joinade förståss dem i bollhavet och jag försökte ta en svängom med Anton på dansgolvet. Men jag började känna mig mer och mer hängig.

Som tur var så vägde de trevliga sällskapet tyngre än mitt allt mer tunga huvud.

Vi åt god mat i buffén och självklart blev det en tur i taxfreen och så en stund vid spelautomaterna, där ingen av oss blev rikare.

När vi kom i hamn åkte vi i samlad trupp hem till oss där vi åt middag ihop och summerade dagen innan vi skiljdes åt och gjorde natt.

Anton & Elias hänger i trappen och är "coola".


Emil föredrar att stå utanför bollhavet och kasta in bollarna.


AK visar upp sina breakdance skills.


Tilde & Tina röjer på dansgolvet (älskar den här bilden)!

Tillslut får vi syn på familjen Severbrink utanför på parkeringen.

Pappa Jonas lyfter ut en trött Emil ur bilen och placerar honom i vagnen. Tina tar Elias i handen och går med snabba bestämda steg mot terminalen. Det är uppenbart att Elias är minst lika uppspelt som Anton då han ihärdigt studsar upp och ned och nästan ser ut att flyga fram för att hinna med mamma. Jonas med vagnen hamnar snart på efterkälken.

Medan vi stod där och studerade dem kunde jag inte låta bli att bli lite full i skratt. Fönsterglaset vi tittade ut genom kunde lika gärna ha varit ett spegelglas. För det kändes precis som att jag iakttog vår egen familj!

Vilket också blev det första jag sa då vi kramade om varandra.

Den känslan fortsatte sedan genom hela resan.

Även Anton och Elias konstaterade hur lika de var. Samma intressen, lika stora småsyskon, likadana skor och lika stora fötter.

”Lika barn leka bäst” är ett uttryck jag använt förr när de gäller de två, vilket kom att bli ett faktum även under den här dagen. (Fortsättning följer...)

Elias & Anton.

Vi står och väntar vid biljettutlämningen för Viking Line på Tina, Jonas, Emil och Elias. Som ni säkert förstår ska vi på kryssning.

”När kommer dom?” frågar Anton för fyrtiofjortonde gången och pressar sig mot fönsterglasen i förhoppning om att få syn på dem.

Nu är det inte så att vi väntat speciellt länge eller att de är sena på något vis, det är bara så att vi är så otåliga och förväntansfulla – speciellt Anton.

Detta blir nämligen något av en favorit i repris från förra gången då jag, Tina och Jenny tog med sönerna på en båt tripp ifjol.
Så Anton vet ju precis vad som väntar och därav rastlösheten.

Det är lite mer osäkert om Tilde egentligen förstår vad vi ska göra eller vart vi är på väg. Men i och med att hon gör allt precis som brorsan gör pressar hon sig också mot rutan och ropar efter Alias och Nemi (Elias och Emil).

Fast påsken återkommer varje år var det som om jag inte riktigt var förberedd på den detta år. Påskpresenter till kidsen inhandlades i sista sekund och påskpyntet släpades ned från vinden en dag för sent. Ingen påskmat hade vi handlat och då menar jag inte ens så mycket som ett endaste ägg.

Som tur var finns det ordning på andra och idag blev passande nog bjudna hem till Max och Linnéa på påsklunch. Det bjöds på allt det klassiska från köttbullar och prinskorv till ägg, sill, Janssons och självklart påskmust.

Fast om Izak hade fått bestämma hade det gått lika bra med enbart russin på menyn.

Efter att ha smaskat i oss lunchen levde våra kids loppan med alla Izaks leksaker. Anton drog fram tågbanan och Tilde prövade ivrigt Izaks lilla trampcykel, för att sedan pröva gungelefanten, polisbilen och så tillbaka till cykeln.

Izak satt till en början för sig själv och bara tittade på med en skeptisk blick. Vilket är en fullt naturlig reaktion då man får huliganer på besök.

Men så småningom vaknade även galningen i honom och han joinade då Tilde i att försöka smyga på katten. Sedan var det fullt ös. De dansades och busades och urartade tillslut i att Izak skjutsade Tilde i gåvagnen fram och tillbaka.

Allt medan jag och Linnéa planerade hur snygga vi kommer bli om vi bara fick tid att gå till frisören, spara långa naglar och lägga pengar på fina skönhetsprodukter. Vilket vi snart insåg skulle vara möjligt tidsmässigt om sådär cirka tio år. Så vi lade snart ned tanken på att se ut som Hollywoodmammor.

Samtidigt försökte Jonas att få med Max på sin sida när det gäller övertygelsen om hur fantastiskt det vore med en motorcykel. Men jag var snabb med att påminna honom att det skulle vara möjligt tidsmässigt sådär – aldrig!

Istället kom vi fram till att vi skulle ta en tur med vanliga hederliga cyklar då vädret tillät det.
Absolut tyckte Max, som först en kvart senare kom på att han inte har någon cykel.

Izak med påskpresenter och klassiska "påskrussin"... ;)

Till världens bästa, roligaste, snyggaste och starkaste pappa och man…

- Grattis på födelsedagen!!!

”Såklad!” säger Tilde förtjust då hon bjuds på choklad.

Antingen är det just choklad hon säger eller också uttrycker hon att hon blir så glad!

Ett par nya brillor och några chokladägg senare får man en såhär nöjd påskkärring (och sådär kladdiga brillor).

Man skulle kunna trott att vi var på väg till Blåkulla där vi kom farandes – visserligen med bil och inte kvast – men det var nog också det enda som saknades i vår annars fullkomliga påskutstyrsel.

Jag och kidsen sminkade med röda kinder och fräknar. Anton och pappa i påskhattar prydda med fjädrar och Tilde i traditionellt förkläde och huckle.

Men ska man göra något ska man göra det ordentligt och ska man på påskmiddag så ska man komma som en påskkärring/påskgubbe!

Så tänkte i alla fall vi när vi var bjudna hem till farmor och farfar på skärtorsdagen.

Imorse när vi gjorde oss redo för att gå till dagis grubblade Anton över det faktum att vi bor på Jorden men också i Sverige och dessutom i Söderberga – allt på en gång.

Så jag försökte så pedagogiskt jag bara kunde förklara genom att med hjälp av gester måla upp planeten jorden, för att sedan markera var Sverige befann sig och så tillsist pyttelilla Söderberga.

”A-haa!” sa Anton och nickade som han hade förstått.

Medan jag tråcklade ut vagnen ur vagnsrummet och placerade Tilde däri (alltså i vagnen och inte i vagnsrummet) höll Anton artigt upp porten åt oss. Vi hälsade på grannarna då vi korsade gården och promenerade sedan bort längs parkvägen. Samtidigt som vi lunkade på fortsatte Anton att hälsa på alla som vi mötte.

”Kände du dom där?” frågade jag Anton.

”Nej mamma, dom kanske inte är våra grannar, men man vara snäll ändå! Vi bor faktiskt på samma jord!”

Farmor/mormor Anka, Tilde & Ebba.

Idag var vi bjudna på födelsedagskalas för att fira kusin Ebbas födelsedag (lite i förskott).

Tilde lämnade något motvilligt ifrån sig den rosa bilen vi köpt som present, men nickade uppgivet när vi på nytt förklarade att det var Ebbas bil.

Ebba själv var lika glad för paketen som för presentpapperen och snörena och log nöjt medan hon kröp från det ena till det andra, lekte lite med dem, smakade lite på dem och kröp vidare till nästa.

Efter presentöppningen dukades det fram till fika med två sorters tårta som såg så smarriga ut att man instinktivt bara ville kasta i sig dem – och det var precis vad Ebba gjorde!

Med bara händerna högg hon in och smaskade njöt i sig tugga för tugga och visade tydligt med både ljud och minspel hur gott det var. Uppenbart att familjen utökats med ännu en liten gottegris!

Anton fann snabbt en ny kompis i Ebbas farbror Jonas.

”Det finns tre Jonas!” konstaterade han lyckligt och nämnde pappa Jonas och Elias pappa Jonas också då det slog sig ned vid köksbordet och målade skateboard teckningar.

Tilde i sin tur sökte sig till farbror Victor som är något av en favorit och tillsammans undersökte de Ebbas fina rum och leksaker. Med födelsebarnets tillåtelse passade hon även på att ta några svängar med den rosa bilen medan Ebba glatt hejade på.

Genom deras gemensamma kärlek för farmor/mormor Anka fann småkusinerna sedan varandra på riktigt och började försiktigt busa och leka tittut med varandra. Gulligt!