Tänk att lilla Jessie tagit studenten! Känns inte som om det var så länge sedan man sjäkv tog studenten. Eller?
Självklart var vi på mottagningen för att fira och Jessica var såklart 2012 vackraste student! Grattis gumman!

Angelicas student. F.v; Carina, Jessica, Angelica och Veronica.

Klockan sex var vi uppe och gav Tilde åksjukemedicin, för nu ska vi ut på nya äventyr - mot Kolmården!
Efter att ha slängt i oss lite frukost mötte vi upp familjen Severbrink och begav oss i sällskap mot Norrköping.
Regent öste ned och en liten klump i magen fick man allt då man tänkte på att spendera en hel dag i sådant väder.
Lite oroliga var vi också eftersom Tilde kräkt de två senaste gångerna vå åkt bil. Men jag vet inte om det var medicinen som hjälpte eller det faktum att vi vände bilbarnstolen, men Tilde sov gott och vaknade först lagom till att vi svängde in på parkeringen till Kolmården.

Efter att ha preppat kidsen med arband med namn och telefonnummer och varsin djurmask var vi på gång.
Det första djuret vi såg, såg vi inte, det låg och sov någonstans.
Jaha, var de det här vi åkte så lång för? Besvikelsen var snabbt framme.
Men i samma sekund lättade molen och solen kom fram och länge fram skymtade vi en... Ja vad var det?
En ko, tyckte Elias eller en häst, trodde Anton. Men det visade sig vara En Davidshjort.
Grabbarna klättrade ivrigt upp på staketet och Emil pekade ivrigt från vagnen medan Tilde hoppade ur sin för att se bättre.

Nästa djur var en björn som bjöd på en uppvisning då han tog sig sitt morgondopp och kastade runt med en boll som han skickligt fångade. Humöret var nu på topp!

När vi kom fram till hagen där man får gå in till djuren och klappa rusade Anton och Elias in.
"Titta en get!" sa Anton.
"Å massa små getingar!" sa Elias och pekade på några killingar.
Fast lyckligas av alla var Emil. Snabbt klättrade han upp på en sten bredvid en gråspräcklig killing och slog ömt armarna om den med ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra.

Tilde var inte helt oväntat lite mer reserverad men på tryggt avstånd i pappas famn uppmande hon gladeligen honom att klappa djuren.

Efter att fått muta kidsen med kex för att få dem att lämna hagen gick vi vidare. Nästa anhalt blev en liten bilbarna. Nu var det Tildes tur att lysa upp. Tyvärr var hon för liten och fick istället titta på då Anton och Elias åkte ett varv. Tilde verkade dock inte allt för nedsalgen - tvärtom greppade hon nöjt Tinas hand då vi sedan gick vidare och stutsade fram.

Mina personliga favoriter är nog Tigrarna, skulle kunna stå och titta på dem hur länge som helst. Samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka synd om dem. Inte kan de må bra av att vara instängda sådär?

Några djur som verkade riktigt lyckliga var dock delfinerna. Jag är glad att vi efter att ha tvekat lite ändå bestämde oss för att se delfinshowen.
Anton och Elias satt blickstilla med öppen mun och tittade förundrat. Även småttingarna verkade uppskatta showen även om de började bli lite trötta nu.
Det enda Anton inte gillade var när de spelades låtar om kärlek - han hävdar ju bestämt att han inte gillar kärlek (även fast han är en väldigt kärleksfull liten kille).
"Det krossar mitt hjäta, det krossar mitt hjärta", mumlade Anton då Markolioo sjöng om sommar och kärlek.

Vi såg även sälföreställningen som jag menade framfördes av sjöbjörnar. De påståndet möttes av skratt från de andra då de menade att det inte fanns något som hette det. Det finns sälar och sjölejon men absolut inte sjöbjörnar hävdade Jonas som var benägen att slå vad. Så det gjorde vi. Efter att kollat upp det kan jag stolt meddela att jag vann det vadet och Jonas därmed är skyldig mig ett par nya skor. Sjöbjörnar är härmed mitt nya favoritdjur!

Lika stolt var jag kanske inte då det började regna och jag nöjt plockade fram det de regnparkas jag köpt till mig och Jonas vid ingången, bara för att inse att de var barnstorlek. Fast lite roligt var det förståss.
Kanske inte fullt lika roligt att reget kom just då vi befann oss i Safari linbanan, det vill säga instängda i en bur utan regnskydd. Den enda som var helt oberörd av detta var Tilde som passade på att ta en tupplur i min famn.
Men det var också dagens enda missöde och efter en kavrt upphörde dessutom regnet och solen kom tillbaka.

Tildes favoriter i parken var nog elefanterna, men Anton menade att att de var knäppa. Speceillt en av dem som stod och gned sig mot en sten. Han var "koko i hjärnan".
Jag och Anton pratade även om hur konstigt de skulle vara om vi tvättade oss genom att fylla vår näsa med vatten och spruta ut över oss själva - som elefanterna.
"Fast elefanter har nog inte snor, som vi!" trodde Anton, för annars vore det lite äckligt av dem tyckte han.

Vi avslutade dagen med ett besök hos Bamse och hans värld. En fika och en karuselltur var det vi hann med innan parken stängde. Sedan hann vi precis till bilarna innan nästa regnskur kom. Men då svängde vi nöjda och glada ut från parkeringen och vinkade glatt och tackade Kolmården för en helt fantastisk dag!

Tjoff och så var helgen över. Nästan i alla fall, söndag och sista chansen till att hitta på något med familjen innan arbetsveckan drar igång igen.

Den chansen tycker jag vi nyttjade väldigt väl då vi blev bjudna hem till Tina och hennes fina familj på lunch och fika.

Då solen sken och vi för en gångs skull var ute i god tid bestämde vi oss för att låta bilen stå och istället ta fram cyklarna.

Tilde var lite skeptisk till att placeras i barnstolen bakpå min cykel.

”Mamma sitta?” frågade hon då jag spände fast henne och rättade till hennes hjälm.

”Mamma sitter här”, förklarade jag och klappade på sadeln.

Tilde nickade ett sammanbitet okej och så begav vi oss.

Varje gång vi stannade för att korsa en gata eller jag klev av för att vänta in Anton och Jonas upprepade Tilde samma sak.

”Mamma sitta där!” och så bankade hon intensivt med sin lilla hand på min sadel.

”Ja, mamma ska sitta där!” bekräftade jag.

Anton var såklart överlycklig till att få dra iväg på sin lilla cykel med brummande ljudeffekt och långa svajande vimpel.

”Ja han både syns och hörs ju i alla fall”, mumlade Jonas.

Något som Anton tog fasta på.

”Jag syns, jag syns! Nu kan bilarna inte köra på mig som en pannkaka!” ropade Anton och trampade allt vad han kunde med sina smala pinnben.

Väl hos Severbrink hade kidsen såklart knapp tid att äta då lek och leksaker såklart var mycket mer lockande. Så det röjde runt medan vi mumsade i oss paj och sörplade kaffe från perkolatorn (ett ord jag lärde mig från vårat förra fikabesök och som jag nu försöker flika in så ofta jag bara kan).

Mätta och belåtna drog vi sedan ut i parken för att få lite sol och passa på att rasta kidsen.

Anton och Elias bemannade genast träskeppet i sandlådan och gick helhjärtat in i rollen som pirater.

Tilde försökte tappert hänga med de stora grabbarna men tydde sig snart till Emil som var mer i hennes nivå. Förutom när det gäller bus, då Emil är i en alldeles egen nivå.

I en paus från att kasta sand och ihärdigt försöka smaka på fimpar som lika ihärdigt nekades av mor och far tog han plötsligt sats och sprang allt vad han kunde bort från oss.

”Men var ska ungen?” suckade Tina.
Svaret kom sekunden senare då Emil landande i en stor vattenpöl. Vilken lycka! Med stora bestämde steg plaskade han fram och tillbaka ända tills Jonas hann ikapp honom. Typiskt!

Det sägs att vädret på ens födelsedag ska spegla om man varit dum eller snäll under året som gått. Något som jag kanske inte borde nämna då det faktiskt snöade på både min och Jonas födelsedag – i april!

Men under Tildes dag strålade solen, så vi bestämde oss för att ta en promenad ned till Björklundshage och stämde träff med Tina och Jonas och deras kids.

Tilde ville ha med sig dockvagnen och det är ju som sagt hennes dag. Men då till och med drömmaren och sengångaren Anton började ropa på henne att sätta fart. Ja då kan man lugnt påstå att det inte gick fort.

I Björkan sprang de stora grabbarna genast iväg på bus med papporna i följe och jag och Tina stannade med de mindre barnen vid sandlådan. Så med solglasögonen på och en kopp kaffe i handen pratade vi strunt och turades om att hjälpa småttingarna upp och ned för klätterställningen och rutschkanan. Ett riktigt skönt sätt att spendera en riktigt skön vårdag.

Tilde kör terräng med älskade dockvagnen.


”Kom igen nu Tilde, snabba fötter!” uppmanar Anton.


Fika är gott tycker Emil.


”Vad gör ni grabbar?” frågar jag. ”Vad gör du mamma?” får jag som svar tillbaka av AK.

Tilde leker i sandlådan.


Då Tilde tog en tuppis passade Emil på att låna dockvagnen som Tilde annars vägrat släppa ifrån sig. Det syns kanske inte på bilden men här har vagnen blivit totalt kvaddad och häng knappt ihop. Men Emil körde den ändå lika lycklig för det, om inte lyckligare.

Efter att ha låtit kidsen busa runt i Ådalen en bra stund efter ordinarie läggtid var det trötta och de syntes. Men tro inte att de ville gå hem för det. Men efter att Anton blev lovad en tur hem på pappas axlar lät han sig tillslut övertalas. Något som resulterade i att han somnande i Jonas famn innan vi kommit hem. Även Tilde och Izak sussade snart sött i sina vagnar.

Så jag, Jonas, Max och Linnéa slog oss ned i soffan med gott att dricka och en överfylld skål ostbågar. Som vanligt växlade samtalet sedan mellan seriösa moralfrågor till skämtsamma pikar och från prat om gamla minnen till planer om att tillsammans skapa nya.

Nästa gång blir det i alla fall grillning tack vare att Max och Linnéa i födelsedagspresent gått och köpt oss en grill! Tack igen ni fina generösa galningar!

Izak ♥

Trots att den stora lekhörnan på övre däck var stängd, till min stora besvikelse, flöt allting på väldigt lätt under hela båtresan.

Kidsen busade runt och underhöll i stort sätt sig själva. Tina joinade förståss dem i bollhavet och jag försökte ta en svängom med Anton på dansgolvet. Men jag började känna mig mer och mer hängig.

Som tur var så vägde de trevliga sällskapet tyngre än mitt allt mer tunga huvud.

Vi åt god mat i buffén och självklart blev det en tur i taxfreen och så en stund vid spelautomaterna, där ingen av oss blev rikare.

När vi kom i hamn åkte vi i samlad trupp hem till oss där vi åt middag ihop och summerade dagen innan vi skiljdes åt och gjorde natt.

Anton & Elias hänger i trappen och är "coola".


Emil föredrar att stå utanför bollhavet och kasta in bollarna.


AK visar upp sina breakdance skills.


Tilde & Tina röjer på dansgolvet (älskar den här bilden)!

Tillslut får vi syn på familjen Severbrink utanför på parkeringen.

Pappa Jonas lyfter ut en trött Emil ur bilen och placerar honom i vagnen. Tina tar Elias i handen och går med snabba bestämda steg mot terminalen. Det är uppenbart att Elias är minst lika uppspelt som Anton då han ihärdigt studsar upp och ned och nästan ser ut att flyga fram för att hinna med mamma. Jonas med vagnen hamnar snart på efterkälken.

Medan vi stod där och studerade dem kunde jag inte låta bli att bli lite full i skratt. Fönsterglaset vi tittade ut genom kunde lika gärna ha varit ett spegelglas. För det kändes precis som att jag iakttog vår egen familj!

Vilket också blev det första jag sa då vi kramade om varandra.

Den känslan fortsatte sedan genom hela resan.

Även Anton och Elias konstaterade hur lika de var. Samma intressen, lika stora småsyskon, likadana skor och lika stora fötter.

”Lika barn leka bäst” är ett uttryck jag använt förr när de gäller de två, vilket kom att bli ett faktum även under den här dagen. (Fortsättning följer...)

Elias & Anton.

Vi står och väntar vid biljettutlämningen för Viking Line på Tina, Jonas, Emil och Elias. Som ni säkert förstår ska vi på kryssning.

”När kommer dom?” frågar Anton för fyrtiofjortonde gången och pressar sig mot fönsterglasen i förhoppning om att få syn på dem.

Nu är det inte så att vi väntat speciellt länge eller att de är sena på något vis, det är bara så att vi är så otåliga och förväntansfulla – speciellt Anton.

Detta blir nämligen något av en favorit i repris från förra gången då jag, Tina och Jenny tog med sönerna på en båt tripp ifjol.
Så Anton vet ju precis vad som väntar och därav rastlösheten.

Det är lite mer osäkert om Tilde egentligen förstår vad vi ska göra eller vart vi är på väg. Men i och med att hon gör allt precis som brorsan gör pressar hon sig också mot rutan och ropar efter Alias och Nemi (Elias och Emil).

Fast påsken återkommer varje år var det som om jag inte riktigt var förberedd på den detta år. Påskpresenter till kidsen inhandlades i sista sekund och påskpyntet släpades ned från vinden en dag för sent. Ingen påskmat hade vi handlat och då menar jag inte ens så mycket som ett endaste ägg.

Som tur var finns det ordning på andra och idag blev passande nog bjudna hem till Max och Linnéa på påsklunch. Det bjöds på allt det klassiska från köttbullar och prinskorv till ägg, sill, Janssons och självklart påskmust.

Fast om Izak hade fått bestämma hade det gått lika bra med enbart russin på menyn.

Efter att ha smaskat i oss lunchen levde våra kids loppan med alla Izaks leksaker. Anton drog fram tågbanan och Tilde prövade ivrigt Izaks lilla trampcykel, för att sedan pröva gungelefanten, polisbilen och så tillbaka till cykeln.

Izak satt till en början för sig själv och bara tittade på med en skeptisk blick. Vilket är en fullt naturlig reaktion då man får huliganer på besök.

Men så småningom vaknade även galningen i honom och han joinade då Tilde i att försöka smyga på katten. Sedan var det fullt ös. De dansades och busades och urartade tillslut i att Izak skjutsade Tilde i gåvagnen fram och tillbaka.

Allt medan jag och Linnéa planerade hur snygga vi kommer bli om vi bara fick tid att gå till frisören, spara långa naglar och lägga pengar på fina skönhetsprodukter. Vilket vi snart insåg skulle vara möjligt tidsmässigt om sådär cirka tio år. Så vi lade snart ned tanken på att se ut som Hollywoodmammor.

Samtidigt försökte Jonas att få med Max på sin sida när det gäller övertygelsen om hur fantastiskt det vore med en motorcykel. Men jag var snabb med att påminna honom att det skulle vara möjligt tidsmässigt sådär – aldrig!

Istället kom vi fram till att vi skulle ta en tur med vanliga hederliga cyklar då vädret tillät det.
Absolut tyckte Max, som först en kvart senare kom på att han inte har någon cykel.

Izak med påskpresenter och klassiska "påskrussin"... ;)

Farmor/mormor Anka, Tilde & Ebba.

Idag var vi bjudna på födelsedagskalas för att fira kusin Ebbas födelsedag (lite i förskott).

Tilde lämnade något motvilligt ifrån sig den rosa bilen vi köpt som present, men nickade uppgivet när vi på nytt förklarade att det var Ebbas bil.

Ebba själv var lika glad för paketen som för presentpapperen och snörena och log nöjt medan hon kröp från det ena till det andra, lekte lite med dem, smakade lite på dem och kröp vidare till nästa.

Efter presentöppningen dukades det fram till fika med två sorters tårta som såg så smarriga ut att man instinktivt bara ville kasta i sig dem – och det var precis vad Ebba gjorde!

Med bara händerna högg hon in och smaskade njöt i sig tugga för tugga och visade tydligt med både ljud och minspel hur gott det var. Uppenbart att familjen utökats med ännu en liten gottegris!

Anton fann snabbt en ny kompis i Ebbas farbror Jonas.

”Det finns tre Jonas!” konstaterade han lyckligt och nämnde pappa Jonas och Elias pappa Jonas också då det slog sig ned vid köksbordet och målade skateboard teckningar.

Tilde i sin tur sökte sig till farbror Victor som är något av en favorit och tillsammans undersökte de Ebbas fina rum och leksaker. Med födelsebarnets tillåtelse passade hon även på att ta några svängar med den rosa bilen medan Ebba glatt hejade på.

Genom deras gemensamma kärlek för farmor/mormor Anka fann småkusinerna sedan varandra på riktigt och började försiktigt busa och leka tittut med varandra. Gulligt!

Efter att ha varit uppbokade vecka efter vecka och tiden bara verkar rusa väg bestämde vi oss för att denna helg inte boka in någonting. För att få tid att stanna upp och bara vara.

Men tiden går i alla fall och vips var det söndag. Vilket helt klart var länge nog för mig och kidsen att ”bara vara” – nu ville vi hitta på något!

Så Jonas gick med på att släppa ut oss tre rastlösa odågor för att slippa ha oss klättrandes på väggarna.

Det blev en tur till Transebergsparken där vi fick fint sällskap av Max, Linnéa och Izak.

Tilde hade lite oturligt somnat i bilen på vägen till parken och man kan inte påstå att hon som nyvaken har det mest charmerande humöret. Men då hon och Izak fick pröva gungorna vände det. Izak log nöjt där han gungade fram och tillbaka medan Tilde kiknade av skratt varje gång man puttade på.

Anton for som vanligt runt och prövade den ena aktiviteten efter den andra och gjorde verkligen sitt bästa för att ta igen för de stillsamma dagarna hemma.

Charmtrollet Izak passade på att visa upp hur stark han blivit sedan sist.


En lycklig liten Tilde.

Efter att spenderat förmiddagen i Brommas shoppingcentrum åkte vi till i samlad trupp till Backstugan i Solna för öppningsceremonin av moster Majas allra första konstutställning.

Det blev en lugn bjudning med familj, vänner och konstintresserade där vi medan vi smuttade på gott att dricka tittade på syrrans tavlor och fick lära oss mer om Mandala konst.

Är du också intresserad är du välkommen att ta del av utställningen som pågår hela mars månad ut.
För mer information och adress se Backstugan.

Det farmor mest av allt önskade sig i födelsedagspresent var kort på barnbarnen. Så självklart var både jag och Calle framme med kameran och knäppt bilder i söndags.

Mitt mål var att försöka få till en bild med farmor tillsammans med alla tre barnbarnen.

Men då Tilde inte surade, då stoppade Ebba leksaker i munnen och då Anton äntligen gick med på att ta en bild hade han skaffat sig en snygg tuschpennemustasch efter hans målarkonster.

Men en vacker dag, farmor, bara inte denna födelsedag. Med eller utan bild önskar vi i alla fall ett stort grattis!

På eftermiddagen kom ännu fler busfrön. Vi skulle nämligen vara barnvakter till Elias och Emil.

Anton och Elias var förståss överlyckliga över att ses och for från rum till rum medan de plockade fram den ena leksaken efter den andra samtidigt som de pratade i ett.

Emil var till en början lite trött och nöjde sig med att åka på min arm medan jag försökte se om det fanns någon leksak som han kunde tänkas vara intresserad av.

”Min, min, min!” ekade Tilde om allt.

Tillslut fick Emil upp ögonen för dockvagnen som han nöjt knatade fram till. Snabbt var Tilde där och slet den ifrån honom. Då hände något som hon inte var beredd på, Emil sa ifrån genom att langa en örfil. Inte någon hård, men en markering, så som barn gör innan de fått ett ordentligt språk.

På tiden att någon sa ifrån.

Det visade sig också vara precis vad Tilde själv behövde för att förstå att hon faktiskt inte kan hålla på sådär och domdera.

Så utan att röra en min lämnade hon tillbaka vagnen till Emil. Sedan gick hon och hämtade en docka som hon på eget bevåg placerade i vagnen till Emil.

Efter det var de två best buddys.

Frasen ”min, min, min” byttes snabbt ut mot ”nom Nemi, nom” (vilket betyder ”kom Emil, kom”).

Så tack Emil för att du tog divan ur Tilde!

När Tina och Jonas väl kom för att hämta hade rumstemperaturen utan tvekan stigit några grader av allt bus och spring och grabbarna var alldeles glansiga och trötta.

”Ja det luktar lite bus os!” konstaterade Tina vilket jag tycker var ett klockrent uttryck.

Anton och Elias.

Så trött, så trött, så trött… Efter en lång arbetsvecka var en dos kusin vitamin precis vad vi behövde. Då pratar jag förstås om kidsens lilla kusin Ebba.

Ebba är en sådan där unge som man instinktivt bara vill nypa i kinderna och prutta på magen och säga saker som ”gosse gulle nutti prutti nutt” till. Vet ni vad jag menar?

Man kan liksom inte hjälpa det, inte ens jag som egentligen inte är sån.

Medan jag, Jonas, Anna och Calle försökte catcha upp var kidsen sysselsatta med att plöja igenom Tildes gamla korg med babyleksaker. Tilde var förstås väldigt nog med att påpeka just det – att det var hennes saker.

”Min!” sa den lilla divan om allt som söta lilla Ebba nyfiket greppade.

Det beteendet gör att man instinktivt bara vill nypa henne i örat. Men det gör jag förståss inte.

Istället blir det en tillrättavisning och en bön om att dessa divalater hör till en utvecklingsfas och är övergående.

Anton hade också en sådan min-period och idag är han ju världens mest generösa lilla kille, så det finns ju hopp!

Kusinerna - divan Tilde, coola Anton och gosse gulle nutti prutti nutt Ebba ♥