Vi sa att vi skulle ha en "slappar dag", men det är egentligen bara Jonas som är riktigt bra på att slappa. Så det var ju dumt, för mot eftermiddagen klättrade jag och kidsen på väggarna.

Så vad gör man när det inte finns någonting att göra?

I vårt fall blev det en spontan skattjakt. Jonas ritade en karta och jag hjälpte Anton och Tilde på med ytterklädderna. Sedan var äventyret igång.

Anton var pirat och kartläsare och Tilde hakade glatt på.

 

Vid "krysset" fann vi en affär och där inne fanns mängder av skatter i form av godis. 

Alla pirater fick välja något och sedan tågade vi hem igen, nöjda och glada. Eller ja, Tilde blev plötsligt ledsen när vi kom hem och började gråta. 

"Vi hitta inte i skatt" trodde jag förtst att hon sa mellan tårarna.

Först när hon lugnat ned sig förstod jag att det inte var "i skatt" hon sa, utan "Izak".

Medan vi andra letat skatt, hade Tilde alltså hoppats på att hitta Izak. Gulligt!

 

Tilde har gjort sig känd som en ganska blyg och tillbakadragen tjej.

Vilket absolut är helt okej och en skön kontrast till resten av familjen bestående av överpresteranade clowner.

 

Men det har ibland gjort det svårt för mig att relatera och vid vissa tillfällen förstå vad hon gentligen vill och behöver. Jonas har varit bättre på den punkten, han och Tilde har haft en starkt band sedan hon föddes, medan jag stundtals kännt mig otillräcklig.

 

Men under  de senaste veckorna och framförallt över julen har något hänt. Jag vet inte om det är Tilde som plötsligt öppnat sig eller om det är jag som har varit mer mottaglig, men hon har blivit min nya lilla buddy.

Hon väcker mig på mornarna och kommer och berättar sånt som hon tänker på, bjuder in mig till lek och erbjuder de mysigaste kramarna i världen. Vi skrattar och busar och det är okcså tydligt att bara för att hon inte hela tiden vill stå i centrum och showa och spexa som sin bror, så betyder det inte att hon inte har humor.

Tvärtom har clownen i henne hon verkligen kommit fram, bara en trivs bäst utan en stor publik. Vilken fick mig att inse att det inte är brist på självförtroende som gjort att hon hållt sig undan stålkastarljusen, utan att hon lyser starkt av sig själv och inte alltid behöver andras bekräftelse för att må bra.

Hoppas att Anton kan anamma lite av det istället för den prestationsångest jag är rädd att han ska ärva från mig.

 

Jag kan nog lära mig ett och annat av Tilde, så jag hoppas vi fortsätter vara buddys, hur olika vi än må vara.

 

 

Tillsist övertalde jag mig själv att jag var fjantig. Det här med att allt till en liten tjej måste vara rosa för att gå hem, det är vuxnas påhitt. Så jag köpte den lilla svarta.

 

Hemma visade jag glatt upp klänningen för Tilde.

"Titta vilken fin klänning jag köpt till dig", sa jag.

"Nej", sa Tilde.

"Jo", sa jag.

"Inte Tindes, inte min!" sa Tilde bestämt och vägrade sedan att ens pröva den.

 

Varje dag i en vecka försökte jag sedan få henne att ta på sig den, men icke.

Först idag gick hon med på att ta på sig klänningen efter mycket lirkande.

"Tilde du ser ut som en prinsessa!" sa jag förtjust.

Tilde tittade sig skeptiskt i spegeln, sedan slog hon händerna för ansiktet.

"Jag inte posessa, jag Askungen!" utbrast hon förtvivlat.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det, men jag förstod att det inte var bra.

 

Så för att trösta lilla Askungen lät jag henne dyka ned i hennes eget smyckesskrin, som annars står placerat högt upp på en hylla, väl valt borta från nyfikna små fingrar. Men nu fick hon själv välja precis vad hon ville. Efter att lyft och tittat på nästan allt bestämde hon sig för sitt namnhalsband i silver och ett ring med en liten fjäril.

Sedan sprang hon tillbaka till spegeln.

Jag höll tummarna, och då Tilde brast ut i ett leende och ställde sig på tå och svänga med klänningen, då kunde jag andas ut.

Pust, nu kunde visst Askungen gå på bal.

 

"Go mojon mamma!" ropadeTilde från sitt rum.

Bästa väckningen på länge!

 

Strax därefter var även Anton vaken. För ett ögonblick verkade han ha glömt vilken dag det var - tills hans såg sin fyllda julstrumpa som hängde på hans dörrhandtag.

Genast sprang han till yterdörren för att se om Tomten hade varit förbi och ätit av gröten vi ställt fram och då han såg att tallriken var tom hoppade han glatt upp och ned.

"Han har varit här, den riktiga Tomten, och han tog min lapp!"

 

Även pakten som vi under natten tagit fram och lagt under granen gav precis den önskade effekten.

Självklart fick de genast öppna ett paket var, (följt av ytterligare ett då vi inte kunde hålla oss).

Anton blev lycklig över en judodräkt och en Batman kamera, och Tilde lika lycklig över en baddocka med badkar och en stor dockvagn.

 

Medan brorsan är på kalas hos Matias, gör Tilde sig fin inför dagens nästa kalas - hos Ulla och Moa.

 

Då var det äntligen dags! Dags att bege sig tidigare från jobbet för att i kylan ställa sig på dagisgården och tillsammans med en rad andra förväntansfulla föräldrar invänta skönsång.

Så tog en av dagsfröknarna ton, följt av ett gäng överexalterande kids som brast ut i "Natten går tunga fjät".

I klungor tågade de sedan fram i snön. Sjöng, snubblade, rättade till outfiten, vinkade till släkt, tog upp sången igen och gjorde ett försök att rada upp sig i den formation de övat, men antagligen inte riktigt kom ihåg i detta nu på grund av all spänning och uppmärksamhet. 

Anton vinkade glatt då han fick syn på mig, Jonas och farmor Anka, som alla tre glatt vinkade tillbaka. 

Tilde som övat i flera dagar, verkade alldeles för tagen för att minnas någon av sångerna, men var lika söt för det i sin röda overall och gigantiska tomteluva.

 

Jag hade önskat att man fick filma, eller fota - men de hade kommunen bestämt att vi inte fick för att skydda de barn som kan ha skyddad identitet. Vilket jag kan respektera. Samtidigt som man förklarade att man på denna förskola inte hade några barn med skyddad identitet. Vilket jag tyckte var ett onödigt uttalande då jag tycker att man missat poängen lite och vi som tagit med oss kameror för att föreviga ögonblicket tillsammans med våra egna barn, nu inte fick göra det av respekt för barn som inte var där. 

 

Jag har inget behov av att lägga upp bilder på Facebook, och jag skulle aldrig publicera en bild eller film här på bloggen på någon annans barn utan att veta att det var okej. Men klart att alla kanske inte tänker så. 

 

Jag får istället försöka minnas bilden av de små tomtenissarna, Luciorna och pepparkaksgubbarna som i ofrivillig kanon sjöng alla de traditionella julsångerna med leenden upp till öronen. Med undantag för en och annan lillplutt som fick syn på mamma och då plötsligt brast i gråt och ville lämna Luciatåget för att springa till mammas famn - vilket de såklart fick. 

 

Efter en final då barnen i kör önskade oss god jul bjöds det på bullar och saftglögg. Vi glufsade i oss det snabbaren än kvikt och skyndade oss sedan till bilen för att fly snövädret och åka hem och värma oss.

 

Jonas har jouren i helgen och jag är forfarande krasslig (efter jag vet inte hur många veckor). Så igen blev det till att försöka hitta på något inne för att sysselsätta kidsen. Anton fick välja och valet föll på att baka chokladbollar.

Enkelt, kladdigt och väldigt gott!

 

Lite ledsen var dock Anton till en början för att han inte hade någon fårhatt.

Jag greppade inte riktigt varför man behövde ha en fårhatt då man bakade, men Anton menade att alla som bakar har det och satte igång att sjunga "En sockerbagare" och pekade på huvudet.

Tröga mamma fattade inte.

"Jamen en sådan där vit hatt som är bullig där uppe - som ett får! Som Tilde har, fast hon har en blå!" sa Anton och pekade på Tildes  bagarmössa.

Då trilla poletten ned.

 

Men det visade sig gå bra att baka utan fårhatt och även om det mesta hamnade i magen innan de blev bollar skulle jag säga att det blev en lyckad bakning.

 

Jag insåg just att allt i Tildes julklapps-montage är rosa. Men det blir lätt så när man har en liten tjej som gillar dockor och allt som hör därtill.

 

Största hobbyn just nu är klä på och av dockorna och byta blöja på hennes favorit docka, bebisen "Jocke".

När jag frågade Tilde vad hon önskade sig i julklapp svarade hon "Bebisar, och mera bebisar!".

Då vi tittade på webben pekade hon också ivrigt på alla möjliga docktillbehör,haklapp, dockstol, bilstol, ja det finns ju allt tänkbart!

Lilla mamman gillar också att leka att hon går och handlar och lagar mat åt sin bebis.

 

Men hon gillar också precis som brorsan att pyssla. Bygga med lego, lägga pussel, måla och leka med lera.

 

Lyssna på musik och sjunga och dansa är en annan favoritsysselsättning. Ofta vaknar vi numera av att Tilde glatt gastar Blinka lilla stjärna eller Tipp tapp.

Så en liten musikseplare med mikrofon - jag vet att jag hade en sådan som liten - det tror jag vår lilla stjärna skulle älska!

Eller en skiva med musik, eller varför inte en saga - Mamma Mu och Peter Pan är favoriter.

 

När vi är inne på teamt musik och dans har jag inför nästa år anmält mig och Tilde till barndans, så danskläder- och skor till lilla ballerinan kanse är ett bra tips?

 

Idag var dagis stängt för APT så jag fick vara hemma med kidsen.

Å tur var det, för jag var på nytt hängig och orkade knappt ta mig ur sängen. Men kidsen var pigga och fulla av energi. Så för att inte de skulle gå bananas lovade jag att vi skulle ta fram julpyntet på eftermiddagen.

Anton har nämligen pratat och längtat efter det i flera dagar. 

 

Även Tilde blev smittad av förväntan då de tillslut lyckades få med sin trött mamma upp till vinden. Genom att hjälpas åt fick vi sedan med oss kartongen med julpynt och en kasse med tomtekläder till lägenheten.

 

Sedan gick Anton och Tilde loss på julsakerna - här skulle det pyntas!

Tilde ville bestämt ha på sig sin tomteklänning från förra året som var alldeles för liten, men som hon tack vare ren envishet ändå fick på sig. Samtidigt radade Anton upp tomtar i alla dess former och placerade ut här och där.

 

Fast grädden på moset var ändå återseendet av den lilla plastgranen. Ihop knölad och sned, men vacker i Antons ögon. 

 

Tillsammans med lillasyster pyntade han den omsorgsfullt med julgranskulor, glitter, ljus och två stjärnor i toppen. 

Placerad i Antons rum satte jag som final i kontakten för julgransljusen och då de lyste upp brast båda barnen ut i en beundrande suck.

"Så vackert!" konstaterade Anton.

 

Vilket genast fick mig att tänka på en lika lycklig Anton som för två år sedan för första gången fick se "Lilla lanen".

 

Ja, jag vet inte om det märks att mamma Sofia varit hemma och sjuk alldeles för länge nu och rastlösheten därmed börjar ge uttryck i olika skepnader. För här kommer nämligen ytterligare en videoskapelse inom loppet av några dagar.

 

För er som inte vet vem PSY är så måste ni börja med att ta en titt på detta, klicka HÄR!

 

Det jag och kidsen har gjort är nämligen inte den första, säkert inte den sista, men troligen den bästa versionen av Gangnam Style!

 

 

Jaha, så var man sjuk igen. Hostat i fem veckor, penicillin i tio dagar och fått tre olika hostmediciner. Försökt ta mig till jobbet i omgångar, men ger nu upp då det bara blir en massa karensdagar av det. Så nu stannar jag hemma och blir frisk, så det så!

Men jag har så svårt för att ligga still på soffan hela dagarna! Så för att inte bli (ännu mer) knäpp blev det stillasittande pyssel med kidsen som underhållning. Julpyssel i form av tomtar, "julsniglar" och andra figurer i trolldeg och ljuslyktor av gamla olivburkar och akrylfärg. 

 

Jaha, så var jag och kidsen dunderförkylda igen då. Viket betyder mera vab och en rastlöshet som snabbt kommer krypande. Tur att allt man behöver för att ha kul är lite kreativitet.

Vi drömde oss bort till djungeln och snart var vi mitt uppe i en filminspelning.

Resultatet kan ni se här. Antons bästa hittills, enligt mig!

 

 

Nya vantar, skor och mössa införskaffade. Tilde älskar dem och vill ha dem även inomhus, såklart!

 

 

Ingen vanlig söndag idag, för idag är det Emils födelsedag och vi var bjuda på frukostkalas.

Så vi vakande, klädde på oss och drog iväg. Tilde fick ha sin favorit klänning med "prickor på" som hon säger och hennes lilla tiara för att göra sig extra fin för fördelsedagsbarnet, som Anton menar är hennes pojkvän.

 

Jag vet inte vem som har tagit över titeln som "världens mest fotograferade kvinna" efter Lady Diana. Men världens mest fotograferade kille, måste i alla fall vara Anton. Världsvant försöker han nu lära syrran alla trick han kan. Tilde som mer än gärna gör allt som sin idol har dock svårt att få till de där nonchalanta, men väl inövade poserna som tycks falla så naturligt för bror cool.  

Men söt är hon, söt som bara den!

 

Jaha, så kickar vi igång vintersäsongens vabbande...

Fast lite roligare blev det helt klart då pappa tittade förbi från jobbet med en BMX till lill'skrutten.

Tilde som som önskat sig en så länge. Som avundsjukt vill låna Antons cykel varje gång hon får chansen och måste slitas från cykelhörnan på Coop varje gång vi handlar.

 

Så lyckan var såklart total över denna lilla cykel.

 

Jonas ska såklart pimpa den som med alla våra andra rides och jag är redan nu sugen på att få köpa en liten cykelkorg och en stol till dockan där bak. Men de får nog vänta tills säsongens vabbande är över och solen börjar kika fram i vår - kanske lagom till den stora treårsdagen!

 

De små spökerna firade Halloween hos farmor och farfar.

 

Efter Antons kalas stannade Tina, Jonas, Elias och Emil en stund och vi bestämde oss för att beställa lite pizza och käka ihop. Vad vi lärde oss under den middagen är varför man inte ska ge små barn läsk - förutom risken för tandtroll - de blir knäppa!