Hur jag och Jonas lyckats inreda ett hem tillsammans som vi båda gillar är egentligen helt otroligt. För när det gäller prylar har vi totalt olika smak och lite förståelse för den andres.
Att försöka komma överens om hur vi ska spendera våra sparpengar brukar därför alltid leda till intressanta diskussioner och som i slutändan bara handlar om vem som ger upp först.
För att demonstrera detta ytterligare kommer här tre exempel. Behöver jag säga vem som önskar vad?

Inredningsproblem 1: Vad ska vi skaffa oss för sittmöbel till vardagsrummet?

Megafåtöljen VS Antikstolen

     

Misslyckad propaganda för megafåtöljen: ”Man kan typ sitt-ligga i den, typ, det är bra. Så man slipper kröka ryggen, typ. För de här fåtöljerna är typ gjorda för det eller nått. Typ!”
Misslyckad propaganda för antikstolen: ”Den sprider en harmonisk känsla.”

Inredningsproblem 2: Vad ska vi göra med den stora tomma väggen i vardagsrummet?

Väggspisen VS Graffitimålningen

      

Misslyckad propaganda för väggspisen: ”Den sprider en harmonisk värme.”
Misslyckad propaganda för graffitimålningen: ”Det är ballt!”

Inredningsproblem 3: Införskaffa snygga detaljer…

Lampan VS Knivskåpet

       

Misslyckad propaganda för lampan: ”Den sprider ett harmoniskt sken.”
Misslyckad propaganda för knivskåpet: ”Det är ascoolt!”

Kan ni se vårt dilemma?
Sugna på att shoppa men med utan ork för konflikter kom vi därför överens om detta idag; Vi bestämde en summa som var lika för båda och som vi fick köpa vad som helst för, utan att den andra lade sig i om vad.
Det resulterade i en ganska trevlig dag på stan och med en hel del nya grejjor.

Jag köpte bland annat den här fina Buddhastatyn...

Jonas köpte sig ett par Sai-svärd...

Är det bara jag som får upp en bild av Jonas som en muterad tonårssköldpadda när jag ser dessa?

Raphael - Teenage Mutant Ninja Turtles!

Mormor och morfar var tillbaka från sin bilresa med barnbarns abstinens så eftermiddag och kväll spenderades hos dem. Med sig hade de fina paket, en bilmatta med bilar och vägskyltar till Anton och söta små nyckelpigetofflor till Tilde. Jag och Jonas blev bortskämda med smaskig dryck.

Ute var det grått och regnigt, men då Anton verkade extra hög på livet idag och sprang runt som en galning i lägenheten kände vi oss tvungna att sysselsätta honom på något sätt. Det fick bli Lekplatsen i Bromma. En inomhuslekpark som vi varit på några gånger och som vi vet att lill’monstret gillar.

Självklart var vi inte ensamma och alla sittplatser var redan upptagna av slutkörda föräldrar. Men vi lyckades få tag på en ledig stol och turades därefter om att vakta Tilde respektive Anton.

SUMMERING AV LEKPLATSEN:
Perfekt en regning dag för uttråkade ungar. Här erbjuder de också barnpassning på torsdagar för de föräldrar som vill passa att göra sin veckohandling i affärerna i närheten. Det finns också möjlighet att boka barnkalas.
Förbered er på den höga ljudnivån och den kommande striden ni garanterat måste utkämpa med era barn när det är dags att åka hem igen.

MINUS:
Kombinationen av det trånga utrymmet, svettiga barn och ännu svettigare föräldrar gör att det snabbt blir kvavt och lite unket. En regning och populär dag som denna blir det ont om sittplatser och de som finns är varken sköna för rumpa eller öga.

PLUS:
Trots den relativt lilla lokalen har man lyckats få till en rad olika lekstationer som känns både rymliga och ”säkra” för kidsen att freaka loss i. Här finns bollhav, bollkanon, hoppborg, klätterställning, rutschkana och bilbana.
För de föräldrar som föredrar att sitta still framför att jaga barn finns ett utbud av tidningar och broschyrer att sitta och bläddra i. Personalen är trevlig och både god fika och lättare lunch kan köpas för en bra peng.

BETYG:

Det är något magiskt med den nya gossedjurstigern Ricco. Båda barnen är helt förälskade, speciellt Tilde. Kan detta vara faktorn som i framtiden utlöser det första syskongrälet?

På dagen tog vi en promis till centrum för att Jonas skulle byta tröjan som han köpte häromdagen till en mindre storlek. Det gick snabbt och barnen lekte snällt med Ricco i vagnen. So far so good. Men då vi skulle bege oss hem gick vagnen plötsligt inte att köra längre, vänster bakhjul hade fått punka. Typsikt!

Nu är bilden väldigt suddig, men ser ni hur Anton håller i Ricco så Tilde ska kunna "leka" med honom. Gulligt!

Nya däck, sjukt tråkig utgift på semester tänkte både jag och Jonas. Jonas gick för att kolla om cykelaffären hade några punkteringsplåster medan jag rullade vagnen och barnen bäst det gick till mormor och morfars hus så länge. Men cykelaffären hade flyttat, så Jonas fick gå hem och hämta bilen och komma och hämta oss.

Efter en vända till babyproffsen för tips, sedan förbi Claes Ohlsson för inköp och sedan lite fixandes och trixandes av händiga pappa så var däcket som nytt.
”Pappa kan!” som Anton så ofta säger.

I natt drömde både jag och Jonas att vi fick ett till barn. Undra vad det kan betyda?
Visst vore det mysigt med en stor familj, mina graviditeter har dock inte varit så mysiga. En till och jag blir nog koko.
Men om någon annan kan gå med på att ruva ägget blir jag gärna mamma igen. Vad tror ni om en liten Adam Zion eller Nova Marley?

Vakna och pigga(?) gjorde vi oss redo för en dag på Kolmården. Enligt SMHI skulle det vara mulet i de trakterna så vi klädde oss i långärmat och jeans och jag packade extra tjocktröjor och jackor. Framme vid Kolmården möttes vi dock av strålande solsken och vi var alla redan genomsvettiga innan vi ens hunnit ställa oss i biljettkön. Kön ja, det var just det, vi var ju inte direkt de enda som fått för oss att åka hit idag. Vår breda dubbelvagn och all vår packning gjorde det ju inte direkt lättare heller. Men det var bara att trängas som alla andra.
”Folk med barnvagn kör ju som idioter!” hörde jag en snubbe muttra.
”Att folk som inte har barnvagn inte kan visa lite hänsyn!” sa Jonas två sekunder senare.
Ja, det är väl så, det är inte alltid så lätt att se saker från någon annans perspektiv.
Helt obekymrad över dessa faktorer var i alla fall Anton som var glad och taggad över att få se björnar och tigrar.
Vi började med en sväng förbi Bamses värld där Anton duktigt höll mig i handen och kikade in i de olika husen. Sedan gick vi vidare mot björnarna och Anton traskade glatt på och stod fint och tittade en stund. Det här var ju bara för bra för att vara sant tänkte jag.
Tänk aldrig så!
För som om jag jinxat honom blev han som förbytt, som en apa på zoo passande nog! Han skulle hoppa och klättra och göra djurläten högt och om och om igen.
Jag såg på Jonas spända min att han tyckte att det var en aning enerverande, men som den superpappa han är löste han istället problemet genom att låta Anton rida på hans axlar.
Summan av kardemumman blev i alla fall en varm, intensiv men ganska rolig dag!

"Titta Nemo!"


Mammas älsklingar!




Vilken tur att vi sprat det bästa till sist - leopard stingrockorna.


De här två blev snabbt Antons "kompisar" och fick mest uppmärksamhet av alla djur på zoo.

SUMMERING AV KOLMÅRDEN:
Att rekommendera är väl att gå dit en dag då solen inte gassar som värst, dels för en egens skull men också för att djuren kanske kommer ur skuggan och är lite mer aktiva då. Att tänka på är också att ta med sig kontanter då de inte tar kort överallt.

MINUS:
Avdrag för köandet, trängseln samt svårigheten att ta sig fram med vagn. Getingarna (som jag antar) inte tillhörde utbudet av zoodjur var också ett stort minus.

PLUS:
Stort plus för Tropicarium där man fick komma lite närmare djuren, de lösa små aporna som gärna ville sno nappar och stingrockorna som man kunde klappa var en stor wow-faktor för vår 2-åring.
Delfinshowen såg vi inte den här gången, men jag minns att jag som liten tyckte att den var fantastisk och fotade upp en hel fotorulle under showen.

BETYG:

Jag tänkte att vi skulle köra en snabb "Topp tio"-lista.
Tilde valde att inte svara på frågorna, men här kommer i alla fall Antons, Jonas och mina favoriter...

Favorit Boken
Anton: "Bajsplutten" en julklapp från mormor och morfar. Roligast är slutet då man kan trycka på en knapp och det låter som en toalett som spolar.
Jonas: ”Svenskmaffia” av Lasse Wierup eller ”Jag är wanted” alias David Larsson. Gillar självbiografier av kriminella och andra galningar.
Sofia: ”Tärningsspelaren” av George Cockcroft, under pseudonymen Luke Rhinehart. De handlar om hur psykiatrikern Luke Rhinehart börjar fatta alla sina beslut genom tärningsslag.

Favorit Filmen
Anton: ”Blixten McQueen” om och om igen!
Jonas: ”Smala Sussie” eller jag vet inte!
Sofia: Älskar Edward Norton och nästan varenda film han medverkat i. ”Primel Fear” är en favorit men ”Fight Club” och ”American history X” är också otroligt starka filmer. Bästa filmen jag sett i år måste vara ” Law Abiding Citizen”. Fast om man räknar den film jag sett flest gånger är det utan tvekan ”Greese”. Jag och Angelica såg den varje dag efter skolan under nästan hela mellanstadiet.

Favorit TV-serien
Anton: ”Svampbob Fyrkant, Svampbob Fyrkant, Svampbob Fyyyyyyyyyrkaaaaant!” sjungs det högt med till varje morgon.



Jonas: CSI? Fast när jag var liten måste de ha varit ”Lucky Luke” eller ” Teenage Mutant Ninja Turtles”.
Sofia: ”So you think you can dance”, fast när jag var liten var det ”MacGyver”.

Favorit Låten
Anton: När man spelar Van Halens ”Hot for teacher” blir han helt galen och rockar han loss med luftgitarr och höga hopp i sann rock 'n' roll anda.
Jonas: Bob Marley ”Jammin”.
Sofia: Svårt! Jag är svag för 80-tals rock, pop och hiphop. Men ”I’ll be missing you” är en väldigt emotionell låt för mig eftersom jag associerar den med Nicola.


Min och Jonas gemensamma favorit just nu – som det finns risk att vi spelar sönder.
Gyptian - Hold you


Favorit Djuren
Anton: Dinosaurier - de räknas! Myror är det ju definitivt inte i alla fall!
Jonas: Lejon och hund.
Sofia: Jag har alltid varit fascinerad av hajar. Har en dröm om att få dyka med vithajar, men skulle antagligen skita på mig!

Favorit Maten
Anton: Lätt - Pankis!
Jonas: Snabbmat - som man måste jaga.
Sofia: Thaiwok med kyckling och cashewnötter, mums! Fast tacos är ju en gammal klassiker.

Favorit Drycken
Anton: Pärondricka fast lyckan är att lckas lura till sig några klunkar Coca Cola – mmm gott!
Jonas: Kaffe eller jätte kallt vatten! Xanté!!
Sofia: Coca cola, jag är nog möjligen beroende. Till fest blir det gärna Heineken eller Caipirinha.

Favorit Accessoaren
Anton: Kepen. Mest för att pappa också brukar ha keps och det är ”tufft”. Det är också otroligt viktigt att man bär den rätt, med skärmen rakt fram.
Jonas: Min gangsterring! (Sofia: och då talar vi alltså inte om förlovningsringen utan hans klackring).
Sofia: Mina skor! Alla mina skor! Men måste jag välja ett par är det nog mina svarta med röd sula.

Favorit Samlingsobjektet
Anton: Bilar i olika modeller och mängder.
Jonas: Knivar och filmer.
Sofia: Here we go again – skor. När jag var mindre var det glaspinnar och kycklingben. Nu låter inte skor lika farligt längre va?

Favorit Ägodelen
Anton: Gula sparkbilen ”Kingston Taxi” som han haft sedan han var riktigt liten, men fortfarande leker med varje dag!
Jonas: Barnen räknas inte som ägodelar, de har man bara i förvar. Så då måste de vara nya bilen. Eller stora Bob Marley tavlan. Eller TV-möbeln.
Sofia: Jag vet inte. (Jonas; det kan vara en present; som Soda Streamern). Ehm.. Jag vet inte.

BiTurbo bilsäng - http://www.cilekmobler.se/?cat_id=114&head_id=0

Tror ni det skulle vara lätt att få herrn att sova i en sådan säng?
Tur att den kostade några lusingar, annars hade vi köpt den rakt av bara för att den var så cool.

Istället hittade vi lite smått och gott till alla…

En farfarströja till pappa, söta små tofflor till Tildis och en (till) vattenpistol till Anton.

Jag hittade ett par skor – såklart!
Men så stoppade jag mig själv i sista sekund. Ska fundera några dagar om det bara vara var en impuls från skogalningen inom mig eller om jag är lika förälskad om några dagar.

Visst är de fina?

Mamma (mormor Inga) tycker att jag ska göra ett inlägg där jag fotar och lägger upp alla mina skor. Men eftersom jag har ett par stycken skulle det vara ett ganska krävande projekt. Fast får jag tid över någon dag kanske jag kan fota i alla fall mina senaste favoriter…
OK mams?

Jag och Anton älskar att kladda med färg och lera. Det gör inte pappa. Så det gäller att passa på när pappa inte ser. Så idag medan pappa och Tildis tog en tuppis passade jag och Anton på.

Fram med färg och penslar.


Det blev bara roligare...


...och roligare.


"Kladdig!" ryter kladdmonstret.


"Bajsvatten" tyckte Anton och gjorde pruttljud med båten när det var dagsatt tvätta av sig.

Sedan var det bara att glatt städa upp (både golv och vägg) innan pappa vakna.
För det man inte vet, tar man ingen skada av. Eller?
Så nu måste jag kanske lösenordsskydda bloggen från pappa?

Efter att ha fifflat till oss en parkeringsplats nådde vi vårt mål, en dag med eviga köer, på Gröna Lund.
Anton fick bestämma åkattraktionerna så det blev turer med Nyckelpigan, tåg och bil.

Det som inte riktigt hörs på filmen är Antons förtjusta utrop i nedförsbackarna. Fast roligast av allt är ändå i början då man ser hur Jonas smått panikartat tror att säkerhetsspärren gått sönder.

SUMMERING AV GRÖNA LUND:
Fördelen med Gröna Lund är att det verkligen finns något för alla. Gillar man inte själva åkattraktionerna finns det annat som spel, lotterier, konserter och god mat. Deras langos är en av höjdpunkterna för mig.  Glöm inte att ta ut kontanter innan för kort tas enbart i kassan och på restaurangerna.

MINUS:
Nått som är säkert är att Gröna lund inte är anpassat för barnvagnar. Med vår dubbelvagn kom vi inte ens in genom den vanliga entrén. Det fanns inte heller någon hiss (vad vi kunde se) och de ramper som fanns var inte anpassade för vår typ av vagn vilket gjorde det både svårt och läskigt för oss att ta oss upp/ned för trapporna.
Men det värsta måste ändå vara alla köer. Till allt och överallt! Hur folk dresserat sina ungar att stå och vänta kan jag inte förstå. För oss krävdes det en massa tålamod och styrka att få sonen att stå still och invänta sin tur.

PLUS:
För de minsta fanns det förvånansvärt många åkattraktioner. Nyckelpigan, tåget, lilla fritt fall och karuseller. Men även lotter och de olika små stånden är roligt att stanna till vid. Beroende på vilken dag man är där är det också lite olika framträdanden och barnshower. Idag trollade Tobbe trollkar tillexempel. Och sist men inte minst får vi inte glömma sockervadden, vilken unge blir inte hög av bara det?

BETYG:

Biltemat startade tidigt med Anton som väckte oss med sin motorimitation. Sedan gjorde pappa ett körkort till Anton och hjälpte honom att pimpa sin taxi med hans Kingston registreringsskylt.
Inspirerad av detta blev pappa sugen att pimpa sin egen bil och ville åka till Biltema, så dit bar det av.

Jonas ska bli Gudfar till Max och Linnéas lilla bebis!
Både jag och Jonas hade svårt att hålla tillbaka tårarna när vi fick reda på det. Jonas känner sig otroligt hedrad och det kommer bli så roligt!
För att fira det (och för att filmerna är grymt bra) körde vi en filmkväll med The Godfather.

Eftersom mormor och morfar har en så mysig trädgård och solen var framme idag igen så bestämde vi oss för att grilla. Så väldigt spontant och i sista minuten lyckades vi få ihop ett gäng.
Dagen gick därför åt till planering och inhandlig av mat och dryck.
Jag köpte också en bola till Linnea vilket jag har velat göra ända sedan vi fick reda på att hon och Max väntar barn.

Bolan eller graviditetspinglan kommer ursprungligen från Mexico och är ett smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Genom att bära smycket långt ner på magen kan barnet från cirka 20:e graviditetsveckan höra ljudet. Det rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det. Jag fick en jättefin av Annica när jag väntade Tilde och har burit den ofta och gärna.

Tilde ringde och styrde upp de rätta folket inför grillningen; Max, Linnea, Angie, Maja, Henrik, Björn och Tommi.

Vi hade så trevligt att jag helt glömde bort att ta bilder! (Så har ni några? - Snälla skicka!)
Anton är en som ni vet en partyprisse och kom igång rejält på kvällen. Han ville sparka boll med de ”stora tuffa killarna” och extra kul tyckte han nog att det var att Max och Linnea hade med deras hund Djim.
Även Tilde ville vara med och höll sig vaken – utan gnäll – till sent. Som tur var hade jag gravida och barnkära Linnea bredvid mig som villigt hjälpte till att hålla henne så även jag kunde få i mig något att äta.

Idag ville Jonas gå upp till centrum för att han önskade sig ”höftstrumpor”. Jag blev först lite förvånad, men förstod sedan att han menade ankelstrumpor som inte syns då han har på sig låga skor.
Trots att vi sprang i affärer höll killarna sams och primadonnan Tilde som älskar sin lyxride låg nöjd och smila.
”Louis Vuitton! Louis Vuitton!” förstod jag att hon ropade till sina rivaler i mindre exklusiva barnvagnar.

När vi gick förbi en lekpark på väg hem mötte vi Antons dagiskompis Isak, hans mamma och hans sex veckor gamla lillebror. Vi stannade därför till och lät grabbarna leka en stund. Först lekte det på varsitt håll och gav bara varande blyga blickar. Men rätt som det var släppte det och de blev best buddies igen och rusade vildare än vildas runt i parken.

"Mamma!” säger Anton imorse när vi satte på TV:n.
Han pekar på skärmen där är Agnes ”Idol” Carlsson i en musikvideo går runt och sjunger i öknen.
Jag kan inte säga att jag ser likheten, men tackar och tar och tar emot.
Den enda uppenbara överensstämmelsen är att vi båda är ägare av de skyhöga knälånga stövlarna à la Pretty woman. I löve!
Vad tror ni de skulle säga om jag kom och lämnade Anton på dagis i dem?
Hur som helst. Efterson jag tidigare bara fått höra att jag är lik Lina Englund när hon är med i Vinterviken och Wilma Flintstone tycker jag att det är en klar uppgradering.

Men har vi inte fler look-alikes i klanen?
Kanske kan vara grunden till någon affärsidé?
För hur många gånger har det inte påpekats att Jonas är lik Fredrik Ljungberg (fast lite snyggare och med lite sämre bollsinne).

Lika som bär?

Fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg och pappa Jonas?


Andreas från Paradise Hotel och farbror Victor?


"Mat-Tina" Nordström och faster Anna?


Supermodellen Gisele Bundchen och gudmor Angie?

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/entry-88699331.html#comment


Dagen spenderade vi i Grötfatet där Anton fick plaska runt i lekdammen.


Hoppla, mot Grötfatet!




 






 

 




Paus med chips och pärondricka, mums!

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100718-sondag-favorit-i-repris.html#comment

Idag blev det en repris av igår och vi tog en promis till Gröna huset och tomten. Där lökade vi i solen och hade det gött hela dagen.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100717-lordag-mandala-munken-maja.html#comment

Vi hade lovat mina föräldrar att titta till huset och vattna blommorna medan de är på sin bilsemester, så idag tog vi en promenad dit. När vi kom farm möttes vi av en nyvaken Henke och en något bakis moster. De kämpade i alla fall med att hålla sig vakna och gjorde oss sällskap ute på tomten. Mot eftermiddagen började det bli mulet så vi gick in. Medan killarna kollade på Shrek, målade vi tjejer. Fast Tilde var inte särskilt aktiv. 
Maja som just varit på en konstkurs och förälskat sig i Mandala tekniken försökte inspirera och få även mig att följa de tibetanska munkarnas fotspår. Hon pratade om de traditionella cirklarna med  de fyra trianglarna vilka slutar vid början av Lotus och varje färg som relaterar till dess speciella vägvisning. Öst blå, Söder gul, Nord grön samt Väst röd.
Jag målade som vanligt en naken tant istället och Maja tröttande.
Kvällen slutade sedan med en spontan grillning och samtal om livet.

Nya vanor blir snabbt viktiga rutiner för vår tvååring.
Varje morgon följer Anton med ned till vattnet för att titta på när ”nakenfis” farmor tar sitt morgondopp. Sedan äts det frukost – kaviar macka. Därefter åker farfar och Anton med lilla båten och hämtar tidningen.  
Anton vet precis hur allt ska vara och säger bestämt till om någonting blir fel.
Tillskillnad från hans mamma landkrabban hoppar han vant ned i varje båt och dirigera när och hur tampar ska ”låsas” och ”öppnas”.
Så roligt att se. Hoppas han inte blir helt förkrossad av att åka hem idag.

På förmiddagen gjorde farfar med assistans av Anna en läkarundersökning av Tilde.
Hon fick en OK-stämpel. Jag antar att det enbart var för att ”Excellent”-stämpel hade slut på bläck.
Fast lite tokig är hon förståss vår älskade lilla trollunge. Som ni redan vet står högerörat rakt ut, trots mammas påhitt med hårband och annat trams. Men nu har det också upptäckts att högre delen av hennes bakhuvud är platt! Farfar säger att det inte alls är ovanligt på småbarn innan skallen växt till sig och att det enda vi kan göra är att försöka lägga henne så att hon ligger med tyngden på vänster sida istället.
Gode Gud – låt lite hår växa ut på mitt flickebarn!

När Dr Löf och Dr Löf Granström undersöker Tilde...


...vill alla vill hjälpa till.

På eftermiddagen åkte vi hem och trots att vi lämnade allt roligt bakom oss tog Anton det bra. Han fick ju åka ”nya stora tuffa bilen” så det var väl räddningen.
När vi svängde in till Söderberga snarkade Anton ljudligt medan Tilde började pipa.
Jag började genast packa upp och fixa med tvätt så Jonas tänkte att han skulle passa på att åka och tvätta bilen. Men aja baja pappa! Klart att Anton ville följa med. Det fick han.
Efter två timmar ringer en något uppjagad pappa och berättar att Anton låst in sig med bilnycklarna i bilen. Suck…
Med pappa Jonas instruktioner, en hel del lirkande och en massa tålamod kunde i alla fall den hysteriska Anton tillslut få upp låset.
Jag hyser stor sympati då jag själv i mina yngre dagar fick panik inlåst i bilen under pågående tvätt i en tvättomat. Tack för den pappa (aka morfar Anders)!

När killarna kommit tillbaka och varvat ned fick Anton en tid hos frisör Sofia.
Under stor protest lyckades jag få till sidorne med trimmern innan han kom på att han kunde skaka huvudet fram och tillbaka som en galning. Det såg för taskigt ut! Vad skulle jag göra?
När jag tog fram en sax skrek han rakt ut. Men det gäller att vara påhittig.
Genom att sätta igång torktumlaren så att alla ljud dränktes och med hjälp av en liten nagelsax som han inte lade märke till fick jag tillslut fram ett någorlunda snyggt resultat. Pust…! 

Efter en sådan dag hade jag och Jonas helt glömt bort att det var vår förlovningsdag… ♥

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100715-torsdag-extreme-beach-makover.html#comment

Idag påbörjade jag projekt ”Extreme beach makeover”.

Mål – att förvandla stenstranden vid bryggan till sandstrand.
Metod – rensa ur varenda sten, stor som liten.
Redskap – hink, plastspade och leksakssil.
Uppskattad tid – en eftermiddag.
Realistisk tid – en evighet.
Motstånd – tvååring som gärna vill kasta tillbaka de upplockade stenarena.
Resultat – se och njut!

Ganska nöjd blev jag faktiskt! Även om det fortfarande fanns en och annan sten kvar blev det betydligt skönare för fötterna. Belöningen var att se Anton obehindrat plaska längre ut i vattnet med sina båtar.

Pappa och Anton är mycket nöjda med resultatet.

På kvällen fick Anton och Tilde FF och hängde med farmor och farfar, medan jag, Jonas, Anna och Calle åkte till Fejan. Där på skärgårdskrogen åt vi burgare och drack öl och hade det gött.

På grund av en aningen dålig planering (från min sida) började Tildes mjölkersättning att ta slut. Så i sista minuten åkte jag och Jonas in till Norrtälje för att handla, medan farmor och farfar var barnvakter.
Inne i Norrtälje var det kvavt och svårt att hitta parkeringspalts, men det gick. Efter att ha irrat fram och tillbaka i affären som vi inte hittade i hade vi ändå lyckats få ihop allt från inköpslistan, plus lite till.
Jag köpte en tidning om Photoshop (egentligen ville jag ha en annan fototidning med då jag upptäckte att det var en bild på en sköldpadda på baksidan var jag tvungen att släppa den i panik). Så nu blev det Photoshop och efter att ha läst den är jag riktigt sugen på att köpa det senaste programmet. Önska, önska…
Jag hittade också en batteritandborste med Spiderman på till Anton, som jag kände var ett måste.
Jonas nöjde sig med två rör med Pringles. 

När vi kom tillbaka hade Anna och Calle kommit ut, vilket var extra kul.
Anton blev överlycklig över tandborsten och började genast att borsta. Ja kanske inte tänderna, men lite allt möjligt som kom i hans väg.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100713-tisdag-aventyr-pa-klipporna.html#comment

"Daddy Cool"







Tildis tog det lite lugnare...

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100712-mandag-super-ak.html#comment

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100711-sondag-sommar-pa-tyvo.html#comment









Foto: Anton Kingston

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100710-lordag-robinson-2010.html#comment

Tilde väcker mig klockan fem. Hon är hungrig så jag går upp och gör i ordning en flaska ersättning och matar henne. Tilde slukar alltihopa och somnar nästan genast. Men inte jag.
Idag ska vi åka ut till Tyvö och jag har inte ens börjat packa. Jag börjar fundera vad vi ska ta med oss. Då jag inte kan somna om beslutar jag mig för att gå upp och börja leta fram de kläder vi behöver ta med. Packa, packa, packa.
Men så piper Tilde så jag går tillbaka för att ta hand om henne så Jonas inte ska vakna.
När klockan är nio ligger jag fortfarande och fnular på vad vi behöver ta med oss och Jonas har fortfarande inte vaknat. Jag ringer Annica och frågar vad vi ska ta med oss.
”Ingenting!” svarar Annica som vanligt.
Typiskt, ingen nytta är man till. Annica frågar om jag vill prata med Anton, det vill jag.
”Anton det är mamma i telefon vill du prata med henne?”
”Nej, pappa!” hör jag Anton säga.
Bussigt kompis. Vi säger hejdå och lägger på samtidigt som Jonas vaknar.
Jag berättar att Anton ville prata med honom så han ringer genast upp Annica igen.
”Anton, det är pappa i telefon, vill du prata med honom?” frågar farmor.
”Nej, mamma!” hade han svarat.
Älskade hopplösa lilla unge!
De lägger på och jag börjar genast fråga ut Jonas om vad han vill ha med sig.
”Shorts? Mjuskisbyxor? Jeans? Badbyxor? Finbyxor?”
”Ja, ja, nej, ja, nej” svarar Jonas.
Jag packar ned alltihopa.
”Hur många kalsonger ska du ha med?” frågar jag.
”Fem, kanske”, säger han.
Jag packar ned tio.
”Packar du ned din tandborste och deodorant och sånt du vill ha med dig i necessären sen?” frågar jag.
”Mmm…” svarar Jonas medan jag går och packar ned hans tandborste och deo i necessären.

När jag var färdig med mitt packande tar Jonas över och började lassa in i bilen.
”Asså det är så skönt med den här nya bilen. Vi skulle kunna få plats med att ta med lika mycket till!” säger Jonas nöjt när allt är instuvat.
Jag funderar snabbt om jag ska springa upp och packa med lika mycket till.
Jonas läser mina tankar och skakar på huvudet.
”Okej”, säger jag och hoppar in i bilen.
Men som alltid har jag en sådan där känsla av att jag nog ändå har glömt att packa något.

Efter att vi stannat tre gånger och införskaffat sådant som jag längs vägen kommit på att vi absolut måste ha med oss, var vi i alla fall ute på motorvägen.
Men plötsligt börjar bilarna framför oss att sakta in och det dröjer inte länge innan en ambulans med blåljus kör om oss. Någon minut senare står vi helt stilla. Femton minuter senare står vi fortfarande kvar på samma ställe och Tilde lackar.
”Vad fan!” skriker hon från baksätet.
Eller var det ”Gooh gaah”?
Jag minns inte.
Jag hoppar i alla fall bak till henne och tur var nog det för det dröjde säkert ytterligare en kvart innan vi kunde börja rulla på nytt.
Framme vid bryggan var längtan efter Anton starkare än någonsin och när man fick se hans lilla rufsiga kalufs titta upp ur båten var lyckan total.
”Anton!” skrek jag och pappa i mun på varandra.
Han vinkade glatt och farfar hjälpte honom upp på bryggan.
Jonas släppte dramatiskt allt det han bar på och sprang mot Anton med öppna armar och lyfte upp honom. Det var så fint på något sätt och jag var tvungen att skärpa mig för att inte börja snyfta.
”Hej mamma!” sa Anton käckt när de kom närmre.
”Hej min son!” sa jag och fick bända honom ur Jonas hårda grepp för att själv ge en lika hård kram.
Anton skruvade på sig. Han måste tycka att pappa och mamma betedde sig heltokigt.
Anton körde sedan oss och all vår packning mot Tyvö. Där möttes vi av strålade sol och en lika strålande farmor.

Resten av dagen var vi ute och lekte vi med bilar och båtar i badbaljan. Eftersom solen värmde och Anton stänkte så att han blev blöt fick han gå naken. Så rätt som det var så stannar han upp i sitt lekande och tittar ned.
”Behöver du kissa?” frågar jag.
”Ja”, svarar han, men det var redan försent.
”Det är okej, men nästa gång kissar vi på gräset”, sa farmor.
”Okej” sa Anton.
Efter en stunds lekande och fyra glas äppeljuice senare var det dags igen.
Anton sprang till kanten av altanen och ställde sig i någon slags sumobrottar pose, men kissade faktiskt över kanten.
Det bemöttes av jubel och applåder. Anton såg lika stolt ut som jag kände mig.
”Vart bajsar man då?” frågade jag honom.
”Där!” sa Anton och pekar mot en potta som farmor ställt ut.
”Ja precis!”
Och visst, när vi andra satt och åt då bjöd Anton på en föreställning.
Aldrig har jag varit så glad över att se lite bajs! Vilken kille!
Efter en sådan bra dag och en mysig kväll var det inte svårt att somna.

Nästan på pricken klockan tre vaknar dock Tilde enligt rutin. Jag tar hand om henne och hon slumrar snabbt om. Men inte jag. Det är en fluga som verkar cirkulera kring mitt huvud. Jag sätter mig upp och får nästan genast syn på den skyldiga. Du är död, tänker jag och måttar ett slag. Jag missar…
Flugan flyger hånfullt vidare mot fönstret. Jag följer beslutsamt vidare. Sittandes på myggnätet som täcker det öppna fönstret hittar jag honom och två polare. Ni är döda allihopa, tänker jag och tar sats. Men de är redan bortflugna. Jag fortsätter min jakt i säker en kvart innan jag inser att jag måste byta taktik. Jag tänder lampan över sängen och tänker att ljuset kanske lockar till sig mina offer. Mycket riktigt, här kom en. Med en hård smäll mosar jag honom mot husväggen. Jag känner mig nöjd. Men surrandet av hans polare gör mig påmind om att det inte är över ännu. Jag sätter mig med benen i kors som en indian och väntar. Jag försöker lokalisera var de är och kan identifiera tre stycken. Skit, de är fler än vad jag trodde. Jag lyckas i alla fall drämma till en av dem och det måste ha väckt Jonas för han tittar plötsligt sömndrucket på mig.
”Det är flugor, tre stycken, jag kan inte sova!” sammanfattar jag.
Jonas suckar och vänder sig om för att sova vidare. Men efter en stund med fler dunsar i väggen och lika många missar, inser han förmodligen att jag behöver hjälp, och kliver upp.
”Var är de då?” undrar han.
”De lockas hit av ljuset” säger jag, indianen, och pekar på lampan.
Jonas suckar på nytt.
”De var tre från början, men så döda jag tre och nu är det bara tre kvar!” sa jag.
”Det där var en”, sa Jonas som redan haft ihjäl sin första.
”Bra!” hejar jag på.
”Två… och tre!” fortsatte Jonas.
”Det var alla!” utropa jag nöjt.
Nu kanske jag skulle kunna sova. Då hör vi ett surrande på nytt. Jonas går mot fönstret och lyfter gardinen åt sidan. Där var de, tre stycken!
”Det här är ett evighetsprojekt. Antingen får du ta Tilde och gå in i stora huset, eller också får du lägga dig och försöka sova!” sa Jonas och lade sig i sängen och drog täcket över sig.
Min tur att sucka.
”Ta Tildes hörselskydd då!” sa Jonas.
Det gjorde jag, men eftersom jag inte har ett mini-huvud, som Jonas själv, så var det inte direkt någon skön upplevelse. Jag blundar och kunde höra ljudet av mina egna hjärtslag och innanför mina ögonlock såg jag flugor flyga i formation, likt JAS på Victorias bröllopsdag. Jag kämpar en stund men tar tillslut av kåporna och tittar på klockan, det har gått tretton minuter. Treton minuter och tio sekunder, exakt sedan jag tog på dem. Jag suckar och lägger mig och blundar igen. Jag tycker plötsligt att flugornas surrande har minskat. Kanske att jag kan somna i alla fall?
Då hör jag något nytt. Som ett dovt kurrande. Det är min mage… Plötsligt inser jag att jag är svinhungrig. Jag måste ha någonting att äta, annars kommer jag aldrig kunna sova!
Jag börjar likt ett djur min jakt efter föda.
Jag sliter i påsar och vänder ut och in på de väskor vi tagit med oss. Varför har jag packat så jäkla mycket skit?
I babyväskan hittar jag tillsist några torkade russin som jag glupskt kastar i mig. De smakar grus. Kanske det inte var russin, kanske det var grus…
Då slås jag av en tanke, det måste vara precis såhär det är att vara med i Robinsson.
Strandad på en ö, utsvulten och omgiven av en massa (farliga?) djur.
Jag känner mig nöjd med den parallellen. Lite macho, lixom. Inte alla som skulle klara av det här.
Jag lägger mig ned i sängen igen. Flugorna surrar. Jag tar på mig de illrosa hörselkåporna och tittar upp i taket. Då får jag en känsla av att jag är iakttagen. Ett vilt djur, tänker jag. Det var Jonas.
”Vad håller du på med?” undrar han på nytt, aningen irriterat.
”Jag kan fortfarande inte sova”, förklarar jag.
”Du måste ju blunda fattar du väl!” säger han och vänder sig om.
Jag funderar på att börja beklaga mig, men beslutar mig för att vara tyst.
Jag är rädd att det finns en stor risk att jag kommer bli utröstad på nästa öråd!

Med Anton på Tyvö och Jonas på firmafest blev det snabbt lite ensamt. Så jag och Tilde bjöd in oss själva på en middag hos mormor och morfar. Eftersom de efter helgen ger sig iväg på sin bilresa genom Europa var det glada att få ta en sista titt på Tildis innan.




Mormor är lika skicklig på att söva höns som barnbarn.


Morfar grillar.


Till middag blev det en tomat, synd att Jonas missade det.

Idag bjöd vi över morfar på fika på kvällen (mormor hade som vanligt 1000 andra bestyr och var redan ute på andra äventyr). Morfar tog med sig en kladdkaka som mormor bakat (mums!) och så bryggde vi lite kaffe och satte oss i solen på balkongen. Det blev mycket snack om nya bilen. Jonas vill ju pimpa den med nya däck, fälgar, grill och mörktonade rutor. Jag som inte har något körkort har tydligen ingenting att säga till om.
Sedan drömde han vidare om att skaffa en motorcykel!
Jag föreslog att vi skulle skaffa en ATV.
- Rooolit!
Eller möjligtvis en snöskoter, fast då ska man ju bo där det är snö också. Burr, nej tack! En fyrhjuling vore perfekt tyckte jag!
Jonas påminde mig snabbt om att man behöver körkort även för dem.

Det får nog bli en sådan här istället för mamma…


http://www.etrendstore.se/elbil-atvmegaquad-p-759.aspx

Och möjligtvis en sådan här till pappa…

http://www.etrendstore.se/elmotorcykel-chopper-p-763.aspx

Mormor Inga påpekade för ett tag sedan att jag i mitt inlägg ”Family theme song” hade glömt att skriva med sången som hon, morfar och farfar sjöng på Antons namngivning.
Crosby Stills Nash Young - “Teach Your Children”.
Jag har faktiskt inte bara texten till den sången och utan hela den dagen med bilder sparat i ett Word-dokument till Anton (hade ju inte bloggen då). Men självklart kan jag lägga in det som en post på bloggen, låter det bra mormor?

Så här kommer det. Minns ni också dagen såhär?
Texten är skriven ur Antons perspektiv…

20080816
ANTON KINGSTONS NAMNGIVNIN
Min namngivning firade vi i mormor och morfars trädgård lördagen den 16:e augusti 2008. I och med att det var ett femtiotal inbjudna gäster som skulle komma hade vi dukat både på verandan och uti ett partytält på gräsmattan. Temat för dagen var såklart jag – Anton Kingston!
Så allt var dekorerat därefter. Foton hängde från girlanger över borden tillsammans med ballonger med mitt namn på. På borden låg dukar som jag några dagar innan hade lämnat mina fotavtryck på i limegrönt och blått. På dem stod vaser med blommor i samma färger. Och bäst av allt, hade vi limegröna godiskrokodiler utspridda här och där.
Så det var bara att ta en tugga ifall man skulle bli sugen.

         

Vi hoppade självklart på fint väder eftersom vi skulle vara utomhus. Men för säkerhetsskull lagt ut filtar ifall någon skulle frysa.
Klockan två började gästerna anlända. Morfar och farfar tog emot dem, iklädda kostym, solglasögon och varsin bricka (handgjorda av pappa) som förklarade att de var ordningsvakter på det här stället.





Gästerna var sedan tvungna att bli avprickade från gästlistan och svara på en del frågor innan de var välkomna in. På skoj hade vi planerat att gudmor Angelica skulle vara portad. Vilket illustrerades med en bild med texten ”banned”. Men på något sätt lyckades hon lura ordningsvakterna och kunde komma in.

CLUB ANTON
När gästerna väl var inne på Club Anton, fick de en välkomstdrink som bestod av mormors hemlagade vinbärssaft. Den smakade lika gott som den luktade och tyvärr lockade den till sig några oinbjudna gäster – getingar!
Som tur var hade pappa förutspått detta och gjort några ”getingfällor” som vi placerat runtom i trädgården.



När jag fick syn på min syssling Albin som är ett år äldre blev jag alldeles till mig och sprang på vingliga ben rakt i famnen på honom. Jag hade nämligen smygtränat och tagit mina allra första steg på egen hand bara några dagar innan.







CERMONIN
När alla hälsat på varandra och slagit sig ned hälsades de välkomna av pappa. Han berättade att jag var det bästa han och mamma vet och att den här festen var en hyllning till mig och ett välkomnande till familjen.
Han förklarade sedan att namnet Anton betyder ”den oersättlige” och det är precis det jag är!
Medan namnet Kingston fick jag, för att citera pappa; ”För att det är så jävla ball, precis som han är!”





GUDMOR OCH GUDFAR
Efter pappas tal tog mamma över och berättade vilka mina gudföräldrar är och varför just de blev utvalda till denna hedersuppgift.

MIN GUDFAR är min farbror Victor Löf, ett val som var självklart. Men inte bara för att han är pappas bror utan för hans sätt att vara mot mig och även andra. En jätte bra förebild helt enkelt!

MIN GUDMOR är mammas och pappas bästa tjejkompis Angelica Sundqvist. När mamma och pappa väntade mig var hon den första de berättade det för, och hon belv överlycklig!
Det är egentligen tack vara henne som jag överhuvudtaget finns eftersom det var hon som presenterade mamma och pappa för varandra när de var 16år.

VÄLKOMMEN TILL FAMILJEN ANTON!
Själva välkomnandet till familjen stod mormor och farmor för. Som i varsin tur höjde upp mig mot himlen och välkomnade mig till mammas, respektive pappas släkt. Sedan avfyrade alla ett fyrfaldigt hurra för mig.



Morfar och farfar plockade sedan fram gitarrerna och spelade några fina sånger. Däribland ”Mitt lilla barn” efter mamma och pappas önskan, “Teach Your Children” och en överraskning i form av min alldeles egna sång som farfar skrivit.



MITT LILLA BARN
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och vi ska busa mycket varje dag
Mitt eget lilla barn och jag
Och skrika som gorillor ska vi göra
Hoppa runt och skrämma folk
Ni ska få höra
Och vi ska bita dom i benen
Binda fast dom vid den stora stenen

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och om mitt barn får ont i magen några gånger
Ska jag sjunga för det jättefina sånger
Och jag ska byta blöjor på mitt barn
Och sätta på små kläder
Och världens minsta gummistövlar
Ifall det blir dåligt väder

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten



TEACH YOUR CHILDREN
You who are on the road
Must have a code that you can live by
And so become yourself
Because the past is just a good bye.

Teach your children well,
Their father's hell did slowly go by,
And feed them on your dreams
The one they picked, the one you'll know by.

Don't you ever ask them why, if they told you, you would cry,
So just look at them and sigh and know they love you.

And you, of tender years,
Can't know the fears that your elders grew by,
And so please help them with your youth,
They seek the truth before they can die.

Counter Melody To Above Verse:
Can you hear and do you care and
Cant you see we must be free to
Teach your children what you believe in.
Make a world that we can live in.

Teach your parents well,
Their children's hell will slowly go by,
And feed them on your dreams
The one they picked, the one you'll know by.

Don't you ever ask them why, if they told you, you would cry,
So just look at them and sigh and know they love you.



ANTON KINGSTONS SÅNG
Anton Kingston, det är det namn Du bär.
Anton Kingston, Du tio mån’ar är.
Anton Kingston, Du har din mor och far,
som kommer älska dig i alla sina dar.

När Du låg i mammas mage,
hon hade det inte lätt.
Mådde förskräckligt illa,
hade svårt att äta sig mätt.
Men så en dag i oktober
tvåtusensju tog det slut.
Det var den dag Du föddes,
då Du i världen titta ut.

Anton Kingston…

En dag i veckan med pappa,
då har ni en dag för er.
Då gör ni säker något grabbigt,
som att titta på TV.
Resten av veckan med mamma
har Du det också bra.
Då gör ni något annat kul
för hon är ju i dig så gla’.

Anton Kingston…

Nu har du tio mån’ars erfarenhet fått.
Innan Du lärde dig krypa
Du rest Dig med stödd och stått.
Du är så himla go’ och gla’.
Det är så härligt att du finns
och med Ditt goa leende
alla hjärtan vinns.



Jag tyckte att min sång var jätte bra och satt och gungade med i takt. Framförandet apploderades och här och var kunde man se folk torka en tår.

Därefter var det bara att hugga in på smörgårdstårtorna som dukats upp i köket. Medan gästerna valde mellan rostbiff eller laxtårta kunde de stanna till och titta på ett bildspel på TV:n som morfar satt ihop. Det bestående av mig, mina äventyr och mina nära och kära.

Till dessert kunde man få sig en kopp kaffe eller te med en god kaka.
Själv högg jag in på en godiskrokodil som jag fått tag ifrån bordet och som jag sedan erbjöd alla som gick förbi.



LITE TRÖTT
All uppståndelse kan emellertid göra en liten kille väldigt trött. Så medan mamma och pappa öppnade mina fina paket, passade jag på att ta en tupplur. Mamma frågade syssling Albin om han ville hjälpa till med paketen och det ville han. Men så fick han syn på en söt liten gossehund som låg på presentbordet och som han snabbt grabbade tag och sprang in med. Mamma sprang på höga klackar efter för att se vart han tog vägen. Hon hittade honom vid min säng, just som han ömt lade hunden intill mig där jag låg och sov. Söta syssling!
Albin hjälpte sedan duktigt till vid öppningen av de mängder av gåvor som återstod.



GÄSTBOKEN

”Anton, allt gott önskas dig!”
Gammelfarmor Kerstin

”Vågen, en sällskaplig, charmig vän. Uppskattar det sköna i livet. Lev väl!”
Gammelmoster Eva och Ulf

”All lycka på livets väg!”
Gammelmorfar Sven och Sylvia.

”Ett hjärtligt tack för en trevlig eftermiddag med mat och dryck och en trevlig stund med den nya familjemedlemmen. Önskar en lycklig fortsättning i livet!”
Gammelmormor Henny


”Tack Anton Kingston för att vi fick närvara på din namncermoni. Vi hoppas att få följa dig i livet. Puss och kram!”
Carina och Claes


”Anton , du är en stjärna! Ha det gott!”
Gammelmoster Eva. Lotta och Axel hälsar.


”Lycka till Anton!”
Gammelfarmor Yvonne, gammelmoster Lena, Rolf, Stefan och Thomas.  Jenny hälsar.


”Du är världens finaste kille. Vi älskar dig!”
Moster Maja och Henrik.


”Anton, världens underbaraste lillgrabb! Önskar dig all lycka i framtiden!”
Eva Broman


”Tack Anton Kingston för att vi fick närvara vid Din fina namngivning. Vi önskar Dig all lycka i framtiden!”
Gudmor Angelica, Danny och Magdalena. Johan hälsar.


”Världens finaste Anton! Tack för att vi fick närvara på denna soliga, roliga dag! Många kramar och lycka till!”
Cecilia, Andreas, Peter och Nina.


”Heja Anton! Heja Anton du är bäst! Vi gillar din namngivningsfest!”
Gammelmorbror Gunnar, Eva och Victor.


”Tusen tack Anton för att jag fick dela din dag som var solig och ljus,
som jag även önskar att ditt fortsatta liv blir. Många kramar!”
Gammelmoster Ulla


”Anton! Vi önskar dig all lycka i livet!”
Lena. Mikael, Madelene, Mia och Einar hälsar.


”Som stjärnor små på himlen blå, vi blinka mot varandra och så gör Du och jag min vän,
för kärleken, för kärleken emellan Dig och mig!”
Farmor Anka


”Anton din lilla bralla. Fan vad jag älskar dig!”
Farbror (gudfar) Victor


”Anton, vilken tur vi har i livet att du föddes. Du är en riktig stjärna!”
Faster Anna


”Anton, du är guld!”
Farfar Roffe

”Du vår lilla Anton! Som solsken i våra hjärtan du är. Vår styrka är du och vår stora stolthet. Våra liv, genom din in i framtiden. Lycka till!”
Mormor Inga och morfar Anders

”Älskade Tonton! Tänk att just vi skulle få världens bästa unge! Min solstråle som gör min dag, varje dag! Extra stolt blir man när du malligt struttade omkring, log och var på strålande humör hela dagen. Du är mitt hjärta, älskar dig!”
Din mamma



”Hej Anton Kingston! Nu har du äntligen fått ditt namn på riktigt!
Du är det bästa i mitt liv och min ängel. Älskar dig din lilla prutt (två gånger bajsade du idag).”
Din pappa
Jonas den allsmäktige. 

Vårt hem ser ut som ett bomnedslag! Det är saker överallt, framförallt leksaker. Mer specifikt bilar. Ja, bilar och snusdosor!
Men det var bara att sätta igång och röja. Det jag upptäckte var att då man inte hade någon som vill ”pilla håret” eller klättrar på möbler eller stökar fram nya grejor, ja då går det ganska snabbt.
Tilde hängde förståss med och hejade på genom att säga saker som ”gooh” och ”gaah”, vilket jag tror betyder ”bra mamma”.

Nu var jag i farten! Med lite tjat lyckades jag till och med övertala Jonas att åka till IKEA efter jobbet, där vi införskaffade oss hyllor till Tildes rum och till vårt sovrum.
Det blev så fint!

När pappa sätter upp hyllor och bankar och svär är det skönt att ha hörselskydd!


Tildes rum - FÖRE!

 Tildes rum - EFTER!


Antons rum - FÖRE!

Antons rum - EFTER!

Samtidigt hade Anton det bara bra på Tyvö, se själva!
 

Saknar redan min lilla prutt!!

Det här är sista veckan Jonas jobbar innan vi påbörjar en fem veckor lång semester tillsammans. Dagis har redan stängt och tanken hade varit att jag kanske skulle åka ut med Anton och Tilde till Tyvö de här dagarna. Men nu har jag ju åkt på den här förbannade förkylningen!
Idag är också dagen som vi får ta över farfars bil. Farfar som var ute på Tyvö skulle därför komma hem för att byta bil och sedan åka tillbaka. Så då bestämde vi att Anton skulle få följa med farfar ut till Tyvö och farmor.

När jag sedan står upptagen med att prata i telefon med farmor om vad han behöver ta med sig ut, ser jag hur Anton passar på att springa in i Tildes rum. Jag går tyst efter och ser hur han klättrar upp och tar det inramade fotografit på Tilde som står på fönsterbrädan. Han går sedan ut ur rummet med det, utan att märka att han är iakttagen, och går in i sitt rum. Jag smyger efter och ser hur han går fram till sitt fönster. Pussar kortet och sedan ställer det på fönsterbrädan.
Världens finaste storebror, eller vad säger ni?

Jag tänkte att jag skulle ta och berätta lite om varför jag egentligen håller på med det här. För det kanske inte är helt självklart?!

Detta är en blogg tillägnad mina barn, Anton Kingston och Tilde Noelle. Tanken är att den i första hand ska handla om dem, deras utveckling och vardag. Men också om alla deras nära och kära!

Sofia som bloggare kanske verkar lite märkligt. Jag som knappt läst en blogg och inte alls är för det här med att lägga ut sitt privatliv offentligt för vem som helst. Men så fick jag höra att man kan lösenordsskydda både inlägg, bilder och videoklipp och då kändes det plötsligt som en kul idé.
Jag har skrivit dagbok från det att jag var sex år och ända upp i tonåren, så att ta upp det igen känns bara roligt och faktiskt ganska naturligt.

Nu är Anton och Tilde så pass små att det som de upplever nu förmodligen inte kommer finns kvar i deras minne då de blir äldre, men då kan de läsa om det här. Om intresset finns det vill säga.
På sätt och vis blir det också mitt sätt att lämna ett spår efter mig om något skulle hända mig. Då hoppas jag de genom detta kan få ett hum om hur jag är/var som mamma dvs. stolt och totalt nedförälskad i mina barn!

Men jag vill också att de ska kunna se hur många människor de har runt omkring sig som älskar dem och vill ta del av deras liv!
Världens bästa pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, farbror, faster, moster, deras respektive och resten av släkten. Gudmor, vänner och till och med kollegor som också förälskat sig i kidsen.

Allt som skrivs är förståss sett ur mitt perspektiv, så därför välkomnar jag Er läsare (alla nära och kära) att lämna kommentarer eller hälsningar för att hjälpa mig göra bloggen ännu rikare och kanske ”verkligare”.
Som det är nu har jag fått både fina mail och sms där det refereras till bloggen, vilket jag tycker är jätte kul. Men skriv gärna direkt på bloggen! Om ni vill/vågar såklart!
Så att Anton och Tilde också kan ta del av dem senare, tänker jag.
Anton tycker redan nu att det är jätte kul att gå in och titta på bilderna. Jag märker också att det hjälpt honom att komma igång att återberätta saker då han tillexempel får se bilder på farfars båt eller lekstugan hos mormor och morfar. Kul!
Kanske vore en idé att posta Antons kommentarer till bilderna också för han säger en hel del roliga saker. Ja, jag kanske ska börja med det, kom jag på här och nu…

Hur gör man då?
Under varje inlägg finns en länk till ”kommentarer” den klickar man på. Där fyller man i sin mailadress (obs! den visas inte på bloggen) och sedan skriver man helt enkelt det man vill säga och klickar på ”skicka kommentar”. Taadaa!

Säg också till om det är något ni vill att jag ska ta bort! Om jag kanske lagt ut något som ni sagt eller någon bild ni inte vill ska finnas tillgänglig, let me know!
Att som mormor Inga klaga på att bilderna inte retuscheras är dock inte ett giltigt skäl! Inget fusk här!
Men om ni däremot har egna bilder (retuscherade eller inte) som ni vill dela med Er av är det bara roligt!!

Nu piper Tilde som ligger här i mitt knä och ger mig blickar som säger att det är dags att hitta på något annat (som ni kanske får läsa om senare ;)

Puss och kram!

På grund av de senaste dagarnas värmevåg har vi införskaffat oss en fläkt till sovrummet. Detta till Antons stora förtjusning. Idag började han dagen med att ställa sig framför fläkten och dansa a la Carola style. Hon hade varit stolt om hon sett det, pappa Jonas hade varit förskräckt.
Resten av dagen förblev vi tyvärr inne då morsan gått och blivit tvär förkyld igen.

Idag tog vi en promenad till mormor och morfar för att hämta hem apan. De skulle grilla och bjöd oss att stanna och det tackade vi såklart inte nej till.
De ville höra allt om vigseln och de fick de.
Vi berättade om Annas vackra klänning, om den goda maten, den härliga stämningen och Calles fina tal.
”Vad sa han då? Undrade mamma nyfiket.
”Han sa…” började jag  och var tvungen att kväva en snyftning.
”Han sa…” försökte jag på nytt.
Men det gick inte. Tårarna var alldeles för nära.
Jonas gjorde narr av mig.
”Ja, men det var ju så fint!” sa jag.
”Ja, alla tjejer gina”, sa Jonas.
”Jag såg en hel del killar torka tårar också! Blev inte du rörd igår?”
”Jo, när de kom med moppen fick jag en tår i ögat.”
Ja, det är helt klart att vi berörs av olika saker.

Anton hade haft en toppen helg (se tidigare inlägg) då han också gett prov på sin konstnärliga ådra.
Se själva (tycker en stolt mamma)!

Antons helg hos mormor och morfar...

Första morgonen hade morfar vaknat av att han hörde ljud från klädkammaren. Var det Anton som var uppe och tassade? Morfar smög dit för att se vad som var på gång. Mycket riktigt där stod en skyldig Anton. När Anton överraskat upptäckte morfar avfyrade han ett brett leende.
”Bajsat! Bajsat stort!” sa han viktigt.
Bra början på dagen. Lite senare hade Anton fastnat med blicken på morfars mage och pekat.
”Stor bulle!” konstaterade han snabbt.

- Rooolit!

 På dagen hade de sedan tagit en cykel tur, med Anton i barnstol bakom morfar, ned till Kaananbadet.
Där de matade fåglar och lekte i sanden. Eftersom det var en otroligt varm dag tyckte morföräldrarna att han skulle svalka sig lite i vattnet. Men Anton gick inte längre än till vattenbrynet och när en våg kom såg han livrädd ut. Men efter mycket lirkande hade han tillslut ställt sig så att vattnet sköljde över fötterna. Så ett stag till och ett till. Tillslut hade han stått med vattnet upp till bröstet. Så inte var han någon badkruka egentligen. Nej, tvärtom visade det sig sedan, för när han varit i så länge att han skakade tänder och läpparna började bli blå så tyckte mormor att det var dags att kliva upp.
Det tyckte inte Anton och ramaskri utbröt.
Helt otröstlig började han sedan ropa efter nappen, som självklart låg kvar hemma i gröna huset.
Så när de inte fick stopp på kaoset fick morfar helt enkelt åka hela vägen hem och tillbaka för att hämta nappen åt sitt älskade barnbarn.
Så kan det gå! Men i det stora hela hade de haft en riktigt mysig dag!

Morgonen därpå vaknade morfar och såg att klockan var halv tio, vilket genast gjorde honom lite orolig då Anton vanligtvis är uppe med tuppen. Så han gick in i gästrummet för att titta till Anton som låg och sov som en stock. Snarkades ljudligt liggandes tvärs över sängen med benen hängande utanför. Konstigt tyckte morfar tills han fick syn på en annan klocka, som inte var mer än sex.
Det visade sig att teknikfreaket Anton hade ”pillat” på morfars väckarklocka och på så vis ställt fram den några timmar. Kunde ha blivit riktigt roligt om det inte upptäckts så snabbt. Så igen…

- Rooolit!

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100703-lordag-anna-och-carls-vigsel.html#comment

Så var det dags för det riktiga prinsessbröllopet. Anna och Carls vigsel i Grytsberg.

Bilresan dit på cirka två timmar gick smärtfritt med Tilde sussandes sött i sin babysitter.
När vi var framme började vi med att ta oss en titt på herrgården, Solbacka, där middag och dans skulle äga rum. Där i foajén stötte vi på en aningen nervös brudgum, som då ännu inte fått se sin brud i hennes fulla skrud. Men när vi några minuter senare var på väg därifrån kunde vi skymta den vackra bruden komma gående med sitt följe av tärnor.

Eftersom farmor och farfar likt de flesta andra gäster skulle sova över, följde vi med dem för att packa upp och byta om på deras hotellrum. Sommarvärmen var påtaglig och jag avundades inte killarna som fick svida om till smoking.
Själv hade jag en ny cocktailklänning. Eftersom mitt eget löfte, om att jag tills idag skulle vara helt tillbaka i vanlig vikt och midjemått efter förlossningen, inte hade infriats fick det bli en klänning modell babdoll. Men när jag fick på mig mina nya skyskrapor a.k.a ”pinupskor” som farbror Victor skulle sagt, kände jag mig ändå som mig själv.




Klockan 16.00 satt vi alla punktligt samlade i Gryts kyrka, spända och förväntansfulla i väntan på brudparet.


Victor och Sara.


Mamma, pappa, barn.


Brudens far och mor aka farfar och farmor.


Det vackra brudparet.
 



Sång 2

Ordinary people
Girl im in love with you
This ain't the honeymoon
Past the infatuation phase
Right in the thick of love
At times we get sick of love
It seems like we argue everyday

I know i misbehaved
And you made your mistakes
And we both still got room left to grow
And though love sometimes hurts
I still put you first
And we'll make this thing work
But I think we should take it slow

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow

This ain't a movie no
No fairy tale conclusion ya'll
It gets more confusing everyday
Sometimes it's heaven sent
Then we head back to hell again
We kiss and we make up on the way

I hang up you call
We rise and we fall
And we feel like just walking away
As our love advances
We take second chances
Though it's not a fantasy
I Still want you to stay

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow

Take it slow
Maybe we'll live and learn
Maybe we'll crash and burn
Maybe you'll stay, maybe you'll leave,
maybe you'll return
Maybe another fight
Maybe we won't survive
But maybe we'll grow
We never know baby youuuu and I

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow








Efter vigseln gick alla gäster med toastmasters Annika och Jakob i täten bort mot herrgården där middagen skulle ske. Vi stannade utanför där det bjöds på champagne och jordgubbar i väntan på brudpart. Det var varmt som i en bastu, men vyn var fantastisk och humöret på topp!
Så kom de åkande… På en flakmoppe! Bästa entrén någonsin!






Efter en stunds mingel kom Victor med en smått panikartad blick fram till oss.
”Jag har glömt delar av mitt tal på hotellrummet. Jonas du måste skjutsa mig!”
Ja, vad är inte storebröder till för?
Medan de försvann satt jag kvar och samtalade med Sara och gammelfarmor Yvonne.

Så var det dags för gruppfotografering.
För att fotografen skulle få med alla 104:a gäster, inklusive brudpar, var han tvungen att ta bilden ovanifrån. Därför började alla gäster när det var dags, att vandra nedför en backe mot ett fält strax bakom höjden där herrgården var belägen. 
Jag tittade på den sluttande backen, sedan på Tilde som låg och slumrade i vår stora dubbelvagn och sedan på mina 12cm stilletter. Mamma Mia (Sofia)!
Medan jag stod där och funderade på hur det hela skulle gå hade redan alla andra gäster hunnit rada upp sig inför fotografen. Eller ja, nästa alla gäster. Victor och Jonas saknades ju fortfarande.
”Är ni klara?” ropade fotografen till folkmassan.
"Ja!" svarade de.
”Nej!” pep jag från höjden.
”Men kom då!” skrek någon.
”Jamen…” jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Jag och mina jäkla pinupskor. Alltid!
”Kom Sofia!” vinkade Annica åt mig.
”Jamen, jag är rädd att trilla med Tilde på mina höga skor!” erkände jag nödtvunget.
”Ta av dig skorna då!” skrek folkmassan i kör tillbaka.
Farfar Roffe kom snabbt till undsättning och hjälpte Tilde och en generad mamma ned.
”Är vi klara nu?” undrade fotografen och gav mig en menande blick.
”Ja!” skrek alla.
”Nej!” skrek jag.
”Vad är det nu då?” muttrade någon som jag tydligen gjort mig populär hos.
”Brudens bröder är försvunna!” utbrast jag med kanske något överdrivet dramatiskt tryck.
Ett blandat sorl av skratt och suckar spred sig bland gästerna.
I samma stund kunde vi skymta två gestalter närma sig oss från höjden.
Där kom de; bröderna Löf. I smoking och med solbrillorna på, som taget ur en slowmotion scen i en maffia film. Ett jubel av rop och applåder utbröt.



Så kids, ni kommer inte få läsa det inlägget fören efter ni gift er. För jag kan tänka mig att vi, jag och pappa eran, efter denna scen blev strukna från en del framtida gästlistor.
Det blev i alla fall ett gruppfoto tillsist som jag hoppas att jag kan få tag på och med faster Annas tillåtelse kanske kunna lägga upp här så småningom.

Tiden flög fram och så var det dags för middag.
Jag och Jonas var placerade vid ena hörnan så att vi kunde ställa vagnen intill bordet. Tilde hade till och med fått sitt eget placeringskort! Vid varje plats fanns också ett litet häfte där man kunde hitta lite roligt kuriosa om alla gäster.
Jag som älskar sånt kan ju inte låta bli att kopiera några rader.

Nr 9; ANNA LÖF GRANSTRÖM
Brud (snyggast ikväll tycker nr. 17).

Nr 12; ANNICA LÖF
Kycklingmamma (kär sådan till bruden) som gått från förskola till programvara. Cyklar runt i stan, särskilt lediga fredagar då cykelkorgen fylls. Trivs som bästa på Tyvö med nr. 94 när brasan är tänd.

Nr 17; CARL GRANSTRÖM
Brudgum (upptagen, för den som inte visste).

Nr 60; JONAS LÖF
Brudens bror aka familjefar som imponerar på sonen med firmabilen. Långdistanslöpare med intresse för vassa ting. Hobbyboxare som fångat nr. 98 med sin stora charm.

Nr 94; ROLF LÖF
Skärgårdsdoktorn som drömmer om fred och gitarrer. Har börjat köra långsammare på äldre dar i sin jakt på meningen med livet. Brudens kära far som älskar nr. 12 och katter i nämnda ordning.

Nr 96; SARA TÖREMAN
Teknikbrutta med brinnande intresse för vida världen. Ntaget MC-kort banar väg för sommarresa genom Europa, kanske kan nr. 103 få en plats på bönpallen. Tidigare hästtjej som blivit Sigges favorit.

Nr 98; SOFIA SUNDQVIST
Konstnärstalang som tar hand om krediter och nyligen har startat blogg. Skofetischist med fobi för sköldpaddor av alla de slag. Myser helst hemma med lilla Tilde och Anton tillsammans med nr. 60.

Nr 103; VICTOR LÖF
Brudens bror som gärna bjuder syster på ett (flak) åk. Pluggande shoppaholic med tre kneg (mycket tid för nr. 96?). Målmedveten idrottsman som inte spolat kröken.

När vi satt oss till bords blev vi hälsade välkomna av brudparets föräldrar och serverades sedan en god förrätt, följt av en lika god huvudrätt.
Dock skulle jag behövt en extra arm för att få i mig maten. Då jag och Jonas turades om att hålla Tilde under uppsikt samt att jag prompt ville få varenda tal på film.
Med tanke på antalet av just tal stod det klart att Anna och Calle är ett otroligt omtyckt par.
Att Anna är en underbar syster till Jonas och faster till Anton och Tilde visste vi ju redan. Så att få bekräftat att hon är en minst lika uppskattad vän och kollega var väldigt kul och imponerande att se (och höra).

Först talare ut var brudens far, farfar Roffe. Som höll ett rörande tal till sin dotter och då han avslutad med orden ur Annas egen visa var det inte ett öga som förblev torrt.



Farmor Annica började sitt tal med att tacka Anton för sin förkylning som bidrog till att hennes röst lät som om hon pimplat whisky hela helgen. Följt av hennes beundran för alla Annas fina egenskaper.

Så var det pappa Jonas tur. Den riktiga ”daddy cool” presenterade toastmaster Annika honom som och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Han började dock med att säga att han var nervös, men visade inte ett spår av det då han satte igång med sitt tal med tillhörande bilder.

Sist och också minst ut från familjen Löf var lillebror (farbror) Victor.
Han påstod likt sin bror att vara nervig med höll ändå ett imponerande och väldigt fint tal till sin storasyster.

Även Calles nära höll fina tal, men vi fick också höra om Calles mer rebelliska karaktär.

--- DETTA VIDEOKLIPP ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---

Starx därefter tog batteriet på min nya fina videokamera slut. Som tur var kan man filma korta sekvenser med vår fotokamera så Jonas lyckades i alla fall få med Calles fina tal till Anna även om bild- och ljudkvalitén inte är den bästa.

--- DETTA VIDEOKLIPP ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---

Efter middag och tal bjöds det på en bröllopstårta. Den var ”top notch” som Jonas och Victor i mun på varandra uttryckte det.







Medan alla mumsade på tårtan passade då på att ta av mig skorna, som inte bara hunnit sätta mig i en pinsam situation, utan också orsakat mig pinande skavsår. Istället bytte jag dem mot mina (favvo) promenadskor på blott 10cm. Dejligt!
Nu skulle det dansas! Och visst gjorde vi det!
Till allt från Håkan Hellström, Kiss, Luniz och Lady Gaga svängde vi våra lurviga i både hiphop, rave, flamenco och riverdance. Det sistnämnda tror jag i och för sig att endast farfar Roffe stod för. Men alla var lika på!
Extra kul tyckte jag det var att se farbror Victor visa sin moves. ”Hamstern” var min favorit. Be honom visa den på nästa festliga tillställning vettja!





















Att Tilde sov som en stock till den högt pumpande musiken, tyder bara än en gång på att hon är en prinsessa av klanen Löf och inte Bernadotte.
Prinsessan på ärten, måste vara en myt. För likt faster Anna med förlovningsringen under madrassen, kan inget hindra dessa sessor från deras skönhetssömn.



I bilen hem var jag nyfiken på hur Jonas hade upplevt det hela. Han som är så otroligt anti kyrkobröllop, och då talar vi om allt från präst till smoking.
”Ja, jag säger bara att om man skulle lyckas få till det såhär bra skulle jag inte banga på att ha ett stort bröllop.”
Vem vet, jag kanske får ta och tack Anna och Calle för mitt och Jonas framtida bröllop?
Att omvända en nejsägare till en ”I do”-sägare. Inte illa!
Jag tycker själv att det var fantastiskt fint och jag har bara mig själv att skylla att jag inte hade vattenfast mascara. De har mina lyckönskningar, även om jag inte tror de behöver dem, så måna och uppenbart kära som de är i varandra.
Grattis faster Anna och (godis-) farbror Calle!!

Det är fascinerande med bebisar på så många olika sätt. Allt är så litet, och så mjukt!
Ta Tildes öron som exempel. De är som gummi!
När hon ligger och vrider på sig hamnar de ibland åt fel håll, och om hon ligger kvar så en stund så pekar det sedan rakt ut när man lyfter upp henne.

Morfar Anders hade precis samma tendens när han var baby. Det gjorde att gammelfarmor Kerstin blev orolig att det skulle bidra till att han fick utsående öron. För att motverka detta lindade därför gammelfarmor hans huvud så att öronen helt enkelt inte kund böjas.
En dag hade gammelfarfar Bertil som var marinofficer bjudit över sin chef. Jag minns tyvärr inte hans namn, men för att göra det enkelt kan vi väl kalla honom ”herr Andersson”.
Herr Andersson var en stor och respektingivande man, dock med ett par gigantiska utstående öron.
På besöket hade gammelfarmor stolt visat upp lilla Anders där han låg och sov i sin vagga.
”Men varför i all sin dag har ni lindat pojkens huvud?”
”Ja, jag vill inte att han ska få utstående öron” hade gammelfarmor börjat förklara, men snabbt tystnat och rodnat då hon kom på vem hon talade med.
Herr Andersson hade gett Kerstin en allvarsam blick och sedan Anders.
”Om bara min mamma hade tänkt på det när jag var liten!”

- Rooolit!

Så med det i åtanke gott folk tog jag saken (Tilde) i egna händer, och skåda den märkbara skillnaden…

Idag hade vi en ganska lugn och slapp dag, jag och barnen. När Jonas kom hem åkte vi över till mormor och morfar för att lämna Anton, då de ska agera barnvakter inför faster Annas bröllop imorgon.
Jag kunde såklart inte låta bli att ta med min nya leksak!

Imorse väcktes jag och Tilde av ett spöke som kom krypandes på golvet.

Efter att vi myst en stund, klätt på oss och ätit frukost så gick vi på en promenad upp till Vällingby.
Tilde fick en klänning till faster Annas bröllop och Anton fick en motorcykel för att han var så duktig på att sitta still i vagnen.
När det var dags för lunch gick vi till grillen och Anton beställde två korvar. En till mamma och en till sig själv. Korvgubben frågade om inte lillasyster ville ha en korv också. Det tyckte Anton var tokigt sagt, Tilde har ju inga tänder. Visste han inte det?





När pappa slutat jobbet plockade han upp oss och så åkte vi och köpte mammas efterlängtade videokamera! Oj, oj, vad roligt jag ska ha! Hoppas kunna lära mig hur man lägger upp klipp här på bloggen också, roooooolit!