Tiden går så fort.

Ja, jag vet att man börjar bli gammal när man börja nyttja sådana där uttjatade fraser.

Men det är väl ytterligare ett bevis på att tiden faktiskt går fort och jag nu är gammal nog att börja bli tjatig.

Ändå har jag lite svårt att greppa det. Tänk att för två år sedan fanns inte Tilde?!

Eller, jo! Det gjorde hon ju faktiskt – i min mage!

Märkligt hur de där fyrtio graviditetsveckorna räknas bort så fort barnet är fött.

Ni som varit gravida förstår säkert vad jag menar.

För under hela tiden man är gravid då räknar man veckor och dagar på hur gammal bebisen är. Men sedan, när de föds, då börjar man som om på noll igen.

Som om den där tiden i magen bara var en slags nedräkning.

Men nio månader är ju faktiskt en ganska lång tid (i alla fall om man kräks varje dag).

Nä, nu får jag väl ändå ta och bestämma mig. Nio månader vill jag få till att vara ganska långa, samtidigt som jag började med att säga att tiden går så fort…

Blev ett väldigt vimsigt inlägg det här! Fokus!

Hur som helst, för två år sedan fanns Tilde. Närmare bestämt befanns sig i min mage!

Då enbart en liten skrutt. Nu fortfarande en liten skrutt, men cirka 70cm längre…

Man kan ju nästan tro att jag köpt mig en ny bebis för att citera Smilla.

Är det inte fantastiskt?

Tänk att tiden går så fort!