Idag skulle vi på återbesök med Anton angående hans magsårssymtom som han hade i början av sommaren.

Så jag tog kidsen på tunnelbanan och åkte dit.

Han hade gått upp i vikt – bra!

Växt nästan två centimeter – Oj!

Verkade glad och pigg tyckte doktorn och visade inga tecken på att ha besvär eller ont – Toppen!

 

Nu ville de bara ha ett litet urinprov.

”Det brukar gå så lätt så. Bara lite kiss i en mugg. Tror du att du kan det?” frågade doktorn Anton.

”Jajamän!” sa Anton och gjorde honnör.

 

Ja, det kanske brukar gå så lätt så…

Men, man har ju hört om det där med att sikta innanför toalettringen och hur svårt det kan vara för vissa killar. Tänk då att en väldigt liten kille ska sikta innanför en plastmugg. Nog sagt.

 

Samtidigt som lillasyster hittar larmknappen som sitter i precis rätt höjd och som var i lockande rött.

”Nej, nej!” ropar jag åt henne och är tvungen att trycka på återställningsknappen.

”Vad är det här mamma?” frågar Anton som hittat den lilla sanitetspåsen och sträcker handen för att undersöka.

”Nej, nej!” ropar jag och för bort honom mot handfatet.

Tilde trycker igång larmet igen. Fort, måste trycka på återställningskappen. Sådär ja!

”Nu ska mamma bara kissa så är vi klara”, sa jag.

”Jag går ut nu!” meddelar Anton.

”Nej, nej!” ropar jag, men Anton fixar låset på en sekund och puttar upp dörren på vid gavel.

 

Nähä, bara att lägga kissnödig till listan av påfrestningar som tillkommer då man är iväg någonstans med kidsen. Ungefär på tredjeplats, efter stress och nackspärr som för tillfället toppar.

 

Som en ytterligare sak tillkom sedan oro då resultatet på Antons prov inte var helt okej.

”Det kan vara tre saker. Troligen så är det ingenting alls, eller så tyder det på något virus, eller så kan det vara något annat”, förklarade doktorn.

 

Är det tre saker? I mina öron lät det som att det kunde vara vad fasiken som helst?!

Men därför ville de i alla fall inte släppa oss utan bokade in ett nytt besök, vilket jag uppskattar.

Till dess tänker jag intala mig att det är alternativ ett, att det troligen är ingenting alls, för att inte bli knäpp.