Idag fyller Izak 1år!
Antons bästa lilla killkompis och Tildes favorit som hon gärna skulle adoptera som lillebror.

Å jag med för den delen!

Ett stort grattis till dig Izak önskar världens stoltaste Gudfar och hans galna familj!

Izak ♥

Sötaste faster Anna har fyllt år, vilket självklart ska firas!

Så efter att kidsen överlämnats till mormor och morfar drog jag och Jonas ut på jakt efter den perfekta outfiten. Temat var silver så vi tänkte blänkande metallic, nitar och paljetter.
Men den trenden har tydligen dött ut (?). För vi hittade ingen kul, eller inget alls rättare sagt.

Så en aning frustrerade över det fick vi ta till vår kreativitet och det som vi redan hade hemma. En snilleblixt senare stod Jonas inlindad i folie och i modellen grekiskgudinna/tunnbrödsrulle.

Men efter att besvikna kunnat konstatera att det inte gick att hålla kreationen på plats fick vi ge upp den idén. (Trots uppmuntrande sms från faster Anna om att tejp fanns att låna).

Iklädda en mer diskret klädsel drog vi istället iväg när det började mörkna mot Anna och festen. Där ett strålande födelsedagsbarn öppnade iklädd silverperuk och paljettklackar.

Efter lite mingel vart det frågesport om Anna.

- Som jag stolt kan briljera med att jag och min lagkamrat tog hem.

Mycket tack vare att jag kände till historierna både om Annas ”champinjonfrisyr” och farfar Roffes standard outfit då han hämtat upp Anna vid Arlanda – flytväst!

(Fast min lagkamrat var nog mindre imponerad av mig då jag bestämt propsade på att skriva hans namn med A medan han rynkade pannan och menade att det var en udda stavning på Olof.

Fast jag trodde han sa ”Ola”. Så när han bad mig att lägga till ett F till min redan unika stavning blev det riktigt konstigt. Vilket förvärrades ytterligare då jag insåg mitt misstag och inte ville genera honom och därför lyckades genera mig själv ännu mer genom att bortförklara mig med att en historia om att jag jobbade med många norrmän som hette Olof fast som stavades just på detta sällsynta sätt. I alla fall blev det en väldigt konstig och pinsam, dock kort konversation, som avslutades med att han bokstavligt talat smög därifrån.)

Besatt av tanken att inte framstå som korkad försökte jag därför resten av kvällen kompensera för detta genom att ge mig in i djupa diskussioner för att visa mitt sanna intellekt.

Det blev därför en hetsig debatt om klackskor och mammasysslor! Bra jobbat!

Sedan avslutade jag det hela med en final i form av ett framträdande av det klassiska gamla 80-tals dansmovet ”The running man”.

Väldigt roligt hade jag i alla fall, men var minst sagt också väldigt trött så vi sist av alla tackade för oss.

Hur det sedan gick för ölhävarkungarna (Jonas, Calle och Victor) är en annan historia.

Foto av faster Anna och Ebba från Tildes födelsedagskalas i maj.

Eftersom den dominanta hemmamamman numera är businesswoman överläts allt ansvar till hemmapppan (för fyra dagar). Allt – det vill säga, hämtning, lämning, inköp, planering och organisering av allt som rör hushållet.

Det gick väl sådär kan man väl säga, men ”an A for effort” som min brittiska chef skulle säga – till oss båda.

Så när vi idag skulle på kalas för faster Anna då hade hemmapappan inte helt koll på läget. Presenten fick komma i efterskott. Precis som vi. Då födelsedagsbarnets bror inte hade stenkoll på läget trots på pressningar från den dominanta f.d. hemmamamman som haft svårt att släppa på ansvaret.

Tur för en förstående familj.
Väl hemma hos Calle och Anna bjöds vi på aptitretare medans hemmabakad pizza jäste i ugnen och födelsedagsbarnet öppnade (alla andras) presenter. Tillexempel en röd och fin KitchenAid. Om ni som jag slänger ihop mästerverk i köket med enbart två köksredskap (kaffebryggaren och mikron) och därmed inte har koll på vad man har en KitchenAid till, kan man alltid fråga någon. Jag frågade Jonas och fick förklarat att det är en ”symaskin slash mixer”.

Under presentöppningen fann Anton till sin förtjusning den sprattlande Ebba på golvet medan Ebba till sin förtjusning fann Antons slips att smarra på. Tilde i sin tur fann chipsen och så hade man en glad trio kusiner.

Glatt, gott och trevligt, så kan man sammanfatta kvällen.

Jag vet inte riktigt varför vi inte gick på förra årets gårdsfest. Om vi var sjuka eller vad det var?
Men jag kommer ihåg att det var världens röj ute på gården till sent på natten. Så därför var vi laddade för en helkväll då vi i år tackade ja.

Trubaduren i huset var dock bortrest för en större spelning. Istället kom Elvis. Han var cool och Anton tyckte att han sjöng bra. Men då jag frågade om vi skulle dansa tackade Anton nej med ursäkten att "tyvärr, det är försent". Vad han nu menade med det?!

Efter att ha blivit bjudna på kräftor och skålat med alla grannar busade Jonas med kidsen och fick dem att skrika i kör då han jagade dem runt gården. Askul tyckte jag, och kidsen. Men de vuxna såg skeptiska ut fast de artigt kom och presenterade sig.

Himla trevliga grannar har vi i alla fall. Men det där röjet uteblev av någon anledning. Hoppas det inte var på grund av oss!!

Samtidigt som kyrkklockorna började ringa sprang jag och pappa med varsin unge på armen upp för kyrktrappen och öppnade portarna som just stängts. Men vi hann, nästan och försökte smyga in obemärkt under första psalmen. Vilket såklart inte gick obemärkt förbi och som på något sätt blir extra pinsamt för att man är i kyrkan. Med Gud och allt. Har ju inte så mycket kontakt med honom till vardags så jag tänker att när man väl hälsar på i hans hus borde man nog visa upp sig från sin bästa sida.
Men inte jag inte, och mina avkommor verkade inte heller veta bättre. Tilde envisades med att stå upp i kyrkbänken och oblygt peta sig i näsan. Anton uppvisade till en början hopp då han blev fascinerad av psalmboken som han fint började bläddra i. Men självklart höll inte heller det i sig då han råkade tappa den, varav han knyter sin lilla näve och högt utbrister ”Rackarns!”.

Men det var inte bara vi. Det dröjde inte länge innan en av sysslingarna joinade oss i oförskämdheterna genom att högljutt släppa sig, strax följt av en signalen från en mobiltelefon som någon glömt stänga av.

Våra ohyfs åsido var det en väldigt fin ceremoni. Huvudpersonen själv, Matheo, gav prov på mod både vad det gäller att få vatten hällt över huvudet och en mängd blixtrande kameror upp i ansiktet. I själva verket verkade han ganska nöjd med uppmärksamheten, som gjord för en framtid i strålkastarljuset.

Fram tills sista bönen gick allt sedan lysande. Tilde satt i morfars knä som en lite prinsessa, dock fortfarande med ett finger i näsan (hennes nya grej). Anton studerade taket och såg rofull ut, vilket man måste uppskatta då det snabbt kan ändras. Vilket det också gjorde då han plötsligt kom på att han akut bara måste gå på toaletten.

”Snart, snart…” mumlar jag.

Men Anton ställer sig i kyrkgången och gör en Michael Jackson pose. Så jag förstår att det var brottom. Jag har alltså inget annat val att på nytt försöka smyga obemärkt ut genom kyrkportarna.

Jag frågar ett par som står utanför, antagligen nästa på tur för dop, om de vet var det finns toalett. Det vet de inte. Vi springer mot en buske nedanför kyrkan.

”Bra jobbat snoppen!” tycker Anton då han är klar.

Jag håller med om att han är duktig, men med en aning dålig timing.

Vi hinner upp för att höra sista tonerna av psalmen som avslutar ceremonin och stöter på kusin Peter i porten (Matheos morbror). Han mår inte bra.

Efter att ha blivit undersökt av Andreas får han rådet att åka in till närmaste sjukhus med misstanken om att det kan vara blindtarmen som spökar.

Så jag man kan ju säga att det var en händelserik ceremoni tack vara många oregisserade biroller, men med en mycket fin och samlad huvudrollsinnehavare.

En midsommarfin Tilde i klänning från faster Anna.

Mormor & Tilde leker i solen.


Anton busar med farbror Victor.


Morfar & farfar står för musiken.


Jag och min minsta älskling.


Tilde blev snabbt lika förälskad i polisbilen som Anton alltid har varit.


Midsommarfirande på ängen.


Dans kring stången.


En trött prins och hans tjänare.


Anton & morfar.


Farbror Victor och hans söta Sara.


Allihopa (nästan)!


Frabror och Tildis.


Glad Midsommar!

Fick lite sköna bilder med mobilen också...

Glad midsommar allihopa!

Just nu är vi och dansar kring midsommarstången, bildbevis får ni vänta med att se.

Men är ni ändå nyfikna hur vår Midsommar tradition ser ut så kan ni ta en titt på hur det såg ut förra året, 2009 och 2008.

Skrivet ur huvudpersonens perspektiv…

Min Namngivning 

Oj, vad mina festfixare hade oroat sig för vädret i och med att Namnceremonin skulle hållas i mormor och morfars trädgård – någon annans stans skulle vi inte få plats!

För att gardera sig mot regn och kyla köptes det partytält och laddades upp med filtar in i det sista.

Men då klockan var två på lördagen och gästerna började anlända sken solen mot alla odds.

Mamma och pappa tog emot dem och bjöd på en välkomstdrink.

Medan gästerna sedan tog plats i trädgården försökte jag mig på att cykla på mammas gamla trehjuling iklädd en knallrosa ballerinakjol och guldskor.

Då nästan alla femtio inbjudna var på plats välkomnade morfar dem välkomna och drog lite ordningsregler. Inget spring med höga klackar på damerna på deras nylagda vardagsrumsgolv och inget pink i buskarna på tomten för herrarna.  

Då det var sagt dukades två sorters smörgårdstårta fram och pannkaka till kidsen.

Jag var inte så värst hungrig då pappa matat mig innan kalaset började, men brorsan, och sysslingarna Albin, Oskar, Smilla och Henny högg glatt in.

Min stol som dekorerats med rosa älvvingar och girlanger hade jag därför inget intresse av att sitta i och efter två minuter fick syssling Oskar istället ta över min plats.

Ceremonin
Då all fått i sig lite mat och dryck var det dags för själva namnceremonin.

Pappa började med att berätta hur speciell jag är för honom och mamma. Att det var svårt att tänka sig efter första barnet att man skulle ha plats i hjärtat för att älska ett till barn lika mycket. Men med mig var det lätt, menade pappa, då jag helt enkelt är oemotståndlig och, citat; ”Bäst!”

Mamma som redan var nära att börja gråta tog sedan över och berättade hur jag fått mitt namn. Att då jag låg i magen inte var någon självklar Tilde, utan att de funderade både över Ella, Nova och Lea. Fast Lea Löf klingade tydligen inget bra tyckte det. När jag sedan tittade ut var det också klart att jag inte var någon ljuv liten Nova eller Ella, utan en go troll Tilde. Istället slog de ihop favoritnamnen Nova och Ella till Noelle. Vilket också var väldigt passande då Noelle betyder jul på franska och det i stort sett bara varit en ändå lång vinter under hela den tiden de väntade mig.

Mamma berättade också att de som fått hedersuppgiften att bli mina Gudföräldrar var samma snyggingar som redan tagit brorsan under sina vingar.

Gudfar Victor.


Jag och Gudmor Angie. 

Gudfar Victor, pappas brorsa med motiveringen att han är en bra förebild och Gudmor Angelica som, för att citera mamma ”som i motsats till Gudfar, för att fungera som ett varande exempel”. Vilket självklart är ett skämt då hon är både mamma och pappas absolut bästa tjejkompis och trognaste vän.

Välkommen till familjen
Själva välkomnandet in i familjen stod farmor och mormor för, som representerade papps respektive mammas sida av familjen.

Först höjde farmor upp mig i skyn och gav mig en stor puss följt av dessa fina ord;

”Liten Tilde söt och go,

men hon kan busa må ni tro

Kom till oss Majs första da’

av hennes leende blir man så gla’

Du och Anton vilket kärt syskonpar

jag kommer älska Er i alla mina dar!”

Sedan tog mormor mig i sin famn lika kärt och uttryckte sin kärlek i form av att spela upp Kärlekssången av Sarah Dawn Finer:

”Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.”

 

Kompad av morfar och Henke framförde sedan farfar min alldeles egna sång som han både skrivit text och musik till.

Tildes sång
Text och musik: farfar Roffe

Tilde, lilla söta rara Tilde

Du är väl ingen busig tjej

Du som så milde´

Tilde, lilla söta rara Tilde

Du har svårt att sova, går bättre

när ”ninen” kommer till de´

Men vad gör Du varje natt

när mamma visst kan hålla sig för skratt

När du stämmer upp ett litet tjut

Tänk att mamma Din kan stå ut

När hon nästan drabbas utav fnatt

Får aldrig sova en hel natt

Nu får det ändå vara slut

Med nätter utav Dina pip och tjut

Tilde, lilla söta rara Tilde

Du har svårt att sova, går bättre

när ”ninen” kommer till de´

Tilde, lilla söta rara Tilde

Du iakttar ’en. Vad är det

som rör sig i ditt sinne

Jag undrar vad Du tänker på

När du tittar på mig så

Du avslöjar inte en min

Å jag längtar så att få ett flin

För när leendet Ditt spricker opp

Ja, då känns livet helt på topp

Då har jag fått klart att bli din vän

Å vi kan leka lite sen

Tilde, lilla söta rara Tilde

Du iakttar ’en. Vad är det

som rör sig i ditt sinne

Tilde, T-I-L-D-E, tilde

Jag tror och jag nästan vet

att pappa din är Din första ”kille”

Du heter ju också Noelle

Bra namn på nån som är så snäll

Du är ett riktigt litet charmtroll

precis som storebror Anton

Stackars pappa när Du en gång blir stor

och har hittat en annan kis, jag tror

att han svårt förstå just den kväll

att någon annan har vunnit hans Noelle

Tilde, T-I-L-D-E, tilde

Jag tror och jag nästan vet

att pappa din är Din första ”kille”

Tilde, Ditt namn ja det e´ Tilde

Stammar från styrka och strid

Men du är väl ingen vilde

Då all uppståndelse kan göra en ganska trött och jag dessutom gillar att vara motsägelsefull passade jag på att somna in på mormors arm just som farfar sjöng versen ”Tilde, lilla söta rara Tilde, du har svårt att sova…”

Därefter följde sånghyllningarna, och nu var det mormor som överraskat med att även hon dikta ihop en text om mig till tonerna av Harry Belafintes ”Matilda”.

Tilde Noelle
Text: mormor Inga

Melodi: ”Matilda” av Harry Belafonte

Refr.

Vår Tilde! Vår Tilde! Vår Tilde

Noelle ska du heta

det blev inte Greta

- En gång till!

1:a maj i fjol kom hon ut

mamma Fia var ganska slut

för vår Tilde hon var en vilde

i magen på Fia

- Everybody!

Refr.

Vår Tilde! Vår Tilde! Vår Tilde

Noelle ska du heta

det blev inte Greta

- En gång till!

Anton är tildes favorit

där Anton är så ska hon dit

vår Tilde kan låta som bilar

och flygplan som ylar

- Allihopa!

Precis som sin mor

Tilde älskar skor

hon har minst 20 par jag tror

Vår Tilde hon gillar att svänga

till pappa Jonas Reggae dänga

Ref

Vår Tilde! Vår Tilde! Vår Tilde

Noelle ska du heta

det blev inte Greta

- En gång till!

Tilde älskar all slags mat

även den som ej är på fat

i munnen hon stopar oliver

å i maten sen kliver

- Allihopa!

Ref

Vår Tilde! Vår Tilde! Vår Tilde

Noelle ska du heta

det blev inte Greta

- En gång till!

Tilde Noelle du är go och snäll

Sällan från dig hörs något gnäll

Du milde vilde Tilde

Vi älskar dig alla!

Medan jag fortsatte sussa sött började mamma med hjälp av sysslingarna att öppna den stora hög av paket som jag skämts bort med.

Massor av söta och påhittiga leksaker, kläder och smycken i mängder!

Vilken dag!

Tack snälla alla Ni som kom och förgyllde den med Er närvaro, kärlek och gåvor!!

Massa pussar och kramar

Tilde Noelle

Fler bilder från Tildes namngivning...


Huvudpersonen - Tilde Noelle!


Tilde.


Tilde & Carina.


Gudmor Angelica med lillesyrran Jessica & lillebrorsan Patric.


Farbröderna, Calle och Gudfar Victor.



Farfar Roffe.


Pappa Jonas.


Mamma ♥ Pappa


Kung i baren...


Lika som bär?


Tommi.


Björn.


Jessica.


Max, Izak & Maja.

Tack alla Ni fina som kom och firade vår Tilde Noelle på hennes Namngivning i lördags!
Tänk att vi alla fick plats, att maten räckte och att solen sken mot alla odds!

En riktig härlig dag tycker jag vi fick tillsammans och Tilde firades verkligen som en prinsessa! Vilken uppvakning i form av fina ord, sång, paket, blommar och potatis!

Självklart ska jag skriva en längre och mer detaljrik sammanfattning över dagen precis som jag gjorde med Anton Kingstons Namngivning. När jag får tid..! 

Men så länge ville jag bara visa min uppskattning till alla Ni som kom! TACK igen och kram på Er!

Och JA, alla ni som fick fina bilder (då jag inte hann med att ta några själv) får mer än gärna maila oss; [email protected].

Nu är förberedelserna för Tilde Noelles namngivning i full gång… Det ska planeras mat, dryck, dukning och självklart själva ceremonidelen. Lite stressad är man, samtidigt som det (tro det eller ej) bor en liten Martha Stewart i mig som älskar att fixa och dona inför just sådana här tillfällen.

Temat blir rosa och guld. Tänk rosenknoppar, såpbubblor och prinsesskronor.

Nu är det säkert vissa av er som himlar med ögonen och tycker att det är osmakligt eller har god lust att ge mig en lektion i genusvetenskap. Varsågoda, jag kommer säkert hålla med om varje ord!

Men såhär var det; att då jag var gravid med Anton så hittade jag de sötaste små ballerinaskorna i guld som jag blev helt gråtfärdig av när jag såg i butiken. Ja, ni vet – hormoner! Så jag kunde bara inte motstå att köpa dem. Trots att jag då visste att vi väntade en pojke, vilket jag var överlycklig över, tro inget annat! Men skofetischen tog över. Sedan dess har de hängt i barngarderoben.

När jag sedan väntade Tilde så blev jag gråtfärdig över några små dekorationskronor i guld som jag hittade på Panduro som jag inte hade en aning om vad jag skulle ha till, men som jag och mina hormoner tyckte var en bra investering.

Sedan har jag inte tänkt på det där något mer. Men så var jag på Panduro för ett tag sen och fick syn på det där små guldkronorna igen och blev nostalgisk. Så jag kikade lite närmre på dem och upptäckte då att de hette Tildas kronor. Javisst, nu var det visserligen Tilda och inte Tilde, men det slog mig ändå att namngivning skulle vara ett ypperligt tillfälle för dem att komma till användning.

Det var också då jag kom att tänka på de där guldskorna som jag självklart gick hem och plockade fram och lät Tilde pröva. Å tror ni inte då att det passade som glasskon på Askungen?!

Det är alltså ödet och inte jag som vill att Tilde ska firas som en prinsessa. Eller ja, det är i all fall så jag som den blödiga hormonella knäppgök jag är tolkar det.

Sedan råkar mamma och pappa ha inrett altanen deras med knallrosa stolsdynor, så vi skulle bara våga missmatcha dem med någon annan färg!

Vi får väl kompensera med att låta Tilde själv bryta den könsbundna stereotypen genom att prutta runt med bilar, klättra och vräka i sig mat, vilket är precis det som hon helst gör.

Familjen bara växer! Idag (110512) har min fina kusin Cecilia och hennes lika fina Andras blivit föräldrar.

Det blev dock inte en Vincent som jag förutspått, utan en liten Matheo. ♥

Däremot förutsade jag redan för längesen att de två kommer bli fantastiska föräldrar, och det skrev jag även här i bloggen för nästan exakt ett år sedan, och det kan jag däremot garantera!

Stort grattis till er lilla guldklimp! Vi längtar såklart efter att få komma och hälsa på!

Jag har fått se en bild av Matheo och kan skvallra att han är jätte söt! Men jag tänker inte lägga upp någon bild utan OK från föräldrarna. Så istället försökte jag hitta någon bild på mig och Cecilia, och när jag sökte på datorn kom jag över den här gamla (se nedan).

Tänk att jag på bilden förmodligen är i samma ålder som Anton är nu och att lilla Cecilia nu också är mamma! Svårgreppat, men ganska fantastiskt!

Sofia & Cecilia.

Tänk att vara ett år och redan bli bortskämd med så mycket kärlek och dessutom en massa fina presenter på sin födelsedag. Inte illa Tildis!

Min morgon började klockan fem, då tyckte nämligen födelsedagbarnet att det var hög tid att börja fira hennes dag. Lite paket i sängen fick hon och storebror var såklart väldigt hjälpsam när det gällde öppningen.

Klockan två började sedan den ena efter den andra kalasgästen anlända. Mormor, morfar, farmor, farfar, Maja, Henke, Max, Linnea, söta lill’prinsen Izak, Anna, Calle och sist, och faktiskt också minst, Ebba ♥

Så det blev faktiskt ett litet barnkalas!

Efter att Tilde bokstavligen badat i fina presenter var det dags att hugga in på tårtan. Tilde gjorde även det bokstavligt talat och greppade hela sin tårtbit med nävarna och slukade den snabbt.

Anton (gjorde precis som på Izaks dop och) norpade den stora dekorationsrosen på prinsesstårtan och skalade även av en stor del av det gröna marsipanlagret. Så det var tur att vi hade köp en till tårta så att även gästerna kunde få sig en bit efter att våra glupska kids varit i framme!

Summan av kardemumman blev ett väldigt glatt och mysigt kalas och ettåringen var helnöjd där hon staplade runt med sina guldskor med ett stort leende från den ena famnen till den andra.

Så tack alla Ni fina för uppvaktningen på vår sessas stora dag!

Födelsedagsbarnet!


Paketöppning!


Paket!


Ännu mer paket!


AK får uppdrag att hjälpa syrran med att blåsa ut ljusen, vilket han tar på största allvar!


Gudfar håller ögonen på sin Gudson!


Att man som Anna kan se så här pigg och snygg ut som nybliven mamma är ju bara att avundsjukt gratulera!

Massa fina saker till sessan!!

Redan Valborg!
Så vi tänkte att vi skulle ta med kidsen till Ådalen där de skulle finnas en brasa och sång att fira in våren med. För det är väl det man gör? Firar in våren?

Så vi satte på oss våra tunna fina vårjackor och knatade iväg.

Det skulle vi inte ha gjort, fy så kallt det var! Jag skakade tänder innan vi ens kommit fram.

Anton sa också att han frös och ville helst bara kura upp i min famn. Det vill säga innan han fick syn på Elias som var där med mamma Tina, pappa Jonas, lillebror Emil och mormor Pia.

Anton och Elias sprang genast iväg på något hemligt uppdrag. Jag kutade efter för att försöka få ett kort på de små busfröna. Men det var lättare sagt än att gjort, då de inte stod stilla en sekund.
Tillslut hann jag i alla fall ikapp dem och fann dem körandes i parkens träbrandbil med varsin snorelva hängandes på läppen över deras stora leenden och med ögon lysandes av bus.

Idag sker ännu ett kungligt bröllop, prins William tar Kate till sin fruga.

Ännu ett par som snor min och Jonas intågnings idé! Se det kungliga klippet själva!

Släktträff i Knivsta med alla gamla och nya(!) släktingar. Så kul att familjen bara växer sig större och större!

Vackra gravida Cecilia och lilla söta Nova, kidsen minsta syssling.
(Jag försökte få ur de blivande föräldrarna vad de planerar för namn, men det var väldigt hemlighetsfulla. Men min intuition säger mig nu att det blir en Vincent! Så nu väntar jag med spänning..!)


Sysslingarna blåser såpbubblor...


Gulliga Henny!





Smilla och Inga.


Inte bara söt utan snäll också, Smilla hjälper Anton på med skorna.


Tilde och mormor.


Tilde och Moa.

Nu drar vi ut på turné – påskturné!

Första stoppet blev idag hos farmor och farfar där hela familjen samlades.

Det blev en massa god mat, fina påskpresenter och så lite bot av Ebba- abstinensen med mys.

”Har du sett en sötare bebis någonsin?” sa jag förälskat till Jonas.

”Ehm, era egna barn kanske?” sa de nyblivna föräldrarna innan Jonas hann svara.

Ja just de, de vilddjuren... Har de verkligen varit sådär näpet små och söta..? Känns som en evighet sedan.

Men när vi kom hem på kvällen letade jag en aning nostalgisk fram Tildes första bebisbilder.

Å vad upptäcker jag? Jo kusinerna är ju banne mig kopior!

Jag föddes fredagen den trettonde, en allmänt känd otursdag, och inte blev det bättre av att jag anlände direkt…

Men efter tre dagar vände det! Dagen då Angelica föddes! Idag för 27år sedan för att vara exakt!

Hon var den skönaste bruden jag någonsin träffat, vilket kanske inte kan räknas som så mycket då man ännu inte lämnat BB…! Men jag måste vara en sann mänskokännare, för fram till idag har jag fortfarande inte träffat en skönare brud!

Så för att fira Angelicas födelsedag blev jag på kvällen inbjuden till Carina (Angelicas mamma) för att fira tillsammans med familjen.

Det blev en mycket trevlig kväll med massa god mat, skratt och munhuggandes. Precis som det brukar!

Men då tjejerna vid halv tolv gjorde sig i ordning för att dra till Berns kände jag att jag faktiskt inte klarar av att vara partyprinsessa två kvällar på raken längre. Speciellt inte då min egna två små partyprissar där hemma kommer ställa till ett sedvanligt morgonparty imorgon klockan halv sju, eller tidigare. Så då vände jag på mina höga klackar och trippade hemåt.